Oceanstormsvala

	Oceanstormsvala; Status i världen: Livskraftig (lc)
	Kollage med fotografier av oceanstormsvala
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Stormfåglar; Procellariiformes
Familj	Stormsvalor; Hydrobatidae
Släkte	Hydrobates
Art	Oceanstormsvala; H. castro
Vetenskapligt namn
	§ Hydrobates castro
Auktor	(Harcourt, 1851)
Utbredning
Synonymer
	Oceanodroma castro; Oceanlöpare;

Oceanstormsvala^[2] (Hydrobates castro), tidigare oceanlöpare, är en fågel i familjen stormsvalor inom ordningen stormfåglar.^[3] Den häckar på en rad öar i Atlanten samt i Stilla havet i Hawaiiöarna, Galápagosöarna och på öar öster om Japan. Arten minskar i antal, men beståndet anses vara livskraftigt.

Kännetecken

Utseende

Oceanstormsvalan är en typisk stormsvala med mörk kropp och vit övergump. Den är mest lik klykstjärtad stormsvala och är jämnstor med denna, med en längd på 19–21 centimeter och en vingbredd på 43–46 centimeter. Oceanstormsvalan har dock mindre kluven stjärt och den vita övergumpen är bredare än lång (det omvända hos klykstjärtad stormsvala). Vidare är det ljusare täckarfältet ovanpå vingarna inte lika tydligt. I flykten syns den något mer lirlika flykten med glid på stela vingar och mindre vinklad vinge vid knogen.^[4]

Läte

Läten hörs endast på häckplats, ett kuttrande läte samt ett gnissligt, som att gnida fingret mot en fönsterruta.^[4]

Utbredning och systematik

Oceanstormsvalan förekommer i de tropiska delarna av Atlanten och Stilla havet och lever stora delar av sitt liv pelagiskt. Den häckar på en rad öar som Farilhão Grande utanför västra Portugal, på Azorerna, Desertasöarna, Selvagensöarna, Roques de Anaga utanför nordöstra Teneriffa, Roques de Salmor, på vissa av Kanarieöarna, Kap Verde, São Tomé och Príncipe, Ascension, St Helena på öar öster om Japan, på vissa öar i Hawaii och på Galapagos.^[5]

Traditionellt har den betraktats som odifferentierad genom hela utbredningsområdet, det vill säga att den inte delats in i några underarter. Sentida forskning visar dock att vissa populationer skiljer sig åt så pass mycket att de troligen utgör egna arter. Artbildningen har dels skett på det vanligaste sättet, där geografiska barrirärer gör att en population differentieras genetiskt. På så sätt har populationen i Kap Verdeöarna urskilts som egen art, kapverdestormsvalan (H. jabejabe). DNA-studier visar också att denna är systerart till alla andra av oceanstormsvalans populationer.

I åtminstone ett fall har artbildningen dock skett tidsmässigt: populationerna förekommer i samma område men de häckar under olika tid. Fåglar som häckar sommartid i Azorerna skiljer sig tydligt genetiskt och även morfologiskt från de som häckar där på vintern. Därför har även denna population urskilts som egen art, azorstormsvala (H. monteiroi).^[6]^[7]

Möjligen bör även den resterande delen av oceanstormsvala delas upp i ytterligare arter. Resultat från vidare forskning tyder på att häckare på Galápagosöarna inte svarar på uppspelade läten från atlantiska oceanstormsvalor.^[8] Genetiska studier visar också att de skildes åt för åtminstone 200 000 år sedan.^[9] Skillnaderna mellan de från Galápagos och övriga populationer i Stilla havet anses dock små.^[10]

Släktestillhörighet

Tidigare placerades arten i släktet Oceanodroma. DNA-studier visar dock att stormsvalan (Hydrobates pelagicus) är inbäddad i det släktet.^[11]^[12]^[13] Numera inkluderas därför arterna Oceanodroma i Hydrobates, som har prioritet.^[1]^[14]^[3]

Ekologi

Oceanstormsvalan häckar på klippiga kuster på öar. Dagtid ses den endast pelagiskt och där följer den inte fartyg eller uppträder i flock som flera andra stormsvalearter. För att undvika predation av måsar, trutar och labbar kommer oceanstormsvalan in till häckningskolonierna enbart nattetid och stannar till och med till havs när månljuset är starkt. Den häckar i jordhål eller i en klippskreva, vid olika tid på året beroende på häckningslokal. Den lägger endast ett ägg som ruvas i 38–42 dagar.^[15]

Fågeln livnär sig mestadels av kräftdjursplankton, småfisk och bläckfiskar. Den födosöker genom att plocka föda från ytan.^[15]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde men tros minska i antal till följd av exploatering och predation av dess bo och ungar från invasiva arter. Internationella naturvårdsunionen IUCN bedömer dock att populationen ändå är livskraftig (LC) eftersom den inte minskar tillräckligt snabbt för att anses vara hotad.^[1] Världspopulationen uppskattas till 150 000 individer,^[16] varav 6 600-6 900 par häckar i Europa.^[17]

Namn

Tidigare var artens officiella svenska trivialnamn oceanlöpare. För att tydliggöra att arterna i familjen Oceanitidae och Hydrobatidae ej alls är nära släkt (faktiskt sannolikt inte ens varandras närmaste släktingar) valde Birdlife Sveriges taxonomikommitté att justera några av de svenska namnen. Familjen Oceanitidae liksom dess arter fick namnet havslöpare, medan Hydrobatidae justerades från nordstormsvalor till enbart stormsvalor. I samband med dessa namnbyten justerades oceanlöparens namn till oceanstormsvala.

Referenser

^ [a b c] Birdlife International 2018 Hyrobates castro . Från: IUCN 2018. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018-2. Läst 11 december 2018.
^ BirdLife Sverige (2024) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2022. IOC World Bird List (v11.2). doi : 10.14344/IOC.ML.12.1.
^ [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 74. ISBN 978-91-7424-039-9
^ Lars Larsson (2001) Birds of the World, Cd-rom
^ M. Bolton, A.L. Smith, E. Gomez-Diaz, V.L. Friesen, R. Medeiros, J. Bried, J.L. Roscales & R.W. Furness (2008) "Monteiro's Storm Petrel Oceanodroma monteiroi: a new species from the Azores" Ibis 150 (4): 717–727 doi:10.1111/j.1474-919X.2008.00854.x
^ Erling, J., Lagerqvist, M., Asplund, G., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2022). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (1). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2022/02/Rapport12-2022.pdf. Läst 14 februari 2022.
^ Bolton, M. (2007), Playback experiments indicate absence of vocal recognition among temporally and geographically separated populations of Madeiran Storm-petrels Oceanodroma castro, Ibis 149, 255-263.
^ Smith, A.L., L. Monteiro, O. Hasegawa, and V.L. Friesen (2007), https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/17408975/ Global phylogeography of the band-rumped storm-petrel (Oceanodroma castro; Procellariiformes: Hydrobatidae)], Mol. Phylogenet. Evol. 43, 755-773.
^ Smith, A.L., and V.L. Friesen (2007), Differentiation of sympatric populations of the band-rumped storm-petrel in the Galapagos Islands: an examination of genetics, morphology, and vocalizations, Mol. Ecol. 16, 1593-1603.
^ Penhallurick, J. och Wink, M. 2004. Analysis of the taxonomy and nomenclature of the Procellariiformes based on complete nucleotide sequences of the mitochondrial DNA genome. Emu 104: 125–147.
^ Robertson, B.C., Stephenson, B.M. och Goldstein, S.J. 2011. When rediscovery is not enough: Taxonomic uncertainty hinders conservation of a critically endangered bird. Mol. Phylogen. Evol. 61: 941–952.
^ Wallace, S. J., Morris-Pocock, J.A., González-Solís, J., Quillfeldt, P. och Friesen, V.L. 2017. A phylogenetic test of sympatric speciation in the Hydrobatinae (Aves: Procellariiformes). Mol. Phylogen. Evol. 107: 39–47.
^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
^ [a b] Carboneras, C., Jutglar, F. & Kirwan, G.M. (2018). Band-rumped Storm-petrel (Hydrobates castro). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/52592 5 januari 2018).
^ Brooke, M. de L. 2004. Albatrosses and Petrels Across the World. Oxford University Press, Oxford.
^ BirdLife International. 2015. European Red List of Birds. Office for Official Publications of the European Communities, Luxembourg.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör oceanstormsvala.
Bilder & media
Wikispecies har information om oceanstormsvala.
Artförteckning

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2018 Hyrobates castro . Från: IUCN 2018. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018-2. Läst 11 december 2018.

[BLS-2] BirdLife Sverige (2024) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[IOC-3] [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2022. IOC World Bird List (v11.2). doi : 10.14344/IOC.ML.12.1.

[Fågelguiden-4] [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 74. ISBN 978-91-7424-039-9

[Larsson-5] Lars Larsson (2001) Birds of the World, Cd-rom

[IBIS-6] M. Bolton, A.L. Smith, E. Gomez-Diaz, V.L. Friesen, R. Medeiros, J. Bried, J.L. Roscales & R.W. Furness (2008) "Monteiro's Storm Petrel Oceanodroma monteiroi: a new species from the Azores" Ibis 150 (4): 717–727 doi:10.1111/j.1474-919X.2008.00854.x

[BirdLife-7] Erling, J., Lagerqvist, M., Asplund, G., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2022). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (1). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2022/02/Rapport12-2022.pdf. Läst 14 februari 2022.

[8] Bolton, M. (2007), Playback experiments indicate absence of vocal recognition among temporally and geographically separated populations of Madeiran Storm-petrels Oceanodroma castro, Ibis 149, 255-263.

[9] Smith, A.L., L. Monteiro, O. Hasegawa, and V.L. Friesen (2007), https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/17408975/ Global phylogeography of the band-rumped storm-petrel (Oceanodroma castro; Procellariiformes: Hydrobatidae)], Mol. Phylogenet. Evol. 43, 755-773.

[10] Smith, A.L., and V.L. Friesen (2007), Differentiation of sympatric populations of the band-rumped storm-petrel in the Galapagos Islands: an examination of genetics, morphology, and vocalizations, Mol. Ecol. 16, 1593-1603.

[11] Penhallurick, J. och Wink, M. 2004. Analysis of the taxonomy and nomenclature of the Procellariiformes based on complete nucleotide sequences of the mitochondrial DNA genome. Emu 104: 125–147.

[12] Robertson, B.C., Stephenson, B.M. och Goldstein, S.J. 2011. When rediscovery is not enough: Taxonomic uncertainty hinders conservation of a critically endangered bird. Mol. Phylogen. Evol. 61: 941–952.

[13] Wallace, S. J., Morris-Pocock, J.A., González-Solís, J., Quillfeldt, P. och Friesen, V.L. 2017. A phylogenetic test of sympatric speciation in the Hydrobatinae (Aves: Procellariiformes). Mol. Phylogen. Evol. 107: 39–47.

[CC-14] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11

[hbw-15] [a b] Carboneras, C., Jutglar, F. & Kirwan, G.M. (2018). Band-rumped Storm-petrel (Hydrobates castro). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/52592 5 januari 2018).

[16] Brooke, M. de L. 2004. Albatrosses and Petrels Across the World. Oxford University Press, Oxford.

[17] BirdLife International. 2015. European Red List of Birds. Office for Official Publications of the European Communities, Luxembourg.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

[14]

[15]

[16]

[17]

Navigation

Navigering

Temaportaler