Olympiska bojkotten

Olympiska bojkotten vid olympiska sommarspelen 1980 i Moskva var en del av en serie händelser som initierades av USA för att protestera mot Sovjetunionens invasion av Afghanistan.^[1] Bojkotten föranledde en bojkott vid de olympiska sommarspelen 1984 av Sovjetunionen och kommunistvänliga länder som svar på bojkotten.

Bakgrund

Som ett resultat av att Sovjetunionen invaderade Afghanistan 1979 utfärdade USA:s president Jimmy Carter ett ultimatum den 28 januari 1980, i vilket det framgick att USA skulle bojkotta de olympiska spelen i Moskva såvida inte Sovjets trupper drog sig tillbaka från Afghanistan inom en månad.^[2] Bojkottens för- och nackdelar diskuterades av Bilderberggruppen i Aachen framemot slutet av april. Debatten berörde frågan huruvida bojkotten skulle kunna uppfattas på en global nivå som en sentimental snarare än strategisk aktion. En afrikansk representant vid mötet menade att en bojkott skulle vara en effektiv symbolisk protest eftersom det då kommer visas tydligt för Sovjetunionens medborgare, oavsett om själva händelsen föranleder ett gensvar eller inte.^[3] Carteradministrationen utövade hård press mot de övriga NATO-länderna, som inte alla var eniga med bojkottförslaget. Den tyska förbundskanslern Helmut Schmidt beklagade USA:s attityd om att de allierade bara "skulle göra vad de var tillsagda."^[4] Boxaren Muhammad Ali skickades av administrationen till Tanzania, Nigeria och Senegal för att övertyga deras ledare att gå med i bojkotten. Alis offentliga kommentarer i Tanzania var dock inte uppskattade i den amerikanska pressen och det diplomatiska uppdraget sågs i sig själv som ett misslyckande.^[5]

USA fick till slut med sig några länder i bojkotten, däribland Japan, Västtyskland (med liten marginal lyckades Schmidt övertyga den nationella olympiska kommittén att inte skicka ett lag), Kina, Filippinerna, Argentina och Kanada. Vissa av dessa deltog i de olympiska bojkottspelen i Philadelphia. Storbritannien, Frankrike och Australien stödde bojkotten men tillät idrottare att delta om de så ville och lämnade det slutgiltiga beslutet om deltagande till sina respektive nationella olympiska kommittéer och de individuella idrottarna. Både Storbritannien och Frankrikes delegation var mycket mindre än vanligt, och de brittiska delegaterna inom ridsport, hockey och segling bojkottade spelen totalt.^[6] Trots detta var Storbritanniens delegation den största i västra Europa, med 170 idrottare som tävlads.^[7]

Spanien, Italien, Sverige, Island och Finland var andra västländer som deltog i spelen.^[7] De italienska idrottare som tillhörde militären deltog dock inte eftersom regeringen stödde bojkotten, och detta påverkade många händelser. Vissa USA-födda tävlanden som var medborgare i andra länder såsom Italien och Australien tävlade i Moskva. Vid öppnings- och avslutningsceremonierna marscherade många idrottare, såsom Australien, Andorra, Belgien, Danmark, Frankrike, Storbritannien, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Puerto Rico, San Marino, Spanien och Schweiz, under den olympiska flaggan istället för sina respektive nationella, vilket Sovjets media ignorerade totalt. Även om Nya Zeelands regering dessutom officiellt stödde bojkotten tävlade fyra idrottare från landet självständigt men marscherade ändå under sin nationella flagga.^[8] 16 länder var därmed inte representerade av sina nationella flaggor, och den olympiska hymnen ersatte deras nationalsånger vid medaljceremonierna. Det var därigenom några ceremonier där tre olympiska flaggor hissades.

Trots att bara 80 nationer deltog sattes fler världsrekord i Moskva än i olympiska sommarspelen 1976.

Länder som icke deltog

65 länder deltog inte trots att de var inbjudna. Vissa deltog inte av andra anledningar än bojkotten såsom ekonomiska. Qatar var inte inbjudna.

Ändrade deltagare

16 nationer deltog men paraderade utan sin nationella flagga.

Nationer som inte deltog i öppningsceremonin

7 länder deltog inte i öppningsceremonin:

Nationer under olympiska flaggan av tävlandena själva

4 nationer deltog under spelen under den olympiska flaggan och av sina egna idrottare:

Länder som tävlade under olympiska kommitténs flagga

Följder

De påföljande olympiska sommarspelen 1984 i Los Angeles innebar en annan bojkott som påbörjades av Sovjetunionen, som den 8 maj 1984 klargjorde att landet skulle bojkotta spelen i Los Angeles på grund av de "chauvinistiska sentiment och den anti-Sovjet-hysteri som skapats i USA."^[9] 13 länder deltog, alla allierade till Sovjet. Totalt 14 länder bojkottade därmed. Iran och Albanien var de enda som bojkottade båda spelen.

Se även

Olympiska sommarspelen 1980
Olympiska sommarspelen 1984
Sovjetunionens invasion av Afghanistan

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

^ Smothers, Ronald (19 juli 1996). ”OLYMPICS;Bitterness Lingering Over Carter's Boycott”. The New York Times. http://www.nytimes.com/1996/07/19/sports/olympics-bitterness-lingering-over-carter-s-boycott.html.
^ The New York Times. http://www.nytimes.com/packages/html/sports/year_in_sports/01.20.html.
^ Bilderberg meeting report Aachen, 1980. Hämtat 06/16/2009. Archived 06/19/2009.
^ Sarantakes, Nicholas Evan. Dropping the Torch: Jimmy Carter, the Olympic Boycott, and the Cold War. New York: Cambridge University Press, 2010, s. 121.
^ Sarantakes. Dropping the Torch, ss. 115-118.
^ Associated Press (23 april 1980). ”Governments slapped for boycott pressure”. The Spokesman-Review (Spokane, Washington): s. C1. http://news.google.com/newspapers?id=EPhLAAAAIBAJ&sjid=wO4DAAAAIBAJ&dq=hockey%20britain%201980%20boycott&pg=7093%2C4060219. Läst 8 augusti 2012.
^ [a b] 1980 Summer Olympics Official Report from the Organizing Committee Arkiverad 22 juni 2006 hämtat från the Wayback Machine., vol. 2, s. 190
^ 1980 Moscow Arkiverad 2 maj 2007 hämtat från the Wayback Machine.
^ Burns, John F. (9 maj 1984). ”Moscow Will Keep Its Team From Los Angeles Olympics; Tass Cites Peril, U.S. Denies It; Protests Are Issue”. New York Times. ”"chauvinistic sentiments and an anti-Soviet hysteria being whipped up in the United States."”

[1] Smothers, Ronald (19 juli 1996). ”OLYMPICS;Bitterness Lingering Over Carter's Boycott”. The New York Times. http://www.nytimes.com/1996/07/19/sports/olympics-bitterness-lingering-over-carter-s-boycott.html.

[2] The New York Times. http://www.nytimes.com/packages/html/sports/year_in_sports/01.20.html.

[3] Bilderberg meeting report Aachen, 1980. Hämtat 06/16/2009. Archived 06/19/2009.

[4] Sarantakes, Nicholas Evan. Dropping the Torch: Jimmy Carter, the Olympic Boycott, and the Cold War. New York: Cambridge University Press, 2010, s. 121.

[5] Sarantakes. Dropping the Torch, ss. 115-118.

[6] Associated Press (23 april 1980). ”Governments slapped for boycott pressure”. The Spokesman-Review (Spokane, Washington): s. C1. http://news.google.com/newspapers?id=EPhLAAAAIBAJ&sjid=wO4DAAAAIBAJ&dq=hockey%20britain%201980%20boycott&pg=7093%2C4060219. Läst 8 augusti 2012.

[OfRep-7] [a b] 1980 Summer Olympics Official Report from the Organizing Committee Arkiverad 22 juni 2006 hämtat från the Wayback Machine., vol. 2, s. 190

[8] 1980 Moscow Arkiverad 2 maj 2007 hämtat från the Wayback Machine.

[9] Burns, John F. (9 maj 1984). ”Moscow Will Keep Its Team From Los Angeles Olympics; Tass Cites Peril, U.S. Denies It; Protests Are Issue”. New York Times. ”"chauvinistic sentiments and an anti-Soviet hysteria being whipped up in the United States."”

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

Bolivias flagga*
country	Template:I18n/Republic of Bolivia
används av	Bolivia
från	1851
till	Present
skapad av	Government of Bolivia
format	15:22
form	rektangulär
färger	röd, gul, grön flag has 3 horizontal stripes
andra egenskaper	A horizontal tricolor of red, yellow and green.

Navigation

Navigering

Temaportaler