Nyakaledonienrall
| Nyakaledonienrall Status i världen: Akut hotad[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tran- och rallfåglar Gruiformes |
| Familj | Rallar Rallidae |
| Släkte | Cabalus |
| Art | Nykaledonsk rall C. lafresnayanus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Cabalus lafresnayanus | |
| Auktor | Verreaux & Des Murs, 1860 |
| Synonymer | |
| |
 | |
Nyakaledonienrall[2] (Cabalus lafresnayanus) är en utrotningshotad fågel i familjen rallar inom ordningen tran- och rallfåglar.[3]
Utseende
Nyakaledonienrallen är en stor, 44 centimeter lång flygoförmögen rall. Den är enfärgat brun ovan, gråare under med dämpat gul lång nedåtböjd näbb och korta hornfärgade ben. Lätet är okänt.[1]
Utbredning och systematik
Fågeln är känd från åtminstone 17 exemplar insamlade mellan 1860 och 1890 från Nya Kaledonien och tydligen även Ile de Pins[4]. Obekräftade rapporter finns från dels Mt Panié i norr och källorna till Rivière Blanche i söder på 1960-talet och 1984 (Mt Panié).[5][6][7]
Släktestillhörighet
Arten placeras traditionellt i Gallirallus. Genetiska studier visar dock att det är polyfyletiskt, med udda arter som halmaherarall (Habroptila wallacii) och rödbukig rall (Eulabeornis castaneoventris) inbäddade.[8] Olika taxonomiska auktoriteter implementerar dessa resultat på skilda vis. International Ornithological Congress (IOC), som följs här, delar upp Gallirallus i flera mindre släkten, varvid nyakaledonienrallen tillsammans med utdöda matirakahurallen flyttas till Cabalus.[3] Andra, som Clements et al[9] expanderar istället Gallirallus.
Levnadssätt
Nyakaledonienrallen tros ha levt i städsegröna skogar i liknande miljöer som kagun (Rhynochetos jubatus).[7][10] Tidigare fynd har gjorts från havsnivån upp till 1000 meters höjd, medan sentida rapporter kommer från otillgängliga bergsskogar, troligen för att det i dessa områden finns färre införda rovdjur. Även om två rapporter från våtmarksområden inte verkar troliga[7] har det föreslagits att dessa miljöer kan vara de sista tillhållen fria från hundar och grisar.[7] Den lever troligen av ryggradslösa djur som daggmaskar.[11]
Status
IUCN kategoriserar arten som akut hotad.[1] Den har inte med säkerhet setts sedan 1890, trots ett antal eftersökningar. Den är troligen redan utrotad av införda katter, råttor och grisar. Obekräftade rapporter från 1960-talet och 1984 tyder dock på att arten kan ha överlevt i till största delen otillgängliga bergsskogar.
Namn
Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar den franske ornitologen Frédéric de Lafresnaye (1783-1861).[12] På svenska har den även kallats nykaledonsk rall och Nya Kaledonienrall.
Referenser
- ^ [a b c] Birdlife International 2013 Gallirallus lafresnayanus Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 26 januari 2015.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
- ^ [a b] Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.2). doi : 10.14344/IOC.ML.10.2.
- ^ Fullagar, P. J.; Disney, H. J.; de Naurois, R. 1982. Additional specimens of two rare rails and comments on the genus Tricholimnas of New Caledonia and Lord Howe Island. Emu 82: 131-136.
- ^ Stokes, T. 1979. On the possible existence of the New Caledonian Wood Rail Tricholimnas lafresnayanus. Bulletin of the British Ornithologists' Club 99: 47-54.
- ^ Balouet, J. -C. 1986. Premiers colons de Novelle-Calédonie. Demographie-Société 55: 31-35.
- ^ [a b c d] Ekstrom, J. M. M.; Jones, J. P. G.; Willis, J.; Isherwood, I. 2000. The humid forests of New Caledonia: biological research and conservation recommendations for the vertebrate fauna of Grande Terre. CSB Conservation Publications, Cambridge, U.K.
- ^ Kirchman, J.J. (2012), Speciation of Flightless Rails on Islands: A DNA-based Phylogeny of the Typical Rails of the Pacific, Auk 129, 56-69.
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
- ^ Ekstrom, J. M. M., Jones, J. P. G., Willis, J., Tobias, J., Dutson, G., Barré, N. 2002. New information on the distribution, status and conservation of terrestrial bird species in Grande Terre, New Caledonia. Emu 102: 197-207.
- ^ Taylor, B.; van Perlo, B. 1998. Rails: a guide to the rails, crakes, gallinules and coots of the world. Pica Press, Robertsbridge, UK.
- ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör nyakaledonienrall.
Wikispecies har information om nyakaledonienrall.
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Vassil, Licens: CC0
Râle de La Fresnaye ( Gallirallus lafresnayanus ), Nouvelle-Calédonie, espèce éteinte. Specimen naturalisé exposé dans la Grande Galerie de l'Evolution, au Museum National d'Histoire Naturelle, à Paris.