Ny3 Canis Majoris
Ny3 Canis Majoris (ν3) | |
Observationsdata Epok: J2000.0 | |
---|---|
Stjärnbild | Stora hunden |
Rektascension | 06t 37m 53,42144s[1] |
Deklination | -18° 14′ 14,9218″[1] |
Skenbar magnitud () | +4,41[2] (4,63 + 8,56)[3] |
Stjärntyp | |
Spektraltyp | K0 II-III[2] |
U–B | +1,04[2] |
B–V | +1,16[2] |
Astrometri | |
Radialhastighet () | -1,50±0,70[4] km/s |
Egenrörelse (µ) | RA: -7,32[1] mas/år Dek.: −8,72[1] mas/år |
Parallax () | 7,74 ± 0,43[1] |
Avstånd | 420 ± 20 lå (129 ± 7 pc) |
Absolut magnitud () | -1,13[5] |
Detaljer | |
Massa | 3,38 ± 0,37[6] M☉ |
Radie | 32,7[7] R☉ |
Luminositet | 398[7] L☉ |
Temperatur | 4 510[7] K |
Metallicitet | -0,24[7] dex |
Vinkelhastighet | 8[8] km/s |
Ålder | 380 ± 20[6] miljarder år |
Andra beteckningar | |
v3 CMa, 8 Canis Majoris, BD-18° 1492, GC 8660, HD 47442, HIP 31700, HR 2443, SAO 151730, CCDM 06379-1814 [9] |
Ny3 Canis Majoris (ν3 Canis Majoris, förkortat Ny3 CMa, ν3 CMa) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en dubbelstjärna[3] belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Stora hunden. Den har en kombinerad skenbar magnitud på 4,41[2] och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 7,7[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd av ca 420 ljusår (ca 129 parsek) från solen.
Egenskaper
Ny3 Canis Majoris A är en orange till röd jättestjärna alternativt en hybrid ljusstark jätte av spektralklass K0 II-III[2] med 96 procent sannolikhet på den horisontella grenen i HR-diagrammet. Den har en massa som är ca 3,4[6] gånger större än solens massa. en radie som är ca 33[7] gånger större än solens och utsänder från dess fotosfär ca 400[7] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur på ca 4 500[7] K. Stjärnan har en måttlig ytaktivitet med en magnetfältstyrka på 2,2 ± 04 G och är källa till röntgenstrålning med en styrka på 624×1027 erg/s.[7]
Stjärnan roterar i lugn takt med en period på 183 dygn.[7] Följeslagaren, Ny3 Canis Majoris B, är separerad med 1,040 bågsekunder och har en skenbar magnitud på +8,56.[3]
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Referenser
- ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752 , Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
- ^ [a b c d e f] Fernie, J. D. (May 1983), "New UBVRI photometry for 900 supergiants", Astrophysical Journal Supplement Series, 52: 7–22, Bibcode:1983ApJS...52....7F, doi:10.1086/190856.
- ^ [a b c] Eggleton, P. P.; Tokovinin, A. A. (September 2008), "A catalogue of multiplicity among bright stellar systems", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 389 (2): 869–879, arXiv:0806.2878 , Bibcode:2008MNRAS.389..869E, doi:10.1111/j.1365-2966.2008.13596.x.
- ^ de Bruijne, J. H. J.; Eilers, A.-C. (October 2012), "Radial velocities for the HIPPARCOS-Gaia Hundred-Thousand-Proper-Motion project", Astronomy & Astrophysics, 546: 14, arXiv:1208.3048 , Bibcode:2012A&A...546A..61D, doi:10.1051/0004-6361/201219219, A61.
- ^ Anderson, E.; Francis, Ch. (2012), "XHIP: An extended hipparcos compilation", Astronomy Letters, 38 (5): 331, arXiv:1108.4971 , Bibcode:2012AstL...38..331A, doi:10.1134/S1063773712050015.
- ^ [a b c] Reffert, Sabine; et al. (2015), "Precise radial velocities of giant stars. VII. Occurrence rate of giant extrasolar planets as a function of mass and metallicity", Astronomy & Astrophysics, 574: A116, arXiv:1412.4634 , Bibcode:2015A&A...574A.116R, doi:10.1051/0004-6361/201322360.
- ^ [a b c d e f g h i] Aurière, M.; et al. (2015), "The magnetic fields at the surface of active single G-K giants", Astronomy & Astrophysics, 574, arXiv:1411.6230 , Bibcode:2015A&A...574A..90A, doi:10.1051/0004-6361/201424579, A90.
- ^ Bernacca, P. L.; Perinotto, M. (1970), "A catalogue of stellar rotational velocities", Contributi Osservatorio Astronomico di Padova in Asiago, 239 (1), Bibcode:1970CoAsi.239....1B.
- ^ "nu03 CMa". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2017-09-05.
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Canis Major chart