Obefintlighetsregistret

Den här artikeln innehåller inaktuella uppgifter och behöver uppdateras. (2022-08) Motivering: ”Obefintlighetsregistret” finns inte längre, begreppet heter numera ”försvunnen” och lagen har ändrats. Hjälp gärna Wikipedia att åtgärda problemet genom att redigera artikeln eller diskutera saken på diskussionssidan.

Obefintlighetsregistret (OB) är en del av den svenska folkbokföringen som sköts av Skatteverket. I registret antecknas personer som myndigheterna av något skäl inte kan komma i kontakt med och som man inte vet var de befinner sig. I de fall en person fått skyddad identitet i form av fingerade personuppgifter överförs personens gamla uppgifter till obefintlighetsregistret.^[1] Registret omfattar inte personer födda före 1920 och som folkbokförts som obefintliga före 1990. Sådana uppgifter återfinns istället i de handskrivna kyrkoböckerna som finns i kyrkoarkiven som förvaras i Landsarkiven.

Obefintlighetsregistret förs av Skattemyndigheten i Jakobsberg (Järfälla, Stockholms län).^[2]

Om en person varit folkbokförd utan känd hemvist oavbrutet under minst 2 år kan personen, om det inte finns skäl som talar emot det, avregistreras från folkbokföringen som obefintlig och överföras till obefintlighetsregistret. Normalt sett överförs endast svenskar och medborgare i de nordiska länderna till obefintlighetsregistret. Medborgare i övriga länder och statslösa registreras istället som utvandrade, eftersom man utgår ifrån att skälet till att de är obefintliga är att de återvänt till sitt hemland.

En person som registrerats som obefintlig måste göra en anmälan till Skatteverket för att åter kunna tas med i folkbokföringsregistret.^[3] Huvuddelen av ansökningarna om att åter få upptas i folkbokföringsregistret kommer från personer som utvandrat utan att meddela detta och som sedan har återvänt till Sverige. En mindre del ansökningar kommer från personer som hela tiden vistats i Sverige utan några kontakter med myndigheter. Det kan gälla missbrukare, kriminella, personer med psykiska problem eller personer som av religiösa eller ideologiska skäl inte vill ha några kontakter med myndigheter.

Några få av dem som finns i obefintlighetsregistret dödförklaras senare och ännu färre kvarstår i registret trots att de kan antas ha avlidit i Sverige utan att någon kropp någonsin återfunnits. När det gäller övriga får man anta att de vistas och så småningom avlider utomlands utan att återvända till Sverige.

Avregistrering

Det sker för närvarande ingen gallring av obefintlighetsregistret. En person som 1990 var 100 år och uppfördes i registret kvarstår alltså trots att han eller hon idag (2021) skulle vara 131 år gammal. Man avregistreras dock om det blir känt:

• Var man är bosatt i Sverige
• Att man har flyttat utomlands
• Att man är död eller dödförklarad
• Att man inte längre har fingerade personuppgifter

Historik

Fram till 1990 sköttes folkbokföringen av Svenska kyrkan. I äldre tid hade prästerna ganska stor frihet att själva utforma hur folkbokföringen skulle skötas. Om en person försvann så strök till exempel en del präster helt enkelt personen ur kyrkobokföringen, medan andra gjorde en anteckning om att personen var "obefintlig". Från 1865 förordnades dock i ett kungligt cirkulär att dessa personer skulle antecknas i en särskild längd (lista) i slutet av husförhörslängden. År 1894 lagstadgades det om att det skulle finnas en särskild bok över obefintliga. Från 1968 antecknas dessa i obefintlighetsregistret.^[4]

Referenser