Nyazeelanddykand

	Nyazeelanddykand; Status i världen: Livskraftig (lc)
	(c) I, Tony Wills, CC BY-SA 3.0 Hane.
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Andfåglar; Anseriformes
Familj	Änder; Anatidae
Släkte	Aythya
Art	Nyazeelanddykand; A. novaeseelandiae
Vetenskapligt namn
	§ Aythya novaeseelandiae
Auktor	(Gmelin, 1789)
Utbredning
	Utbredningsområde
Synonymer
	Nya Zeelandbergand;

Nyazeelanddykand^[2] (Aythya novaeseelandiae) är en andfågel endemisk för Nya Zeeland.^[3]

Utseende

Nyazeelanddykanden är genomgående mörkbrun och svart. Hanen har tydligt gula ögon och ett mörkt grönaktigt huvud. Honan liknar hanen, men saknar det gula ögat och har en vit fläck i ansiktet under häckningssäsong. I flykten syns ett vitt vingband.^[4]

Utbredning och systematik

Fågeln förekommer enbart i Nya Zeeland, på både Nordön och Sydön. Subfossila lämningar visar att arten tidigare också funnits i Chathamöarna.^[5] Arten har försvunnit från låglänta områden sedan människans ankomst till Nya Zeeland och är idag huvudsakligen begränsad till östra sidan av Sydalperna på Sydön samt de norra och centrala delarna av Nordön.^[5] Olikt andra arter i släktet Aythya flyttar den inte, även om den rör sig mot öppet vatten från bergssjöar när dessa täcks av is.^[6] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter, och tros vara närmast släkt med vigg och ringand.^[7]

Levnadssätt

Nyazeelanddykanden förekommer i djupa sötvattenssjöar och dammar.^[4] Den är en dykand som kan hålla sig under vatten i mellan 20 och 30 sekunder till ett djup av tre meter på jakt efter vattenväxter, småfisk, vattenlevande snäckor, musslor och insekter.^[8]^[6] Den ses ofta nära sothönan och tros söka efter föda som sothönan rör upp i jakt på räkor.^[6]

Häckning

Fågeln häckar från oktober till mars och lägger fem till åtta gräddvita ägg i ett bo nära vatten. Boet fodras vanligen med gräs och dun.^[4] Äggen ruvas av honan i fyra veckor. De nykläckta andungarna dyker efter föda direkt efter att de lämnat boet.^[6]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och tros öka i antal.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC), även om världspopulationen är relativt liten (5.000-10.000 individer).^[1]

Noter

^ [a b c] Birdlife International 2012 Aythya novaeseelandiae Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
^ [a b c] Marshall, Janet; Kinsky, F.C.; Robertson, C.J.R. (1972). Common Birds in New Zealand. A.H. & A.W. Reed. sid. 31. ISBN 0-589-00730-0
^ [a b] Kear, J. ed. (2005) Ducks, Geese and Swans. Oxford University Press, Oxford.
^ [a b c d] Lockley, Ronald M. (1980). New Zealand Endangered Species. Cassell NZ. sid. 82. ISBN 0-908572-22-0
^ Carboneras, C. & Kirwan, G.M. (2018). New Zealand Scaup (Aythya novaeseelandiae). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/52911 4 maj 2018).
^ Orbell, Margaret (2003). Birds of Aotearoa. Reed Publishing NZ Ltd. sid. 129. ISBN 0-7900-0909-9

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör nyazeelanddykand.
Bilder & media
Wikispecies har information om Aythya novaeseelandiae.
Artförteckning
Bilder och filmer på Internet Bird Collection
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2012 Aythya novaeseelandiae Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14

[CC-3] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11

[Marshall-4] [a b c] Marshall, Janet; Kinsky, F.C.; Robertson, C.J.R. (1972). Common Birds in New Zealand. A.H. & A.W. Reed. sid. 31. ISBN 0-589-00730-0

[kear-5] [a b] Kear, J. ed. (2005) Ducks, Geese and Swans. Oxford University Press, Oxford.

[Lockley-6] [a b c d] Lockley, Ronald M. (1980). New Zealand Endangered Species. Cassell NZ. sid. 82. ISBN 0-908572-22-0

[hbw-7] Carboneras, C. & Kirwan, G.M. (2018). New Zealand Scaup (Aythya novaeseelandiae). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/52911 4 maj 2018).

[8] Orbell, Margaret (2003). Birds of Aotearoa. Reed Publishing NZ Ltd. sid. 129. ISBN 0-7900-0909-9

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

Navigation

Navigering

Temaportaler