Ny2 Sagittarii
| Ny2 Sagittarii (ν2) | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Skytten |
| Rektascension | 18t 55m 07,14098s[1] |
| Deklination | -22° 40′ 16,8185″[1] |
| Skenbar magnitud () | +4,98[2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | K1 Ib-II[3] |
| B–V | +1,32[2] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | -109,6[2] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: -109,04[1] mas/år Dek.: -35,25[1] mas/år |
| Parallax () | 11,91 ± 0,52[1] |
| Avstånd | 270 ± 10 lå (84 ± 4 pc) |
| Absolut magnitud () | +0,38[4] |
| Detaljer | |
| Massa | 1,44[2] M☉ |
| Radie | 85[5] R☉ |
| Luminositet | 120[2] L☉ |
| Temperatur | 4 244 ± 57[2] K |
| Metallicitet | -0,13[6] dex |
| Ålder | 4,52[2] miljarder år |
| Andra beteckningar | |
| 35 Sagittarii, BD -22° 4915, HD 175190, HIP 92845, HR 7120, SAO 187445 [7] | |
Ny2 Sagittarii (ν2 Sagittarii, förkortat Ny2 Sgr, ν2 Sgr) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en dubbelstjärna belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Skytten. Den har en skenbar magnitud på 4,98[2] och är svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 11,9[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd av ca 270 ljusår (ca 84 parsek) från solen.
Nomenklatur
Nu Sagittarii har det traditionella namnet Ain al Rami, som kommer från det arabiska عين الرامي c ain ar-rāmī som betyder bågskyttens öga.[8] De båda ν-stjärnorna, tillsammans med τ Sgr, ψ Sgr, ω Sgr, 60 Sgr och ζ Sgr var Al Udḥiyy, utgjorde strutsens rede.[8] Ny Sagittarii är ofta nämnd som en av de tidigast identifierade dubbelstjärnorna.[9] I Almagest beskriver Ptolemy stjärnan som "otydlig och dubbel", med hänvisning till stjärnans dubbla natur.
Egenskaper
Ny2 Sagittarii A är en orange till röd jättestjärna av spektralklass K1 Ib-II[3] och är en stjärna med en luminositet mellan en utvecklad ljusstark jättestjärna och en superjättestjärna. Den har en massa som är ca 40[2] procent större än solens massa, en radie som är 85[5] gånger större än solens och utsänder från dess fotosfär ca 120[2] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur på ca 4 250[2] K.
Ny2 Sagittarii A är en mild bariumstjärna, som har en ökad mängd s-processelement i sin yttre atmosfär. Detta material har sannolikt förvärvats under en tidigare massöverföring från dess nu vita dvärgföljeslagare.[10]
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Referenser
- ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752 , Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
- ^ [a b c d e f g h i j k] Luck, R. Earle (2015), "Abundances in the Local Region. I. G and K Giants", Astronomical Journal, 150 (3), 88, arXiv:1507.01466 , Bibcode:2015AJ....150...88L, doi:10.1088/0004-6256/150/3/88.
- ^ [a b] Tetzlaff, N.; et al. (January 2011), "A catalogue of young runaway Hipparcos stars within 3 kpc from the Sun", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 410 (1): 190–200, arXiv:1007.4883, Bibcode:2011MNRAS.410..190T, doi:10.1111/j.1365-2966.2010.17434.x.
- ^ Anderson, E.; Francis, Ch. (2012), "XHIP: An extended hipparcos compilation", Astronomy Letters, 38 (5): 331, arXiv:1108.4971 , Bibcode:2012AstL...38..331A, doi:10.1134/S1063773712050015.
- ^ [a b] Pasinetti Fracassini, L. E.; et al. (2001), "Catalogue of Apparent Diameters and Absolute Radii of Stars (CADARS)", Astronomy & Astrophysics (3rd ed.), 367: 521–24, arXiv:astro-ph/0012289 , Bibcode:2001A&A...367..521P, doi:10.1051/0004-6361:20000451.
- ^ Soubiran, C.; et al. (June 2010), "The PASTEL catalogue of stellar parameters", Astronomy and Astrophysics, 515: A111, arXiv:1004.1069 , Bibcode:2010A&A...515A.111S, doi:10.1051/0004-6361/201014247.
- ^ "nu02 Sgr". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg . Hämtad 2017-07-06 .
- ^ [a b] Allen, R. H. (1963). Star Names: Their Lore and Meaning (Reprint ed.). New York: Dover Publications Inc. p. 355. ISBN 0-486-21079-0. Hämtad 2012-09-04.
- ^ Plotner, Tammy; Vogt, Ken (2009), The Night Sky Companion: A Yearly Guide to Sky-Watching 2009, The Patrick Moore Practical Astronomy Series, Springer Science & Business Media, p. 266, ISBN 0-387-79509-X.
- ^ Gomez, A. E.; et al. (1997), "Absolute magnitudes and kinematics of barium stars", Astronomy and Astrophysics, 319: 881, Bibcode:1997A&A...319..881G.
Externa länkar
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Sagittarius chart
