Ny2 Canis Majoris
| Ny2 Canis Majoris (ν2) | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Stora hunden |
| Rektascension | 06t 36m 41,03758s[1] |
| Deklination | -19° 15′ 21,1659″[1] |
| Skenbar magnitud () | +3,96[2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | K1 III[2] |
| B–V | +1,03[3] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | +2,57±0,14[4] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: +62,57±0,15[1] mas/år Dek.: −69,97±0,16[1] mas/år |
| Parallax () | 50,63 ± 0,23[1] |
| Avstånd | 64,4 ± 0,3 lå (19,75 ± 0,09 pc) |
| Absolut magnitud () | -0,05[2] |
| Detaljer | |
| Massa | 1,3 ± 0,1[5] M☉ |
| Radie | 4,9 ± 0,1[5] R☉ |
| Luminositet | 11,3 ± 0,1[5] L☉ |
| Temperatur | 4 790 ± 27[5] K |
| Metallicitet | 0,21 ± 0,10[5] dex |
| Vinkelhastighet | 1,97 ± 0,23[4] km/s |
| Ålder | 4,6 ± 0,7[5] miljarder år |
| Andra beteckningar | |
| v2 CMa, 7 Canis Majoris, BD-19° 1502, FK5 2510, GC 8624, GJ 239,1, HD 47205, HIP 31592, HR 2429, SAO 151702 | |
Ny2 Canis Majoris (ν2 Canis Majoris, förkortat Ny2 CMa, ν2 CMa) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en ensam stjärna[6] belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Stora hunden. Den har en skenbar magnitud på 3,96[2] och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 50,6[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd av ca 65 ljusår (ca 20 parsek) från solen.
Egenskaper
Ny2 Canis Majoris A är en orange till röd jättestjärna av spektralklass K1 III[2]. Den har en massa som är ca 30[5] procent större än solens massa, en radie som är ca 4,9[5] gånger större än solens och utsänder från dess fotosfär ca 11[5] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur på ca 4 800[5] K.
Genom mätningar under åren 2009 och 2010 kunde inom Pan-Pacific Planet Search-programmet observeras periodiska variationer i stjärnans radiella hastighet vilket identifieras som att en planet kretsar kring Ny2 Canis Majoris med en omloppsperiod på 2,1 år och en excentricitet på 0,23. Stjärnfläckar som en källa till de observerade signalerna kan uteslutas med en sannolikhet på 98,7 procent.[7]
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Referenser
- ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (2007). "Validation of the new Hipparcos reduction". Astronomy and Astrophysics. 474 (2): 653–664. arXiv:0708.1752 . Bibcode:2007A&A...474..653V. doi:10.1051/0004-6361:20078357. Vizier catalog entry
- ^ [a b c d e] Setiawan, J.; et al. (July 2004), "Precise radial velocity measurements of G and K giants. Multiple systems and variability trend along the Red Giant Branch", Astronomy and Astrophysics, 421: 241−254, Bibcode:2004A&A...421..241S, doi:10.1051/0004-6361:20041042-1.
- ^ https://www.universeguide.com/star/nu2canismajoris. Hämtad 2017-12-23.
- ^ [a b] Jofré, E.; et al. (2015), "Stellar parameters and chemical abundances of 223 evolved stars with and without planets", Astronomy & Astrophysics, 574: A50, arXiv:1410.6422 , Bibcode:2015A&A...574A..50J, doi:10.1051/0004-6361/201424474.
- ^ [a b c d e f g h i j] Bonfanti, A.; et al. (2015). "Revising the ages of planet-hosting stars". Astronomy and Astrophysics. 575. A18. arXiv:1411.4302 . Bibcode:2015A&A...575A..18B. doi:10.1051/0004-6361/201424951.
- ^ Eggleton, P. P.; Tokovinin, A. A. (September 2008), "A catalogue of multiplicity among bright stellar systems", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 389 (2): 869–879, arXiv:0806.2878 , Bibcode:2008MNRAS.389..869E, doi:10.1111/j.1365-2966.2008.13596.x.
- ^ Wittenmyer; et al. (2011). "The Pan-Pacific Planet Search. I. A Giant Planet Orbiting 7 CMa". The Astrophysical Journal. 743 (2). arXiv:1111.1007 . Bibcode:2011ApJ...743..184W. doi:10.1088/0004-637X/743/2/184.
Externa länkar
| |||||||||||||||||||
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Canis Major chart
