Oktanten
Oktanten | |
Lista över stjärnor i Oktanten | |
Latinskt namn | Octans |
---|---|
Förkortning | Oct |
Rektascension | 22 h |
Deklination | -90° |
Area | 291 grad² (50) |
Huvudstjärnor | 3 |
Bayer/Flamsteedstjärnor | 27 |
Stjärnor med exoplaneter | 3 |
Stjärnor med skenbar magnitud < 3 | 0 |
Stjärnor närmare än 50 ljusår | 1 |
Ljusaste stjärnan | Ny Octantis (3,73m) |
Närmaste stjärnan | LHS 531 (28,11 lå) |
Messierobjekt | 0 |
Meteorregn | Inga |
Närliggande stjärnbilder | Lilla vattenormen Tukanen Indianen Påfågeln Paradisfågeln Kameleonten Taffelberget |
Synlig vid latituder mellan +0° och −-90° Bäst synlig klockan 21:00 under oktober. | |
Cirkumpolär |
Oktanten (Octans på latin) är en svag cirkumpolär stjärnbild på södra stjärnhimlen.[1][2] Stjärnbilden är en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den Internationella Astronomiska Unionen.[3]
Stjärnbilden har den sydliga polstjärnan, Sigma Octantis, inom sin stjärnbild.
Historik
Stjärnbilden definierades på 1700-talet av den franske astronomen Nicolas Louis de Lacaille. Först fick den namnet "Octans Hadleianus" för att hedra John Hadley, uppfinnaren av oktanten, det mätinstrument som föregick sextanten.[4]
Stjärnor
Oktanten är en liten och svag stjärnbild men kan skönjas utan kikare även en kväll med vanliga siktförhållanden.[3]
- ν - Ny Octantis är den ljusstarkaste stjärnan, med en magnitud av 3,76. Den är en orange jättestjärna av spektralklass K1III. Stjärnan har en luminositet av 16 gånger solens, vilket är ovanligt litet för en jättestjärna. Stjärnans beräknade ålder är 12,1 miljarder år.
- β - Beta Octantis är en vit stjärna av spektralklass A9.
- δ - Delta Octantis är en orange jättestjärna av magnitud 4,31.
- θ - Theta Octantis är också en orange jätte av spektraltyp K1, med magnitud 4,79.
- α - Alfa Octantis är en spektroskopisk dubbelstjärna med den kombinerade ljusstyrkan 5,15 och av variabeltypen Beta Lyrae-stjärna.
- σ - Sigma Octantis är för närvarande polstjärna på södra stjärnhimlen och kallas därför ibland Södra Polstjärnan. Som polstjärna är dess ljusstyrka endast 1/25 av Norra Polstjärnans och därför inget att navigera efter. Istället används Södra korset för att ta ut riktningen mot den södra himmelspolen. Stjärnan är en gulvit jätte av spektraltyp F0III, med magnitud 5,42.
Djuprymdsobjekt
Stjärnbilden innehåller inga Messierobjekt.
Stjärnhopar
- Collinder 411 är en öppen stjärnhop och den galax som ligger närmaste den södra himmelspolen.
- NGC 2573 är en stavgalax.
Referenser
- ^ Ian Ridpath och Wil Tirion (2007). Stars and Planets Guide. Princeton University Press, Princeton. ISBN 978-0-00-725120-9
- ^ ”De nutida stjärnbilderna”. Naturhistoriska Riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/rymden/denutidastjarnbilderna.2277.html. Läst 20 februari 2014.
- ^ [a b] ”Octans Constellation”. http://www.constellation-guide.com/constellation-list/octans-constellation/. Läst 9 april 2014.
- ^ Julius D.W. Staal (1988). The New Patterns in the Sky: Myths and Legends of the Stars. The McDonald and Woodward Publishing Company. sid. 257. ISBN 0-939923-04-1
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Oktanten.
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Till Credner, Licens: CC BY-SA 3.0
Photography of the constellation Octans, the octant
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Octans chart
Författare/Upphovsman: ESO, Licens: CC BY 4.0
Approximately 95 million light-years away, in the southern constellation of Octans (The Octant), lies NGC 7098 — an intriguing spiral galaxy with numerous sets of double features. The first of NGC 7098’s double features is a duo of distinct ring-like structures that loop around the galaxy’s hazy heart. These are NGC 7098’s spiral arms, which have wound themselves around the galaxy’s luminous core. This central region hosts a second double feature: a double bar.
NGC 7098 has also developed features known as ansae, visible as small, bright streaks at each end of the central region. Ansae are visible areas of overdensity — they commonly take looping, linear, or circular shapes, and can be found at the extremities of planetary ring systems, in nebulous clouds, and, as is the case with NGC 7098, in parts of galaxies that are packed to the brim with stars.
This image is formed from data gathered by the FOcal Reducer and low dispersion Spectrograph (FORS) instrument, installed on ESO’s Very Large Telescope at Paranal Observatory. An array of distant galaxies are also visible throughout the frame, the most prominent being the small, edge-on, spiral galaxy visible to the left of NGC 7098, known as ESO 048-G007.