Okeh Records

OKEH-etikett från 1919 som tydligt talar om att lateralteknik använts, men före bolagets namn- och logotypbyte.
Otto Karl Erich Heinemann 1918.
OKeh-etikett från 1921. Denna design behöll etiketten i stort fram till 1935. När Columbia tog över OKeh 1928 byttes byttes etikettens färg dock till svart, för att från 1932 ges ut i växlande färger.

OKEH Records, från 1919 OKeh Records, var ett amerikanskt skivmärke verksamt från 1918 i New York och senare även i Chicago.

Okeh grundades av tysk-amerikanen Otto Karl Erich Heinemann (1877-1965), vilken på 1910-talet var amerikansk representant för tyska Odeon. I och med första världskriget insåg Heineman(n), som var amerikansk medborgare, att det var säkrast att överföra verksamheten till ett USA-ägt bolag och grundade därför 1916 Otto Heineman Phonograph Supply Corporation. Inspelningsstudio och pressninganläggning anlades och i september 1918 lanserades bolagets första skivor under namnet OKEH, bildat av grundarens initialer.

De tidigaste Okeh-utgåvorna var gjorda med vertikal gravyr, detta eftersom de stora bolagen Victor och Columbia ensamma satt på patenten för lateral gravyr. 1919 löpte dessa patent dock ut och Okeh övergick, liksom ett stort antal mindre skivbolag, till den laterala tekniken. I samband härmed bytte Heinemans företag namn till General Phonograph Corporation och etiketten ändrades till OKeh.

Okehs stora genomslag kom 1920 då man spelade in melodin Crazy Blues med den svarta bluessångerskan Mamie Smith. Skivan blev en stor försäljningsframgång hos inte minst svart publik, vilken de flesta skivbolag dittills betraktat som kommersiellt ointressant. Sedan Okeh motbevisat detta och framgångsrikt lanserat en särskild serie "race records" följde de flesta andra skivbolag efter, vilket innebar ett viktigt uppsving för dokumenterandet av musikgenrer som jazz, blues och gospel. Bland de storheter som spelade in "race records" för Okeh under 1920-talet märks Clarence Williams, Eva Taylor, Jelly Roll Morton, Bennie Moten, King Oliver, Louis Armstrong. Duke Ellington och Lonnie Johnson. En stor fördel hade Okeh i detta sammanhang av att man, utöver sin ursprungliga New York-studio, tidigt även anlade en studio i Chicago som var något av jazzens "huvudstad" vid denna tid. Bolaget var också tidigt ute med att skicka ut mobila inspelningsteam till olika platser i USA för att fånga upp lokala talanger, vilket bland annat resulterade i en del tidiga inspelningar av countrymusik.

Även i bolagets "ordinarie" katalog återfanns många viktiga namn inom jazz och tidens dansmusik, exempelvis Harry Reser, Vincent Lopez, Sam Lanin, Bix Beiderbecke, Joe Venuti, Eddie Lang och gruppen The Goofus Five med Adrian Rollini. Till bolagets mest populära sångare hörde Seger Ellis som till och med fick en särskilt designad etikett med sitt porträtt på.[1]

Tack vare Heinemans gamla kontakter med Tyskland och särskilt Carl Lindström kom många av Okehs inspelningar att ges ut även i Europa, främst på Odeon (Tyskland) och Parlophone (England).

Okehs inspelningar från den akustiska inspelningseran anses allmänt som några av de tekniskt bästa för sin tid såväl avseende inspelning som pressning. När den elektriska inspelningstekniken lanserades på allvar 1925 kom Okeh något på efterkälken och införde sitt eget elektriska system först året därpå (dessa fick texten "Truetone" tillagd på etiketten). Redan i slutet av samma år köptes märket dock upp av Columbia och kom därmed i åtnjutande av det system som detta bolag leasade från Western Electric. I övrigt behöll Okeh dock en ganska hög grad av självständighet under den nye ägaren och fortsatte bland annat med sin profilering mot jazz fram till 1935 då Columbia lade ner märket. Det återupplivades, med en "moderniserad" logotyp, tillfälligt 1940-45 och åter från 1951 och då uteslutande för rhythm and blues (tidigare "race records"). Sedan 1965 är dotterbolaget Epic Records inom Sony BMG ansvarigt för förvaltandet av Okehs repertoar. 1993 till 2000 användes etiketten dock för bluesmusik och Sony ger sedan 2013 åter ut jazz på etiketten OKeh.[2][3][4]

OKehs "skrattskivor"

1920 spelade det tyska bolaget Beka in Original Lach Aufnahme, en skiva med två personer (enligt "konsensus" Lucie Bernardo och Otto Rathke) som skrattar i två och en halv minut delvis ackompanjerade av en kornettist (möjligen Felix Silbers) och denna inspelning köptes av OKeh som 1922 gav ut den som The OKeh Laughing Record.[6] Inspelningen inkluderades i USAs National Registry, Library of Congress 2003.[7] Denna försäljningssuccé (som hade framgång även i Storbritannien som The Parlophone Laughing Record) ledde till att OKeh även gav ut Second Laughing Record, The OKeh Laughing Dance Record och OKeh Crying Record.[7] OKehs "skrattskivor" betraktas som föregångare till det obligatoriska "burkskrattet" på dagens amerikanska "komediserier".[7]

Referenser

  1. ^ Se Seger Ellis – "Dream House" / "I Loved You Then As I Love You Now" på Discogs.
  2. ^ Sony Classical Relaunching OKeh Records Jazz Imprint i Billboard den 1 november 2013.
  3. ^ OKeh Records på Spontaneous Lunacy ~ The History Of Rock 'n' Roll – Song By Song,
  4. ^ Early Blues Labels på EarlyBlues.
  5. ^ Enligt Discogs skall skivan ha givits ut 1937. (Se Barney Bigard And His Jazzopaters – Caravan / Stompy Jones på Discogs). Enligt Allan Goodman (se Duke Ellington: The Complete 1936-1940 Variety, Vocalian & OKeh Small Group Recordings på Mosaic Records) spelades den in den 19 december 1936 i Associated Cinema Studios, Hollywood. Inspelningen gavs ut under etiketten Vocalion 1937, men detta exemplar är rimligtvis utgivet efter CBSs byte av etikettnamn från Vocalion till OKeh på hösten 1940.
  6. ^ Lucie Bernardo, Otto Rathke / Karl Voigtländer – The Okeh Laughing Record / The Gypsy Baron: Wer Uns Getraut på Discogs.
  7. ^ [a b c] Cary O'Dell, 2003, "The OKeh Laughing Record" (1922) på Library of Congress.

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

DownYonder.jpg
Down Yonder by the Scottdale String Band, OKeh Records
Otto Karl Erich Heinemann May 1918.jpg
Otto Heinemann, founder and owner of OKeh Records
OkehIndianBlue.jpg
Okeh Lateral Blue Indian label, c. 1920
Whole Lotta Shakin' Goin' On by Big Maybelle US 7-inch Side-A.tif
Side-A label of the US 7-inch 45-RPM single release of "Whole Lotta Shakin' Goin' On" by Big Maybelle
Heebie Jeebies.jpg
OKeh record label for the artist Louis Armstrong.
"U" Need Some Loving Blues 1921 by Mamie Smith and Her Jazz Hounds.jpg
"'U' Need Some Loving Blues" by Mamie Smith and Her Jazz Hounds, B-side of "Jazzbo Ball"
CaravanCover.jpg
Duke Ellington's Caravan Cover. Recorded Dec 19,1936
OkeH Records first single. November 1918.jpg
Announcement of the first single of OKeh Records label release
OkeH Records Advertising - Mamie Smith. January 1921.jpg
OKeh's Advertising at Talking Machine World