Omikron Aquilae
Omikron Aquilae (ο) | |
Observationsdata Epok: J2000.0 | |
---|---|
Stjärnbild | Örnen (stjärnbild) |
Rektascension | 19t 51m 01,64400s[1] |
Deklination | +10° 24′ 56,5992″[1] |
Skenbar magnitud () | +5,11[2] |
Stjärntyp | |
Spektraltyp | F8 V + M3 V[3] |
U–B | +0,07 |
B–V | +0,55[4] |
Astrometri | |
Radialhastighet () | -0,2[5] km/s |
Egenrörelse (µ) | RA: +242,28[1] mas/år Dek.: -136,48[1] mas/år |
Parallax () | 52,11 ± 0,29[1] |
Avstånd | 62,6 ± 0,3 lå (19,2 ± 0,1 pc) |
Absolut magnitud () | +3,71[5] |
Detaljer | |
Massa | 1,252[6] M☉ |
Radie | 1,52[6] R☉ |
Luminositet | 2,92[7] L☉ |
Temperatur | 6 090[8] K |
Metallicitet | +0,07[8] dex |
Vinkelhastighet | 3[4] km/s |
Ålder | 3,3[5] miljarder år |
Andra beteckningar | |
54 Aquilae, ο Aquilae, BD+10 4073, GJ 768.1, HD 187691, HIP 97675, HR 756, NLTT 48319, LTT 15798, SAO 1053380.[9] |
Omikron Aquilae (ο Aqulilae, förkortat Omikron Aql, ο Aql) är en dubbelstjärna belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Örnen (stjärnbild). Den har en skenbar magnitud på 5,11[2] och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 52,1[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 63 ljusår (ca 19 parsek) från solen.
Egenskaper
Primärstjärnan Omikron Aquilae A är en gul till vit stjärna i huvudserien av spektralklass F8 V[3]. Den har en beräknad massa som är omkring 25 procent[6] större än solens massa, en radie som är ca 1,5[6] gånger större än solens och utsänder från dess fotosfär ca 2,9[7] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur av ca 6 100[8] K.
År 1998 var Omikron Aquilae en av nio identifierade stjärnor som upplevt en superflare. Den första flare som observerades från Omicron Aquilae kom 1979, med en ökning av magnituden med 0,07 enheter och en varaktighet på mindre än fem dygn. Den andra inträffade 1980, med en magnitudförändring på 0,09 enheter och en varaktighet på femton dygn. Den energi som frisläpptes under den andra flaren uppskattas till 9 × 1037 erg.[10]
En följeslagare av magnitud 12,67 med omkring en tredjedel[11] av solens massa och med gemensam rörelse genom rymden är belägen med en vinkelseparation på 22,5 bågsekunder vid en positionsvinkel på 221°. Baserat på dess matchande parallaxvärde motsvarar detta en projicerad separation av 431 astronomiska enheter. Betecknad Omikron Aquilae C, är denna är en liten röd dvärgstjärna av spektralklass M3 V. Omikron Aquilae B är en optisk följeslagare som endast av en tillfällighet uppträder i riktningen mot primärstjärnan.[3]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Noter
- ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752, Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
- ^ [a b] Nicolet, B. (1978), "Photoelectric photometric Catalogue of homogeneous measurements in the UBV System", Astronomy and Astrophysics Supplement Series, 34: 1–49, Bibcode:1978A&AS...34....1N.
- ^ [a b c] Raghavan, Deepak; et al. (September 2010), "A Survey of Stellar Families: Multiplicity of Solar-type Stars", The Astrophysical Journal Supplement, 190 (1): 1–42, arXiv:1007.0414, Bibcode:2010ApJS..190....1R, doi:10.1088/0067-0049/190/1/1.
- ^ [a b] Takeda, Yoichi; et al. (February 2005), "High-Dispersion Spectra Collection of Nearby F--K Stars at Okayama Astrophysical Observatory: A Basis for Spectroscopic Abundance Standards", Publications of the Astronomical Society of Japan, 57 (1): 13–25, Bibcode:2005PASJ...57...13T, doi:10.1093/pasj/57.1.13.
- ^ [a b c] Holmberg, J.; Nordström, B.; Andersen, J. (July 2009), "The Geneva-Copenhagen survey of the solar neighbourhood. III. Improved distances, ages, and kinematics", Astronomy and Astrophysics, 501 (3): 941–947, arXiv:0811.3982, Bibcode:2009A&A...501..941H, doi:10.1051/0004-6361/200811191.
- ^ [a b c d] Takeda, Genya; et al. (February 2007), "Structure and Evolution of Nearby Stars with Planets. II. Physical Properties of ~1000 Cool Stars from the SPOCS Catalog", The Astrophysical Journal Supplement Series, 168 (2): 297–318, arXiv:astro-ph/0607235, Bibcode:2007ApJS..168..297T, doi:10.1086/509763.
- ^ [a b] https://www.universeguide.com/star/omicronaquilae. Hämtad 2018-12-05.
- ^ [a b c] Frasca, A.; et al. (December 2009), "REM near-IR and optical photometric monitoring of pre-main sequence stars in Orion. Rotation periods and starspot parameters", Astronomy and Astrophysics, 508 (3): 1313–1330, arXiv:0911.0760, Bibcode:2009A&A...508.1313F, doi:10.1051/0004-6361/200913327.
- ^ "omi Aql". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2012-06-29.
- ^ Schaefer, Bradley E.; King, Jeremy R.; Deliyannis, Constantine P. (February 2000), "Superflares on Ordinary Solar-Type Stars", The Astrophysical Journal, 529 (2): 1026–1030, arXiv:astro-ph/9909188, Bibcode:2000ApJ...529.1026S, doi:10.1086/308325
- ^ Bonavita, M.; Desidera, S. (June 2007), "The frequency of planets in multiple systems", Astronomy and Astrophysics, 468 (2): 721–729, arXiv:astro-ph/0703754, Bibcode:2007A&A...468..721B, doi:10.1051/0004-6361:20066671.
Externa länkar
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Aquila chart