Oktanten

Oktanten
Octans
Lista över stjärnor i Oktanten
Latinskt namnOctans
FörkortningOct
Rektascension22 h
Deklination-90°
Area291 grad² (50)
Huvudstjärnor3
Bayer/Flamsteedstjärnor27
Stjärnor med exoplaneter3
Stjärnor med skenbar magnitud < 30
Stjärnor närmare än 50 ljusår1
Ljusaste stjärnanNy Octantis (3,73m)
Närmaste stjärnanLHS 531 (28,11 )
Messierobjekt0
MeteorregnInga
Närliggande stjärnbilderLilla vattenormen
Tukanen
Indianen
Påfågeln
Paradisfågeln
Kameleonten
Taffelberget
Synlig vid latituder mellan +0° och −-90°
Bäst synlig klockan 21:00 under oktober.
Cirkumpolär

Oktanten (Octanslatin) är en svag cirkumpolär stjärnbildsödra stjärnhimlen.[1][2] Stjärnbilden är en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den Internationella Astronomiska Unionen.[3]

Stjärnbilden har den sydliga polstjärnan, Sigma Octantis, inom sin stjärnbild.

Historik

Stjärnbilden definierades på 1700-talet av den franske astronomen Nicolas Louis de Lacaille. Först fick den namnet "Octans Hadleianus" för att hedra John Hadley, uppfinnaren av oktanten, det mätinstrument som föregick sextanten.[4]

Stjärnor

Stjärnbilden Oktanten (Octans) som den kan ses med blotta ögat.

Oktanten är en liten och svag stjärnbild men kan skönjas utan kikare även en kväll med vanliga siktförhållanden.[3]

  • ν - Ny Octantis är den ljusstarkaste stjärnan, med en magnitud av 3,76. Den är en orange jättestjärna av spektralklass K1III. Stjärnan har en luminositet av 16 gånger solens, vilket är ovanligt litet för en jättestjärna. Stjärnans beräknade ålder är 12,1 miljarder år.
  • β - Beta Octantis är en vit stjärna av spektralklass A9.
  • δ - Delta Octantis är en orange jättestjärna av magnitud 4,31.
  • θ - Theta Octantis är också en orange jätte av spektraltyp K1, med magnitud 4,79.
  • α - Alfa Octantis är en spektroskopisk dubbelstjärna med den kombinerade ljusstyrkan 5,15 och av variabeltypen Beta Lyrae-stjärna.
  • σ - Sigma Octantis är för närvarande polstjärna på södra stjärnhimlen och kallas därför ibland Södra Polstjärnan. Som polstjärna är dess ljusstyrka endast 1/25 av Norra Polstjärnans och därför inget att navigera efter. Istället används Södra korset för att ta ut riktningen mot den södra himmelspolen. Stjärnan är en gulvit jätte av spektraltyp F0III, med magnitud 5,42.

Djuprymdsobjekt

Stjärnbilden innehåller inga Messierobjekt.

Stjärnhopar

  • Collinder 411 är en öppen stjärnhop och den galax som ligger närmaste den södra himmelspolen.
NGC 2573

Referenser

  1. ^ Ian Ridpath och Wil Tirion (2007). Stars and Planets Guide. Princeton University Press, Princeton. ISBN 978-0-00-725120-9 
  2. ^ ”De nutida stjärnbilderna”. Naturhistoriska Riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/rymden/denutidastjarnbilderna.2277.html. Läst 20 februari 2014. 
  3. ^ [a b] ”Octans Constellation”. http://www.constellation-guide.com/constellation-list/octans-constellation/. Läst 9 april 2014. 
  4. ^ Julius D.W. Staal (1988). The New Patterns in the Sky: Myths and Legends of the Stars. The McDonald and Woodward Publishing Company. sid. 257. ISBN 0-939923-04-1 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Golden star.svg
(c) I, Ssolbergj, CC BY 3.0
Gold-shaded star.
Constellation Octans.jpg
Författare/Upphovsman: Till Credner, Licens: CC BY-SA 3.0
Photography of the constellation Octans, the octant
Octans IAU.svg
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Octans chart
NGC 7098 ESO.jpg
Författare/Upphovsman: ESO, Licens: CC BY 4.0
Approximately 95 million light-years away, in the southern constellation of Octans (The Octant), lies NGC 7098 — an intriguing spiral galaxy with numerous sets of double features. The first of NGC 7098’s double features is a duo of distinct ring-like structures that loop around the galaxy’s hazy heart. These are NGC 7098’s spiral arms, which have wound themselves around the galaxy’s luminous core. This central region hosts a second double feature: a double bar.

NGC 7098 has also developed features known as ansae, visible as small, bright streaks at each end of the central region. Ansae are visible areas of overdensity — they commonly take looping, linear, or circular shapes, and can be found at the extremities of planetary ring systems, in nebulous clouds, and, as is the case with NGC 7098, in parts of galaxies that are packed to the brim with stars.

This image is formed from data gathered by the FOcal Reducer and low dispersion Spectrograph (FORS) instrument, installed on ESO’s Very Large Telescope at Paranal Observatory. An array of distant galaxies are also visible throughout the frame, the most prominent being the small, edge-on, spiral galaxy visible to the left of NGC 7098, known as ESO 048-G007.