Novak Đoković
Den här artikeln omfattas av Wikipedias policy om biografier. Den behöver fler källhänvisningar för att kunna verifieras. Motivering: Rätt bristfälligt källbelagd (2016-06) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Den här artikeln eller det här avsnittet innehåller inaktuella uppgifter och behöver uppdateras. (2020-09) Motivering: Saknar det mesta efter 2016. Hjälp gärna Wikipedia att åtgärda problemet genom att redigera artikeln eller diskutera saken på diskussionssidan. |
Novak Đoković | |
Smeknamn | Nole The Djoker |
---|---|
Nationalitet | Serbien |
Födelsedatum | 22 maj 1987 |
Födelseort | Belgrad, dåvarande SFR Jugoslavien |
Bor | Monte Carlo, Monaco |
Längd | 188 cm |
Vikt | 77 kg |
Tränare | Marian Vajda Goran Ivanišević |
Karriär | |
Professionell sedan | 2003 |
Spelar | Högerhänt, dubbelfattad backhand |
Prispengar | USD 144 159 599 |
Singel | |
Karriärfacit | 1116–220 |
Singeltitlar | 98 |
Högsta singelranking | 1 (4 juli 2011) |
Grand Slam-resultat | |
Australiska öppna | 10 titlar (2008, 2011, 2012, 2013, 2015, 2016, 2019, 2020, 2021, 2023) |
Franska öppna mästerskapen | 3 titlar (2016, 2021, 2023) |
Wimbledon | 7 titlar (2011, 2014, 2015, 2018, 2019, 2021, 2022) |
US Open | 4 titlar (2011, 2015, 2018, 2023) |
Stora turneringar | |
ATP World Tour Finals | 7 titlar (2008, 2012, 2013, 2014, 2015, 2022, 2023) |
Dubbel | |
Karriärfacit | 63–80 |
Dubbeltitlar | 1 |
Högsta dubbelranking | 114 (30 november 2009) |
Novak Đoković | ||
Tennis, herrar | ||
Nation: Serbien | ||
---|---|---|
Olympiska spel | ||
Guld | Paris 2024 | Herrsingel |
Brons | Peking 2008 | Herrsingel |
Novak Đoković (serbisk kyrilliska: Новак Ђоковић; efternamnet stavas vanligtvis Djokovic på många språk, född 22 maj 1987 i Belgrad i Jugoslavien, är en serbisk högerhänt professionell tennisspelare. Han är bosatt i Monte Carlo i Monaco och tränas av Goran Ivanišević.
Tenniskarriären
Đoković blev professionell spelare på ATP-touren 2003. Han vann sin första Wimbledon-turnering mot Rafael Nadal med 3–1 söndagen den 3 juli 2011. Nadal besegrades med setsiffrorna 6–4, 6–1, 1–6, 6–3. Därmed blev han rankad världsetta, efter att ha varit världstvåa redan i februari 2010. Han har till mitten av september 2015 vunnit 55 professionella singeltitlar. Han är mindre framgångsrik i dubbel; där han bara vunnit en titel hittills. Som bäst har han varit rankad som nummer 114 i dubbel (november 2009). Đoković har spelat in 86 866 648 US dollar i prispengar (september 2015). Han var vid nämnda tid rankad världsetta.
I augusti 2007 nådde den då tredjeseedade Đoković finalen i Rogers Masters efter semifinalseger över Rafael Nadal. I finalen besegrade han sedan världsettan Roger Federer och en knapp månad senare nådde han sitt bästa resultat i en Grand Slam-turnering då han nådde finalen i US Open. I och med sin finalplats blev Đoković den första manliga tennisspelaren från Serbien att nå så långt i Grand Slam-sammanhang. Sin första Grand Slam-titel vann han i 2008 års Australiska öppna över Jo-Wilfried Tsonga, och 2008 vann han Pacific Life Open, Roms Mastersturnering och Tennis Masters Cup i Shanghai.
Sin andra Grand Slam-titel vann Đoković i 2011 års Australiska öppna och han blev historisk när han vann över David Ferrer i Madrid Masters och förlängde sin segersvit till 30-0 (från början av säsongen), och närmade sig därmed åter John McEnroes svit om 43 matcher i inledningen av en säsong, sedan vidare till 39–0 efter finalen i Rome Masters och 41-0 efter tre vinster i Franska öppna.[1] I semifinalen besegrades Đoković dock av Roger Federer.
I Wimbledonmästerskapen och US Open samma år samt Australiska öppna 2012 besegrade Đoković Nadal.[2]
2013
Đoković vann Australiska öppna för tredje året i rad. Han besegrade Andy Murray i finalen.[3]
Đoković nådde finalen i Wimbledonmästerskapen. Där förlorade han mot Andy Murray.
2014
Đoković nådde kvartsfinalen i Australiska öppna, där han förlorade mot den blivande turneringssegraren Stanislas Wawrinka. Matchen mot Wawrinka var den tredje femsetaren mellan de två i Grand Slam-sammanhang under 2013 och 2014. De tidigare två mötena hade vunnits av schweizaren. Đoković vann Wimbledonmästerskapen efter att ha besegrat Roger Federer.[4]
2015
Đoković vann Australiska öppna efter finalvinst mot Andy Murray med 3 set mot 1.
I Franska öppna förlorade han finalen över Stanislas Wawrinka med 3 set mot 1.
I Wimbledon vann han finalen mot Roger Federer med 3 set mot 1.
I US Open-finalen besegrade han Roger Federer igen med setsiffrorna 3 mot 1.
2016
Đoković vann Australiska öppna efter finalvinst mot Andy Murray med 3 set mot 0, efter att ha slagit ut Roger Federer i en semifinal med 3 set mot 1. Djokovic vann även Franska öppna mot Andy Murray, med 3 set mot 1. I och med vinsten i Franska Öppna, lyckades han med bedriften att vinna samtliga Grand Slam-titlar i singel i rad under en säsong (Konsekutiva titlar, säsongen 2015/16), något som han är först i världen med på herrsidan i singel sedan Rod Laver vann en äkta Grand Slam 1969.
2022
I början av 2022 orsakade Đoković stor medial uppmärksamhet då han nekades visum till Australien för att han inte uppfyllde landets hälsokrav angående covid-19-vaccinering, vilket slutade med att Đoković utvisades från Australien den 16 januari 2022.[5] Detta ledde till att han inte kunde försvara sin titel från 2021.
2024
Vid den olympiska tennisturneringen i Paris i slutet av juli och början av augusti 2024 blev Novak Đoković olympisk mästare för första gången, efter seger med 2–0 i set mot spanjoren Carlos Alcaraz.[6]
Đoković som Davis Cup-spelare
Đoković har spelat i det serbiska Davis Cup-laget 2004-10. Totalt har han spelat 15 singelmatcher av vilka han vunnit 11. Han har i DC-sammanhang besegrat bland andra britten Greg Rusedski. I september 2007 var han även en stor nyckel till att Serbien avancerade till den högsta divisionen genom att vinna alla sina tre matcher i kvalrundan mot Australien. I första Davis Cup-matchen 2008 års upplaga lyckades inte det serbiska laget, nu utan Đoković som för tillfället var sjuk, besegra Ryssland. Många bedömare anser att resultatet hade sett annorlunda ut om Đoković hade varit frisk. Đoković spelade en nyckelroll när han tog det serbiska Davis Cup-laget till kvartsfinal 2010 för första gången som självständig nation, där Đoković vann båda sina singelmatcher mot USA (Sam Querrey och John Isner). Serbien avancerade senare till final när de besegrade Kroatien (4–1) och Tjeckien (3–2) i semifinalen. I finalen lyckades Serbien vända ett 2–1 underläge till 3–2 mot Frankrike i Belgrad och nationen tog därmed sin första Davis Cup-titel.
Spelaren och personen
Novak Đoković började spela tennis vid fyra års ålder och gjorde sin proffsdebut som 16-åring. Han kommer från en idrottsintresserad familj. Fadern är före detta slalomåkare och fotbollsspelare och modern har examen från en idrottshögskola. Även Đokovićs två yngre bröder, Đorđe och Marko, spelar tennis. Đoković har fått mycket stöd från sina föräldrar i sitt val av tennis. Som ung tonåring tränade han professionellt på Nikola Pilics-tennisakademin i München. Samarbetet med Nikola Pilić har fortsatt, och numera är Pilić rådgivare åt det serbiska Davis Cup-laget. Đoković har Pete Sampras som förebild inom tennissporten. Han föredrar hard court-underlag, men är duktig på alla underlag. Som spelare är hans bästa slag rak backhand. Han har förbättrat serven vilket har blivit allt viktigare i hans spel.
I USA har Đoković medverkat i Jay Leno Show i Los Angeles. Đoković är känd för imitationer av andra spelare. Några imitationer har visats över en miljon gånger på videosajten Youtube.[7] Đoković talar, förutom serbiska och engelska, även franska, tyska och italienska.
Novak är gift med Jelena och har en son och en dotter.
Grand Slam-finaler, singel (34)
Resultat | År | Mästerskap | Underlag | Motståndare | Setsiffror |
---|---|---|---|---|---|
Förlust | 2007 | US Open | Hardcourt | Roger Federer | 6–7 (4–7), 6–7 (2–7), 4–6 |
Vinst | 2008 | Australiska öppna | Hardcourt | Jo-Wilfried Tsonga | 4–6, 6–4, 6–3, 7–6 (7–2) |
Förlust | 2010 | US Open | Hardcourt | Rafael Nadal | 4–6, 7–5, 4–6, 2–6 |
Vinst | 2011 | Australiska öppna (2) | Hardcourt | Andy Murray | 6–4, 6–2, 6–3 |
Vinst | 2011 | Wimbledonmästerskapen | Gräs | Rafael Nadal | 6–4, 6–1, 1–6, 6–3 |
Vinst | 2011 | US Open | Hardcourt | Rafael Nadal | 6–2, 6–4, 6–7 (3–7), 6–1 |
Vinst | 2012 | Australiska öppna (3) | Hardcourt | Rafael Nadal | 5–7, 6–4, 6–2, 6–7 (5–7), 7–5 |
Förlust | 2012 | Franska öppna | Grus | Rafael Nadal | 4–6, 3–6, 6–2, 5–7 |
Förlust | 2012 | US Open | Hardcourt | Andy Murray | 6–7 (10–12), 5–7, 6–2, 6–3, 2–6 |
Vinst | 2013 | Australiska öppna (4) | Hardcourt | Andy Murray | 6–7 (2–7), 7–6 (7–3), 6–3, 6–2 |
Förlust | 2013 | Wimbledonmästerskapen | Gräs | Andy Murray | 4-6, 5-7, 4–6 |
Förlust | 2013 | US Open | Hardcourt | Rafael Nadal | 2-6, 6-3, 4-6, 1-6 |
Förlust | 2014 | Franska öppna | Grus | Rafael Nadal | 6-3, 5-7, 2-6, 4-6 |
Vinst | 2014 | Wimbledonmästerskapen (2) | Gräs | Roger Federer | 6–7 (7–9), 6–4, 7–6 (7–4), 5-7, 6–4 |
Vinst | 2015 | Australiska öppna (5) | Hardcourt | Andy Murray | 7–6 (7–5), 6–7 (4–7), 6–3, 6-0 |
Förlust | 2015 | Franska öppna | Grus | Stan Wawrinka | 6-4, 4-6, 3-6, 4-6 |
Vinst | 2015 | Wimbledonmästerskapen (3) | Gräs | Roger Federer | 7–6 (7–1), 6–7 (10–12), 6-4, 6–3 |
Vinst | 2015 | US Open (2) | Hardcourt | Roger Federer | 6–4, 5–7, 6–4, 6–4 |
Vinst | 2016 | Australiska öppna (6) | Hardcourt | Andy Murray | 6-1, 7-5, 7-6 (7-3) |
Vinst | 2016 | Franska öppna | Grus | Andy Murray | 3-6, 6-1, 6-2, 6-4 |
Förlust | 2016 | US Open | Hardcourt | Stan Wawrinka | 6-7 (7–1) 6-4 7-5 6-3 |
Vinst | 2018 | Wimbledonmästerskapen (4) | Gräs | Kevin Anderson | 6-2, 6-2, 7-6 |
Vinst | 2018 | US Open (3) | Hardcourt | Juan Martin del Potro | 6–3, 7-6 (7–4), 6–3 |
Vinst | 2019 | Australiska öppna (7) | Hardcourt | Rafael Nadal | 6-3, 6-2, 6-3 |
Vinst | 2019 | Wimbledonmästerskapen (5) | Gräs | Roger Federer | 7–6 (7–5), 1–6, 7–6 (7–4), 4–6, 13–12 (7–3) |
Vinst | 2020 | Australiska öppna (8) | Hardcourt | Dominic Thiem | 6–4, 4–6, 2–6, 6–3, 6-4 |
Förlust | 2020 | Franska öppna | Grus | Rafael Nadal | 0–6, 2–6, 5–7 |
Vinst | 2021 | Australiska öppna (9) | Hardcourt | Daniil Medvedev | 7–5, 6–2, 6-2 |
Vinst | 2021 | Franska öppna (2) | Grus | Stefanos Tsitsipas | 6–7, 2–6, 6–3, 6-2, 6-4 |
Vinst | 2021 | Wimbledonmästerskapen (6) | Gräs | Matteo Berrettini | 6-7 (4–7), 6-4, 6-4, 6-3 |
Förlust | 2021 | US Open | Hardcourt | Daniil Medvedev | 4-6, 4-6, 4-6 |
Vinst | 2022 | Wimbledonmästerskapen (7) | Gräs | Nick Kyrgios | 4-6, 6-3, 6-4, 7-6 (7–3) |
Vinst | 2023 | Australiska öppna (10) | Hardcourt | Stefanos Tsitsipas | 6–3, 7–6 (7–4), 7–6 (7–5) |
Vinst | 2023 | Franska öppna (3) | Grus | Casper Ruud | 7–6(7–1), 6–3, 7–5 |
Förlust | 2023 | Wimbledonmästerskapen | Gräs | Carlos Alcaraz | 6-1, 6-7, 1-6, 6-3, 4-6 |
Vinst | 2023 | US Open (4) | Hardcourt | Daniil Medvedev | 6-3, 7-6, 6-3 |
Övriga ATP-titlar
Singel (45)
- 2006 - Amersfoort, Metz
- 2007 - Adelaide, ATP Masters Series Miami, Estoril, ATP Masters Series Montréal, Wien
- 2008 - ATP Masters Series Indian Wells, ATP Masters Series Rom, Tennis Masters Cup Shanghai
- 2009 - Dubai, Belgrad, Peking, Basel, Paris
- 2010 - Dubai, Peking
- 2011 - Dubai, ATP Masters Series Indian Wells, Miami, Belgrad, Madrid, Rom, Montreal
- 2012 - Miami, Toronto, Peking, Shanghai, Tennis Masters Cup
- 2013 - Dubai, Monte Carlo Masters, Peking, Shanghai, Paris Masters, Tennis Masters Cup
- 2014 - Indian Wells, Miami, Rom, Peking, Paris, ATP World Tour Finals
- 2015 – Indian Wells, Miami, Monte Carlo, Rom
Referenser
- ^ okänd. TT utsände. SVD. http://www.svd.se/sport/federer-mot-djokovic-i-semifinal_6211867.svd.
- ^ Clarey, Christopher (29 januari 2012). ”Djokovic Tops Nadal in Five Sets to Win in Australia”. The New York Times. http://straightsets.blogs.nytimes.com/2012/01/29/djokovic-tops-nadal-in-five-sets-to-win-in-australia/. Läst 1 december 2012.
- ^ ”Novak piše istoriju Melburna!”. B92. 27 januari 2013. http://www.b92.rs/sport/tenis/masters/vesti.php?yyyy=2013&mm=01&dd=27&nav_id=681127. Läst 27 januari 2013.
- ^ ”DJOKOVIC RETURNS TO NO. 1 WITH WIMBLEDON VICTORY”. ATP. 6 juli 2014. http://www.atpworldtour.com/News/Tennis/2014/06/27/Wimbledon-Final-Djokovic-Federer.aspx. Läst 7 juli 2014.
- ^ Käck, Andreas; Holm, Simon (16 januari 2022). ”Djokovic får inte spela Australian Open”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/a/mrW1Lp/djokovic-far-inte-spela-australian-open. Läst 27 januari 2022.
- ^ Daniel Grefve (4 augusti 2024). ”Novak Djoković vann OS-finalen i tennis mot Carlos Alcaraz” (på svenska). SVT Sport. https://www.svt.se/sport/tennis/novak-djokovic-vann-os-finalen-i-tennis-mot-carlos-alcaraz. Läst 4 augusti 2024.
- ^ ”Djokovic cracks up crowd with Sharapova impersonation”. Australian Broadcasting Corporation. 15 januari 2008. http://www.abc.net.au/news/2008-01-15/djokovic-cracks-up-crowd-with-sharapova/1012878. Läst 27 januari 2013.
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Novak Đoković.
- Officiell webbplats
- Novak Đoković på Association of Tennis Professionals
- Novak Đoković Davis Cup, spelarprofil
- Novak Đoković på Olympedia (engelska)
|
|
|
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Tkgd2007, Licens: CC BY-SA 3.0
A new incarnation of Image:Question_book-3.svg, which was uploaded by user AzaToth. This file is available on the English version of Wikipedia under the filename en:Image:Question book-new.svg
An outdated clock with a serious icon
Flag of the Socialist Federal Republic of Yugoslavia (1946-1992).
The design (blazon) is defined in Article 4 of the Constitution for the Republic of Yugoslavia (1946). [1]
Flag of the Socialist Federal Republic of Yugoslavia (1946-1992).
The design (blazon) is defined in Article 4 of the Constitution for the Republic of Yugoslavia (1946). [1]
De olympiska ringarna, med genomskinlig bakgrund.
Färg som används: National flag | South African Government and Pantone Color Picker
grön | rendered as RGB 0 119 73 | Pantone 3415 C |
gul | rendered as RGB 255 184 28 | Pantone 1235 C |
röd | rendered as RGB 224 60 49 | Pantone 179 C |
blå | rendered as RGB 0 20 137 | Pantone Reflex Blue C |
vit | rendered as RGB 255 255 255 | |
svart | rendered as RGB 0 0 0 |
Författare/Upphovsman: Gutten på Hemsen, Licens: CC0
Flag of Norway with colors from the previous version on Commons. This file is used to discuss the colors of the Norwegian flag.
(c) OOjs UI Team and other contributors, MIT
An icon from the OOjs UI MediaWiki lib.
Det är enkelt att lägga till en ram runt den här bilden
US Flag with 48 stars. In use for 47 years from July 4, 1912, to July 3, 1959.
Författare/Upphovsman:
- Novak_Djokovic_Hopman_Cup_2011.jpg: Spekoek
- derivative work: César (talk)
Novak Djokovic was interviewed after winning the mixed double match with Ana Ivanovic on 2011 Hyundai Hopman Cup XXIII in Perth, Australia
Flag of Romania, (21 August 1965 - 22 December 1989/officialy 27 December 1989).
Construction sheet of the Flag of Romania as depicted in Decree nr. 972 from 5 November 1968.
- l = 2/3 × L
- C = 1/3 × L
- S = 2/5 × l
US Flag with 45 stars. In use 4 July 1896–3 July 1908. Created by jacobolus using Adobe Illustrator, and released into the public domain. This flag was used during the Spanish-American War.
Författare/Upphovsman: Fornax, Licens: CC BY-SA 3.0
South African Red Ensign from 1912 until 1951.