Odrysiska kungariket

Odrysiska kungadömet
	Odrysiska kungadömet
	Odrysiska kungadömet under SitalcesOdrysiska kungadömet under Sitalces
Huvudstad	Seuthopolis
Språk	Trakiska och klassisk grekiska
Religion	Polytheism
Statsskick	monarki
Sista kung	Rhoemetalces III
Bildades	460 f.Kr.
– bildades genom	enande av trakiska stammar
Upphörde	46 e.Kr.
– upphörde genom	erövring
– uppgick i	Thrakien (46 e.Kr.)

Odrysiska kungadömet (klassisk grekiska: Βασίλειον Ὀδρυσῶν) var en antik union av thrakiska stammar som under 400-talet f.Kr. enats under hotet från perserna. Det bestod till en början av dagens Bulgarien men växte senare till norra Dobrudzja, delar av norra Grekland och Turkiets europeiska del. Kung Seuthes III flyttade senare huvudstaden till Seuthopolis.^[1]

Odryserna

Odryserna (Odrysae eller Odrusai, klassisk grekiska: Οδρύσαι) var en av de mäktigaste thrakiska stammarna och de bodde på slätten vid floden Hebrus.^[2] Man skulle alltså kunna placera stammen vid gränslandet mellan sydöstra Bulgarien, nordöstra Grekland och europeiska Turkiet med staden Edirne som centrum.^[3]^[4]

Floden Artescus^[5] rann även genom deras land. Xenofon^[6] skrev att odryserna höll hästkapplöpning och drack stora mängder vin efter begravningen av sina döda krigare. Thucydides skrev att deras traditioner praktiserades av de flesta thraker. Herodotus var den första författaren som nämnde odryserna.

Odrysiska kungadömet

Thrakien var nominellt varit en del av det persiska riket sedan år 516 f.Kr.^[7] men underkuvades av Mardonius^[8] år 492 f.Kr.

Det odrysiska kungadömet var det första thrakiska kungadömet som fått en makt att tala om. Vid enandet lyckades den odrysiske kungen, Teres I, att förena alla thrakiska stammar och kröna sig själv som ledare och driva ut perserna ur Thrakien.^[9]^[10]

Utbredning

Inledningsvis, under Teres I:s styre eller under Sitalces (Teres son) hade riket sin största utbredning,^[11] från Svarta havet i öster, till Donau i norr, till en region befolkad av en stam kallad Triballi i nordväst, till floden Struma i sydväst och till Egeiska havet. Senare ändrades dess utbredning till dagens Bulgarien, Turkiets europeiska del och Grekland mellan Maritsa och Struma (med undantag av en kustremsa kontrollerad av diverse grekiska stadsstater).^[12] Odrysiska kungarikets utbredning varierade under åren, beroende på dess relationer till de lokala stammarna.

Historiken Z.H. Archibald skriver:

Odryserna skapade det första statliga enheten som ersatte den gamla stamsystemet på östra Balkanhalvön. Deras kungar var vanligen kända som kungar av Thrakien, fast deras makt inte sträckte sig till alla thrakiska stammar. Även inom rikets gränser var den kungliga makten flytande, och dess definition bunden till geografi, samhällsklasser och andra omständigheter.^[13]

Odrysiska kungarikets territorium var befolkat av diverse thrakiska och dakiska-moesiska stammar förutsättning för att komma över de etniska motsättningarna som fanns mellan de olika grupperna, vilket på sikt skulle kunna leda till ett mer stabilt etniskt samhälle. Detta hann dock inte genomföras då det odrysiska kungadömet enades under en gemensam härskare där man förde en gemensam intern och extern politik. Detta var en god idé, men den blev tämligen kortvarig. Trots de odrysiska kungarnas försök att skapa en centralmakt, så var de separatistiska rörelserna alltid starka. Det odrysiska försvaret var baserat på stammarnas interna elit ^[14] vilket gjorde riket utsatt för fragmentering. Vissa stammar försökte konstant starta upplopp och göra sig fria från kungariket, medan andra höll sig utanför det. Under slutet av 400-talet f.Kr. delades riket i tre delar som ett resultat av år med inbördeskrig.^[15] Den politiska och militära nedgången fortsatte samtidigt som Makedonien växte som en farlig och ambitiös granne.^[16]

Enligt historiker

Enligt de grekiska historikerna Herodotus och Thucydides gick den kungliga dynastin från att vara ledare för en odrysisk stam i Thrakien runt början på 500-talet f.Kr, till att dominera allt land och dess folk mellan Donau och Egeiska havet. Senare författare skrev att denna dynasti överlevde fram tills tidiga 000-talet, även om dess makt minskat i samband med först persiska, senare makedonska och till sist romerska intrång. När det odrysiska kungariket hade upphört, skulle arvet efter det prägla hela sydöstra Europa för många hundra år framåt.

Kung Teres Is son, Sitalces, visade sig vara en god militär och tvingade de stammar som lämnat unionen under 440-talet f.Kr. att åter svära honom trohet. Den nya statsbildningen hade blivit rik på handel och Sitalces använde pengarna till att utveckla infrastrukturen och dess armé. År 429 f.Kr. allierade han sig med atenarna^[17] och inledde ett massivt anfall på Makedonien, med en enorm armé bestående av thrakiska och paeoniska stammar. Enligt Thucydides handlade det om så många som 150 000 män, men innan man gjort framsteg var man tvungen att dra sig tillbaka på grund av den kommande vintern.^[18]

Under 300-talet f.Kr. delades kungariket upp till tre mindre enheter, av vilka ett av dem, med huvudstaden Seuthopolis, visade sig vara starkast. Under den hellenistiska perioden invaderades riket ett flertal gånger av bland annat Alexander den store, Ptolemaios II och Filip V av Makedonien men även av kelter, men hade trots detta bibehållit sina egna kungar. Under den romerska eran var den sapaeanska dynastin skyddslingar till romarna, tills Thrakien annekterades som romersk provins år 46 e.Kr.

Hellenisering

Under tiden blev grekiska det huvudsakliga språket för administratörer^[19] och adeln, och inte långt senare antog man det grekiska alfabetet. Grekiskt mode och seder blev populärt för den östbalkanska adeln. Man antog både grekiskt mode inom klädsel, prydnad och militären, vilket de senare spred till de lokala stammarna.^[20] Thrakiska kungar var bland de första som helleniserades.^[21]

Arkeologi

Man har funnit flera bostadskomplex och tempel, särskilt runt Starosel vid bergskedjan Sredna Gora.^[22] Arkeologer har även funnit en 13 meter lång och två meter hög mur som gick runt det thrakiska kungapalatset.^[23] De fann även namnen Cleobulus och Anaxandros inristade, vilka var kung Filip II av Makedoniens generaler som ledde anfallet mot det odrysiska kungariket.

Seuthopolis återupptäcktes 1948 när staten skulle bygga Koprinka reservoaren. Även om det var en upptäckt av stor betydelse beslutade den kommunistiska regimen att enbart ge arkeologerna sex år att undersöka ruinerna innan de fortsatte bygga reservoaren.^[24]

Lista över odrysiska kungar

Se: Lista över Thrakiens monarker

Listan inkluderar kända odrysiska kungar av Thrakien, men mycket är osäkert. Flera andra trakiska kungar (vissa kan vara odrysiska kungar) inkluderas likväl.^[25] Odrysiska kungar kallade sig kung över Thrakien men ingen av dessa hade faktiskt makt över hela Thrakien. Deras makt varierade beroende på deras relationer med de lokala stammarna.^[26]

Teres I, son till Odryses? 460 f.Kr.–445 f.Kr.
Sparatocos, son till Teres I 450–431 f.Kr.
Sitalces eller Sparatocos, son till Teres I 431–424 f.Kr.
Seuthes I, son till Sparatokos 424–410 f.Kr.^[27]
Amadocus I, son till Sitalkes 408–389 f.Kr.
Seuthes II, son till Maisades son till Sparatokos 405–387 f.Kr.
Hebryzelmis, son till Seuthes I 387–383 f.Kr.
Cotys I, son till Seuthes I eller Seuthes II 384–359 f.Kr.
Cersobleptes, son till Cotys I, i östra Thrakien, avsatt någon gång, 359–341 f.Kr.
Berisades, tros vara barnbarn till Seuthes I, i västra Thrakien, 359–352 f.Kr.
Amatokos II, son till Amatokos I, i centrala Thrakien, 359–351 f.Kr.
Cetriporis, son till Berisades, i västra Thrakien, 356–351 f.Kr.
Teres II, son till Amatokos II, i centrala Thrakien, avsatt, 351–341 f.Kr.
(Under makedonsk kontroll, 341-331 f.Kr.)
Seuthes III, son till Cotys I 331–300 f.Kr.
Cotys II, son till Seuthes III 300–280 f.Kr.
Raizdos (möjligtvis samma person som Roigos), son till Cotys II? 280 f.Kr. – ?
Cotys III, son till Raizdos 270 f.Kr.
Rhescuporis I, son till Cotys III 240–215 f.Kr.
Seuthes IV, son till Rhescuporis I, eller Teres III^[25] 215–190 f.Kr.
Pleuratus^[28] 213–208 f.Kr., en thrakisk eller illyrisk kung som attackerat Tylis

Astaeiska linjen

Teres III, son till Amatokos III, eller Seuthes III^[25] 149 f.Kr.
Roigos (möjligen samma person som Raizdos), son till Seuthes IV?
Amatokos III, son till Seuthes IV, 184 f.Kr.
Cotys IV, son till Seuthes IV 171–167 f.Kr.
Beithys, son till Cotys IV ? – 120 f.Kr.
Cotys V, son till Beithys 120 f.Kr. – ?
Sadalas I, son till Cotys V 87–79 f.Kr.
Cotys VI, son till Sadalas I 57–48 f.Kr.
Sadalas II, son till Cotys VI 48–42 f.Kr.
Sadalas III, son till Sadalas II 42–31 f.Kr.
Cotys VII, son till Sadalas II 31–18 f.Kr.
Rhescuporis II, son till Cotys VII, och Rhascus 18–11 f.Kr.

Sapaeiska linjen

Cotys I, son till Rheometalces
Rhescuporis I, son till Cotys I 48–42 f.Kr.
Cotys II, son till Rhescuporis I 42–31 f.Kr.
Rhoemetalces I, son till Kotys II 31 f.Kr. – 12 e.Kr.
Rhescuporis II, son till Kotys II 12–19
Cotys VIII, son till Rhoemetalces I 12–18
Rhoemetalces II, son till Cotys VIII 19–38
Rhoemetalces III, son till Rhescuporis II 38–46
Pythodoris II, hustru och samregent till Rhoemetalces III 38–46

Se även

Referenser

^ Peregrine, Peter N. (2001). Encyclopedia of Prehistory 4. New York: Springer. sid. 88. ISBN 0-306-46258-3 Riket existerade fram till 46 e.Kr, då romarriket införlivade det.
^ Harry Thurston Peck, Harpers Dictionary of Classical Antiquities (1898),"(Odrusai). "Var det mäktigaste folket i Thrakien, vilka höll till på slätten intill floden Hebrus, vars kung Sitalces under tiden vid Peloponnesiska kriget hade makt över nästan hela Thrakien."
^ The Cambridge Ancient History, volume 3, John Boardman, I. E. S. Edwards, E. Sollberger, N. G. L. Hammond, Cambridge University Press, 1992,sid. 605.ISBN 0521227178
^ The Thracians 700 BC-AD 46 (Men-at-Arms) av Christopher Webber och Angus McBride,2001,ISBN 1-84176-329-2,sid. 5
^ Herodotus, Historia (ed. A. D. Godley),4.92.1,"XCII. "Från där, avseglade Darius och kom till en annan flod kallad Artescus, vilket rann genom odrysernas land; och efter att ha nått denna flod, pekade han ut en plats till armén, och beordrade varenda man att lämna en sten när de lämnade platsen. Efter att ha gjort detta, ledde han bort dem och stora stenhögar lämnades kvar."
^ Xenophon, Hellenica,3.2.1, Men när de återvände, begravde de först sina döda, sedan drack de stora mängder vin och höll höstkapplöpning till deras ära; och då, höll de gemensamt läger med grekerna och fortsatte plundringen av Bithynia vilket de lämnade i eld."
^ The Oxford Classical Dictionary av Simon Hornblower and Antony Spawforth,sida 1515 ISBN 0-19-860641-9
^ Herodotus,6.43.1
^ Readings in Greek History: Sources and Interpretations av D. Brendan Nagle and Stanley M. Burstein,ISBN 0-19-517825-4,2006,sida 230: "... , dock lyckades en av de thrakiska stammarna, odryserna, förena thrakerna och skapa ett mäktigt rike ..."
^ The Oxford Classical Dictionary av Simon Hornblower and Antony Spawforth,ISBN 0-19-860641-9,sida 1515,"Kort därefter försökte den första Odrysiska kungen, Teres att skapa ett rike genom territorium kontrollerad av olika thrakiska stammar s (Thuc.2.29 and his sovereignty extended as far as the Euxine and the Hellespont)"
^ Cambridge ancient history D. M. Lewis, John Boardman, Simon Hornblower, Cambridge University Press, 1994, sid. 444.ISBN 0-521-23348-8
^ The Oxford Classical Dictionary av Simon Hornblower and Antony Spawforth,ISBN 0-19-860641-9,sida 1514,"the kingdom of the Odrysae the leading tribe of Thrace extented the present-day Bulgaria, Turkish Thrace (east of the Hebrus) and Greece between the Hebrus and Strymon except for the coastal strip with its Greek cities"
^ The Odrysians created the first state entity which superseded the tribal system in the east Balkan peninsula. Their kings were usually known to the outside world as kings of Thrace, although their power did not extend by any means to all Thracian tribes. Even within the confines of their kingdom the nature of royal power remained fluid, its definition subject to the dictates of geography, social relationships, and circumstance
^ The Odrysian Kingdom of Thrace: Orpheus Unmasked (Oxford Monographs on Classical Archaeology) av Z. H. Archibald,1998,ISBN 0-19-815047-4,sida 149
^ Lysimachus: A Study in Early Hellenistic Kingship av Dr Helen S Lun,sida 19,"... Profiting from dynastic rivalries which had split the powerful Odrysian kingdom into three realms, in 341 BC Philip II finally ..."
^ Fol, Alexander. Demographic and Social Structure of Ancient Thrace.
^ The Oxford Classical Dictionary av Simon Hornblower and Antony Spawforth,ISBN 0-19-860641-9,sida 1515,"Sitalces allied himself with the Athenians against the Macedonians"
^ Thucydides. History of the Peloponnesian War, ii. 98.
^ The Odrysian Kingdom of Thrace: Orpheus Unmasked (Oxford Monographs on Classical Archaeology) av Z. H. Archibald,1998,ISBN 0-19-815047-4,sida 3
^ The Odrysian Kingdom of Thrace: Orpheus Unmasked (Oxford Monographs on Classical Archaeology) av Z. H. Archibald,1998,ISBN 0-19-815047-4,sida 5
^ The Peloponnesian War: A Military Study (Warfare and History) av J. F. Lazenby,2003,page 224,"... number of strongholds, and he made himself useful fighting 'the Thracians without a king' on behalf of the more Hellenized Thracian kings and their Greek neighbours (Nepos, Alc. ...
^ ”Bulgarian Archaeologists Make Breakthrough in Ancient Thrace Tomb”. Novinite. 11 mars 2010. http://www.novinite.com/view_news.php?id=114097. Läst 3 april 2010.
^ ”Bulgarian Archaeologists Uncover Story of Ancient Thracians' War with Philip II of Macedon”. Novinite.com (Sofia News Agency). 21 juni 2011. http://www.novinite.com/view_news.php?id=129499. Läst 24 juni 2011.
^ ”Explore the Valley of Thracian Kings - Bulgaria's Thracian Heritage” (på brittisk engelska). Rose Festival Kazanlak. 15 februari 2019. https://www.rosefestivalkazanlak.com/valley-thracian-kings-bulgarian-heritage/. Läst 17 januari 2022.
^ [a b c] Thracian Kings, University of Michigan
^ The Odrysian Kingdom of Thrace: Orpheus Unmasked (Oxford Monographs on Classical Archaeology) av Z. H. Archibald,1998,ISBN 0-19-815047-4,sid 107
^ The Odrysian Kingdom of Thrace: Orpheus Unmasked (Oxford Monographs on Classical Archaeology) av Z. H. Archibald,1998,ISBN 0-19-815047-4,sida 104
^ The History Of Rome av Livy,2004,ISBN 1-4191-6629-8,sid 27: "... Pleuratus and Scerdilaedus might be included in the treaty. Attalus was king of Pergamum in Asia Minor; Pleuratus, king of the Thracians;

[1] Peregrine, Peter N. (2001). Encyclopedia of Prehistory 4. New York: Springer. sid. 88. ISBN 0-306-46258-3 Riket existerade fram till 46 e.Kr, då romarriket införlivade det.

[2] Harry Thurston Peck, Harpers Dictionary of Classical Antiquities (1898),"(Odrusai). "Var det mäktigaste folket i Thrakien, vilka höll till på slätten intill floden Hebrus, vars kung Sitalces under tiden vid Peloponnesiska kriget hade makt över nästan hela Thrakien."

[3] The Cambridge Ancient History, volume 3, John Boardman, I. E. S. Edwards, E. Sollberger, N. G. L. Hammond, Cambridge University Press, 1992,sid. 605.ISBN 0521227178

[4] The Thracians 700 BC-AD 46 (Men-at-Arms) av Christopher Webber och Angus McBride,2001,ISBN 1-84176-329-2,sid. 5

[5] Herodotus, Historia (ed. A. D. Godley),4.92.1,"XCII. "Från där, avseglade Darius och kom till en annan flod kallad Artescus, vilket rann genom odrysernas land; och efter att ha nått denna flod, pekade han ut en plats till armén, och beordrade varenda man att lämna en sten när de lämnade platsen. Efter att ha gjort detta, ledde han bort dem och stora stenhögar lämnades kvar."

[6] Xenophon, Hellenica,3.2.1, Men när de återvände, begravde de först sina döda, sedan drack de stora mängder vin och höll höstkapplöpning till deras ära; och då, höll de gemensamt läger med grekerna och fortsatte plundringen av Bithynia vilket de lämnade i eld."

[7] The Oxford Classical Dictionary av Simon Hornblower and Antony Spawforth,sida 1515 ISBN 0-19-860641-9

[8] Herodotus,6.43.1

[9] Readings in Greek History: Sources and Interpretations av D. Brendan Nagle and Stanley M. Burstein,ISBN 0-19-517825-4,2006,sida 230: "... , dock lyckades en av de thrakiska stammarna, odryserna, förena thrakerna och skapa ett mäktigt rike ..."

[10] The Oxford Classical Dictionary av Simon Hornblower and Antony Spawforth,ISBN 0-19-860641-9,sida 1515,"Kort därefter försökte den första Odrysiska kungen, Teres att skapa ett rike genom territorium kontrollerad av olika thrakiska stammar s (Thuc.2.29 and his sovereignty extended as far as the Euxine and the Hellespont)"

[11] Cambridge ancient history D. M. Lewis, John Boardman, Simon Hornblower, Cambridge University Press, 1994, sid. 444.ISBN 0-521-23348-8

[12] The Oxford Classical Dictionary av Simon Hornblower and Antony Spawforth,ISBN 0-19-860641-9,sida 1514,"the kingdom of the Odrysae the leading tribe of Thrace extented the present-day Bulgaria, Turkish Thrace (east of the Hebrus) and Greece between the Hebrus and Strymon except for the coastal strip with its Greek cities"

[13] The Odrysians created the first state entity which superseded the tribal system in the east Balkan peninsula. Their kings were usually known to the outside world as kings of Thrace, although their power did not extend by any means to all Thracian tribes. Even within the confines of their kingdom the nature of royal power remained fluid, its definition subject to the dictates of geography, social relationships, and circumstance

[14] The Odrysian Kingdom of Thrace: Orpheus Unmasked (Oxford Monographs on Classical Archaeology) av Z. H. Archibald,1998,ISBN 0-19-815047-4,sida 149

[15] Lysimachus: A Study in Early Hellenistic Kingship av Dr Helen S Lun,sida 19,"... Profiting from dynastic rivalries which had split the powerful Odrysian kingdom into three realms, in 341 BC Philip II finally ..."

[16] Fol, Alexander. Demographic and Social Structure of Ancient Thrace.

[17] The Oxford Classical Dictionary av Simon Hornblower and Antony Spawforth,ISBN 0-19-860641-9,sida 1515,"Sitalces allied himself with the Athenians against the Macedonians"

[18] Thucydides. History of the Peloponnesian War, ii. 98.

[19] The Odrysian Kingdom of Thrace: Orpheus Unmasked (Oxford Monographs on Classical Archaeology) av Z. H. Archibald,1998,ISBN 0-19-815047-4,sida 3

[20] The Odrysian Kingdom of Thrace: Orpheus Unmasked (Oxford Monographs on Classical Archaeology) av Z. H. Archibald,1998,ISBN 0-19-815047-4,sida 5

[21] The Peloponnesian War: A Military Study (Warfare and History) av J. F. Lazenby,2003,page 224,"... number of strongholds, and he made himself useful fighting 'the Thracians without a king' on behalf of the more Hellenized Thracian kings and their Greek neighbours (Nepos, Alc. ...

[tomb-22] ”Bulgarian Archaeologists Make Breakthrough in Ancient Thrace Tomb”. Novinite. 11 mars 2010. http://www.novinite.com/view_news.php?id=114097. Läst 3 april 2010.

[novinite062111-23] ”Bulgarian Archaeologists Uncover Story of Ancient Thracians' War with Philip II of Macedon”. Novinite.com (Sofia News Agency). 21 juni 2011. http://www.novinite.com/view_news.php?id=129499. Läst 24 juni 2011.

[24] ”Explore the Valley of Thracian Kings - Bulgaria's Thracian Heritage” (på brittisk engelska). Rose Festival Kazanlak. 15 februari 2019. https://www.rosefestivalkazanlak.com/valley-thracian-kings-bulgarian-heritage/. Läst 17 januari 2022.

[TK-25] [a b c] Thracian Kings, University of Michigan

[26] The Odrysian Kingdom of Thrace: Orpheus Unmasked (Oxford Monographs on Classical Archaeology) av Z. H. Archibald,1998,ISBN 0-19-815047-4,sid 107

[27] The Odrysian Kingdom of Thrace: Orpheus Unmasked (Oxford Monographs on Classical Archaeology) av Z. H. Archibald,1998,ISBN 0-19-815047-4,sida 104

[28] The History Of Rome av Livy,2004,ISBN 1-4191-6629-8,sid 27: "... Pleuratus and Scerdilaedus might be included in the treaty. Attalus was king of Pergamum in Asia Minor; Pleuratus, king of the Thracians;

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

[14]

[15]

[16]

[17]

[18]

[19]

[20]

[21]

[22]

[23]

[24]

[25]

[26]

[27]

[28]

Navigation

Navigering

Temaportaler