Ny Hydrae
| Ny Hydrae (ν) | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Vattenormen |
| Rektascension | 10t 49m 37,48875s[1] |
| Deklination | -16° 11′ 37,1360″[1] |
| Skenbar magnitud () | +3,115[2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | K0/K1 III[3] |
| U–B | +1,305[2] |
| B–V | +1,239[2] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | -1,2[4] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: +93,35[1] mas/år Dek.: +198,88[1] mas/år |
| Parallax () | 22,69 ± 0,23[1] |
| Avstånd | 144 ± 1 lå (44,1 ± 0,4 pc) |
| Absolut magnitud () | -0,11[5] |
| Detaljer | |
| Massa | 2,0[6] M☉ |
| Radie | 21[7] R☉ |
| Luminositet | 151[7] L☉ |
| Temperatur | 4 335[7] K |
| Metallicitet | -0,30[7] dex |
| Vinkelhastighet | 5,3[7] km/s |
| Andra beteckningar | |
| ν Hya, 43 Hydrae, BD-15 3138, FK5 410, HD 93813, HIP 52943, HR 4232, SAO 156256.[8] | |
Ny Hydrae (ν Hydrae, förkortat Ny Hya, ν Hya) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en ensam stjärna belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Vattenormen. Den har en skenbar magnitud på 3,12[2] och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 22,7[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 144 ljusår (ca 44 parsek) från solen.
Egenskaper
Ny Hydrae är en orange till röd jättestjärna av spektralklass K0/K1 III[3] och är en stjärna som har förbrukat förrådet av väte i dess kärna och utvecklats bort från huvudserien. Den har en massa som är omkring dubbelt så stor[6] som solens massa, en radie som är ca 21[7] gånger större än solens och utsänder från dess fotosfär ca 151[7] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur av ca 4 300[7] K.
Ny Hydrae avger röntgenstrålning med en uppskattad styrka på 6,6 × 1028 erg/s i röntgenbandet.[6] Överskottet av andra element än väte och helium, vilket astronomer betecknar som stjärnans metallicitet,[7] är ungefär hälften av solens.[9] Den har en relativt snabb rörelse genom rymden[8], och bedöms ha en egenrörelse som är ungefär tre gånger snabbare än dess grannar.[10]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Noter
- ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752, Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
- ^ [a b c d] Gutierrez-Moreno, Adelina; et al. (1966), A System of photometric standards, 1, Publicaciones Universidad de Chile, Department de Astronomy, pp. 1–17, Bibcode:1966PDAUC...1....1G
- ^ [a b] di Benedetto, G. P. (November 1998), "Towards a fundamental calibration of stellar parameters of A, F, G, K dwarfs and giants", Astronomy and Astrophysics, 339: 858–871, Bibcode:1998A&A...339..858D
- ^ Wielen, R.; et al. (1999), Sixth Catalogue of Fundamental Stars (FK6). Part I. Basic fundamental stars with direct solutions (35), Astronomisches Rechen-Institut Heidelberg, Bibcode:1999VeARI..35....1W
- ^ Anderson, E.; Francis, Ch. (2012), "XHIP: An extended hipparcos compilation", Astronomy Letters, 38 (5): 331, arXiv:1108.4971, Bibcode:2012AstL...38..331A, doi:10.1134/S1063773712050015.
- ^ [a b c] Gondoin, P. (December 1999), "Evolution of X-ray activity and rotation on G-K giants", Astronomy and Astrophysics, 352: 217–227, Bibcode:1999A&A...352..217G
- ^ [a b c d e f g h i] Massarotti, Alessandro; et al. (January 2008). "Rotational and Radial Velocities for a Sample of 761 HIPPARCOS Giants and the Role of Binarity". The Astronomical Journal. 135 (1): 209–231. Bibcode:2008AJ....135..209M. doi:10.1088/0004-6256/135/1/209.
- ^ [a b] "LTT 3973 -- High proper-motion Star", SIMBAD, Centre de Données astronomiques de Strasbourg, hämtad 2012-01-13
- ^ The actual abundance of metals relative to the abundance in the Sun can be derived by taking the metallicity estimate to the power of ten, thus:: 10[Fe/H] = 10−0.30 = 0.50
- ^ Kaler, James B., "Nu Hydrae", Stars, University of Illinois, hämtad 2012-01-13
Externa länkar
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Hydra chart
