Omikron2 Eridani
Omikron2 Eridani (ο2) | |
Observationsdata Epok: J2000.0 | |
---|---|
Stjärnbild | Eridanus |
Rektascension | 04t 15m 16,31963s[1] |
Deklination | -07° 39′ 10,3404″[1] |
Stjärntyp | |
Spektraltyp | K0.5 V[2] |
B–V | +0,82[3] |
Astrometri | |
Radialhastighet () | -43,0[4] km/s |
Egenrörelse (µ) | RA: -2 240,12[1] mas/år Dek.: -3 420,27[1] mas/år |
Parallax () | 200,62 ± 0,23[1] |
Avstånd | 16,26 ± 0,02 lå (4,985 ± 0,006 pc) |
Absolut magnitud () | 5,93[5] |
Detaljer | |
Massa | 0,84[4] M☉ |
Radie | 0,81[6] R☉ |
Luminositet | 0,46[4] L☉ |
Temperatur | 5 300[4] K |
Metallicitet | -0,19[7] dex |
Andra beteckningar | |
Keid, ο2 Eri, 40 Eridani, ADS 3093, CCDM J04153-0739, GCTP 945, Gliese 166 A : HD 26965, HIP 19849, HR 1325, LHS 23, LTT 1907, SAO 131063, BD-07° 780 B : BD-07° 781, G 160-060, HD 26976, LHS 24, LTT 1908, SAO 131065 C : DYEri , BD-07° 781 C, LHS 25, LTT 1909 |
Keid eller Omikron2 Eridani (ο2 Eridani, förkortat Omikron2 Eri, ο2 Eri) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en trippelstjärna belägen i den norra delen av stjärnbilden Eridanus. Den har en kombinerad skenbar magnitud på 4,43[1] och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 200[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 16,3 ljusår (ca 5 parsek) från solen.
Nomenklatur
Omikron2 Eridani har det traditionella namnet Keid, som härstammar från det arabiska ordet qayd som betyder "(ägg) skal". År 2016 anordnade Internationella Astronomiska Unionen en arbetsgrupp för stjärnnamn (WGSN)[8] med uppgift att katalogisera och standardisera riktiga namn för stjärnor. WGSN fastställde namnet Keid för denna stjärna den 12 september 2016, vilket nu är inskrivet i IAU:s Catalog of Star Names.[9]
Historik
Kring primärstjärnan kretsar två följeslagare, betecknade Omikron2 Eridani B och C, och som upptäcktes den 31 januari 1783 av William Herschel.[10] Detta observerades åter av Friedrich Struve 1825 och Otto Struve 1851.[11][12]
År 1910 upptäcktes att även om Omikron2 Eridani B var en svag stjärna, var den vit till färgen. Detta innebar att det var en liten stjärna och faktiskt en vit dvärg, den första som upptäcktes.[13] Även om den inte är den närmaste vita dvärgen, eller den ljusaste på natthimlen, är det överlägset lättast att observera. Det är nästan tre magnituder ljusare än Van Maanens Star (närmaste ensamma vita dvärgen), och i motsats till Procyons och Sirius följeslagare är den inte överglänst av en mycket ljusare primärstjärna.[14]
Egenskaper
Primärstjärnan Omikron2 Eridani A är en orange till röd stjärna i huvudserien av spektralklass K0.5 V[15]. Den har en massa som är ca 85[4] procent av solens massa, en radie som är ca 80[6] procent av solens och utsänder från dess fotosfär knappt hälften[4] så mycket energi som solen vid en effektiv temperatur på ca 10 870[4] K.
Följeslagarna Omikron2 Eridani B och C, är en vit dvärgstjärna av magnitud 9,52 (spektraltyp DA4) och en röd dvärgstjärna av magnitud 11,2 (spektral typ M4.5e). Förmodligen var Omikron2 Eridani B, medan den var en stjärna i huvudserien, den mest massiva komponenten i konstellationen, men utstötte det mesta av sin massa innan den blev en vit dvärg. B och C kretsar kring varandra på ett avstånd på ungefär 400 AE från primärstjärnan A[16] med en excentricitet på 0,410.[11]
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Referenser
- ^ [a b c d e f g] van Leeuwen, F. (November 2007). "Validation of the new Hipparcos reduction". Astronomy and Astrophysics. 474 (2): 653–664. arXiv:0708.1752 . Bibcode:2007A&A...474..653V. doi:10.1051/0004-6361:20078357.
- ^ Gray, R. O.; Corbally, C. J.; Garrison, R. F.; McFadden, M. T.; Bubar, E. J.; McGahee, C. E.; O'Donoghue, A. A.; Knox, E. R. (2006). "Contributions to the Nearby Stars (NStars) Project: Spectroscopy of Stars Earlier than M0 within 40 pc-The Southern Sample". The Astronomical Journal. 132: 161. arXiv:astro-ph/0603770 . Bibcode:2006AJ....132..161G. doi:10.1086/504637.
- ^ Second U.S. Naval Observatory CCD Astrograph Catalog (UCAC-2); CDS ID I/289.
- ^ [a b c d e f g] HD 26965, database entry, Geneva-Copenhagen Survey of Solar neighbourhood, J. Holmberg et al., 2007, CDS ID V/117A, accessed on line November 19, 2008; described in The Geneva-Copenhagen survey of the Solar neighbourhood. Ages, metallicities, and kinematic properties of ~14 000 F and G dwarfs, B. Nordström, M. Mayor, J. Andersen, J. Holmberg, F. Pont, B. R. Jørgensen, E. H. Olsen, S. Udry, and N. Mowlavi, Astronomy and Astrophysics 418 (May 2004), pp. 989–1019.
- ^ Holmberg, J.; et al. (July 2009), "The Geneva-Copenhagen survey of the solar neighbourhood. III. Improved distances, ages, and kinematics", Astronomy and Astrophysics, 501 (3): 941–947, arXiv:0811.3982 , Bibcode:2009A&A...501..941H, doi:10.1051/0004-6361/200811191.
- ^ [a b] Catalogue of nearest stars until 10pc, V. A. Zakhozhaj. Revised 1996. CDS ID V/101.
- ^ Finley, David S.; Koester, Detlev; Basri, Gibor (1997). "The Temperature Scale and Mass Distribution of Hot DA White Dwarfs". The Astrophysical Journal. 488: 375. Bibcode:1997ApJ...488..375F. doi:10.1086/304668.
- ^ IAU Working Group on Star Names (WGSN), International Astronomical Union, hämtad 22 maj 2016.
- ^ "IAU Catalog of Star Names". Hämtad 28 juli 2016.
- ^ Catalogue of Double Stars, William Herschel, Philosophical Transactions of the Royal Society of London 75 (1785), pp. 40–126
- ^ [a b] Heintz, W. D. (1974). "Astrometric study of four visual binaries". Astronomical Journal. 79: 819. Bibcode:1974AJ.....79..819H. doi:10.1086/111614.
- ^ Van Den Bos, W. H. (1926). "The orbit and the masses of 40 Eridani BC". Bulletin of the Astronomical Institutes of the Netherlands. 3: 128. Bibcode:1926BAN.....3..128V.
- ^ White Dwarfs, E. Schatzman, Amsterdam: North-Holland, 1958. , p. 1
- ^ Keid Archived 2007-05-14 at the Wayback Machine., Jim Kaler, STARS web page, accessed 15/5/2007, 10/12/2011.
- ^ Gliese Catalogue of Nearby Stars, preliminary 3rd ed., 1991. CDS ID V/70A.
- ^ "40 (Omicron2) Eridani 3] at solstation.com". Hämtad 2018-02-06.
Externa länkar
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Eridanus chart