Nyazeelanddvärgrördrom
| Nyazeelanddvärgrördrom Status i världen: Utdöd [1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Pelikanfåglar Pelecaniformes |
| Familj | Hägrar Ardeidae |
| Släkte | Ixobrychus |
| Art | Nyazeelanddvärgrördrom I. novaezelandiae |
| Vetenskapligt namn | |
| § † Ixobrychus novaezelandiae | |
| Auktor | (Purdie, 1871) |
| Synonymer | |
| |
Nyazeelanddvärgrördrom[2] (Ixobrychus novaezelandiae) är en utdöd fågel i familjen hägrar inom ordningen pelikanfåglar som enbart förekom i Nya Zeeland.[3]
Tidigare förekomst
Första exemplaret samlades in 1836 vid Touranga på Nordön i Nya Zeeland, men det går ej att spåra. Inga fler exemplar har hittats på Nordön sedan dess, varför man tror att det utgjorde en besökare från Sydön där alla ytterligare tiotalet fynd gjorts, alla i Westland.[4] Typexemplaret som nu återfinns i Museum of New Zealand togs från sjön Wakatipu i Otago på sydön.[5]
Utseende och levnadssätt
Nyazeelanddvärgrördromen var en 36 centimeter lång fågel. Den var rostfärgad i ansiktet, på halsen samt på övre delen av bröstet. Undersida, ögonbrynsstreck och strupe var alla vita, medan hätta, nacke, rygg, övergump och stjärt var svarta. Vingtäckarna var gulbruna, handpennorna svarta och armpennorna vita. Näbben var orangegul och beben gulaktiga.[4]
I ett brev till Walter Buller från en viss Docherty som samlade in några av exemplaren beskrivs dess levnadssätt enligt följande:[4]
- De hittas vid saltvattenlaguner vid kusten, alltid intill den bevuxna delen. /.../ De är väldigt ensamlevande, alltid påträffade ensamma och kan stå i timmar på ett och samma ställe.
I fångenskap åt den mask och fisk av släktet Neochanna.[6]
Systematik
Huruvida fågeln är att betrakta som en egen art eller en del av svartryggig dvärgrördrom (I. dubius) har varit omdebatterat. Oliver (1955) ansåg den vara distinkt med tanke på dess större storlek och annorlunda levnadsmiljö,[6] medan senare auktoriteter hävdat att fågeln inte häckade på ön och alla påträffade exemplar härrörde från den australiska populationen.[7] I en studie från 2002 undersöktes subfossila lämningar där man fann att novaezelandiae hade kraftigare ben än dubius, varefter fågeln sedermera bedömts som en egen art.[8]
Utdöende
Av okänd anledning försvann arten under 1890-talet och har inte setts sedan dess, varför internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som utdöd.[1] Det kan antas att införda predatorer och jakt spelade in eftersom dessa faktorer ligger bakom de flesta nyzeeländska fågelarters försvinnande.[1]
Noter
- ^ [a b c] Birdlife International 2012 Ixobrychus novaezelandiae Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 <http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download>, läst 2015-01-01
- ^ [a b c] Hume, J. P.; Walters, M. (2012). Extinct Birds. London: A & C Black. sid. 116–117. ISBN 1-4081-5725-X
- ^ ”Ixobrychus novaezelandiae; holotype”. Collections Online. Museum of New Zealand Te Papa Tongarewa. http://collections.tepapa.govt.nz/objectdetails.aspx?oid=515234. Läst 16 juli 2010.
- ^ [a b] Oliver, W. R. B. 1955. Birds of New Zealand , 2nd edition. Wellington: A.H. & A.W. Reed.
- ^ Hancock, J. & Elliott, H. F. I. 1978. The herons of the world. London: London Editions
- ^ Worthy, T. H. & Holdaway, R. N. 2002. The lost world of the moa . Bloomington: Indiana University Press.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör nyazeelanddvärgrördrom.
Wikispecies har information om Ixobrychus novaezelandiae.
Media som används på denna webbplats
Ardetta maculata (W. L. Buller) is a synonym of Ardeola novaezelandeae (A. C. Purdie) which is identical with the New Zealand Little Bittern (Ixobrychus novaezelandeae)