Nothobranchius ditte

Nothobranchius ditte Status i världen: Kunskapsbrist
Systematik[1]
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Överklass	Benfiskar Osteichthyes
Klass	Strålfeniga fiskar Actinopterygii
Ordning	Tandkarpar Cyprinodontiformes
Familj	Nothobranchiidae
Släkte	Nothobranchius
Art	Nothobranchius ditte
Vetenskapligt namn
§ Nothobranchius ditte
Auktor	Nagy, 2018
Typlokal
Ephemeral swamps of the Katate system, about 9.5 km northwest of Kilwa village, Lake Mweru basin, Democratic Republic of Congo 09°12′S 28°17′Ö / 9.200°S 28.283°Ö / -9.200; 28.283
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Nothobranchius ditte är en art av halvannuell årstidsfisk bland de äggläggande tandkarparna. Den är endemisk till sötvatten-habitat i sydöstra Kongo-Kinshasa. Vuxna hannar kan bli upp till 4,2 cm långa, honorna något mindre.^[1]

Arten beskrevs vetenskapligt år 2018 av den ungerske iktyologen Béla Nagy i tidskriften Ichthyological Exploration of Freshwaters.^[1] Typlokalen för den holotyp som ligger till grund för den vetenskapliga beskrivningen av arten anges vara tillfälliga träsk cirka 9,5 kilometer nordväst om byn Kilwa i Mwerusjöns avrinningsområde. Holotypen finns bevarad i samlingar vid Kungliga Centralafrikanska museet i Tervuren i Belgien.

Arten uppvisar flera yttre likheter med Nothobranchius brieni.^[1]

Nothobranchius ditte är kortlivade, och upplever i naturen mycket sällan sin ettårsdag. Anledningen till detta är att de lever i områden med synnerligen stora skillnader mellan regnperiod och torrperiod, och under den sistnämnda torkar allt flytande vatten ut, varvid de vuxna individerna utan undantag dör. Därav beteckningen "årstidsfiskar". Arten överlever då endast tack vare de romkorn som avlagts i bottensedimentet, och som ligger vilande i en så kallad diapaus i tre till och med fyra månader i väntan på nästa regnperiod.

Regnperioderna varar oftast uppemot sju, åtta månader, och under denna tid måste alltså nothobranchiusäggen hinna kläckas och de små ynglen växa upp och bli könsmogna för att hinna leka och avge nya romkorn. Misslyckas detta är risken stor att arten dör ut. Evolutionen har lett till att ynglen därför är extremt snabbväxande: från att bara ha varit 3–4 millimeter långa vid kläckningen växer hanarna under goda förhållanden upp till cirka 4 centimeters längd och uppnår könsmognad efter bara sex veckor. Till skillnad från de flesta andra romläggande fiskar är ynglen vid kläckningen relativt väl utvecklade, har redan förbrukat sin gulesäck, och kan genast simma fritt. Honorna utvecklas i en något långsammare, men jämnare takt.