Nothobranchius chochamandai

Nothobranchius chochamandai är en art av årstidsfisk bland de äggläggande tandkarpar som lever i Kongo-Kinshasa.^[1]

Upptäckt och taxonomi

Arten beskrevs vetenskapligt år 2014 av iktyologen Béla Nagy i tidskriften Ichthyological Exploration of Freshwaters. Såväl artens holotyp (en ca 35 millimeter lång hane) som flera paratyper förvaras i samlingar vid Musée Royal de l'Afrique Centrale i Tervuren i Belgien. Arten är döpt efter Auguste Chocha Manda, som tillsammans med Nagy var den första att insamla typmaterialet. Auguste Chocha Manda är professor vid Lubumbashi universitet, ett av de största universiteten i Kongo-Kinshasa.

Livscykel

I likhet med övriga arter i släktet Nothobranchius är individer av Nothobranchius chochamandai relativt kortlivade, och upplever i naturen mycket sällan sin ettårsdag. Anledningen till detta är att de lever i områden med synnerligen stora skillnader mellan regnperiod och torrperiod, och under den sistnämnda torkar allt flytande vatten ut, varvid de vuxna individerna utan undantag dör. Därav beteckningen "årstidsfiskar". Arten överlever då endast tack vare de romkorn som avlagts i bottensedimentet, och som kan ligga vilande i en så kallad diapaus^[1] upp till och med fyra månader eller mer, i väntan på nästa regnperiod. Denna livscykel tycks vara hårt kodad i fiskarnas gener, för även i fångenskap blir Nothobranchius chochamandai sällan över året gamla, trots att det då givetvis inte saknas vatten eller foder.

Regnperioderna varar oftast uppemot sju, åtta månader, och under denna tid måste alltså nothobranchiusäggen hinna kläckas och de små ynglen växa upp och bli könsmogna för att hinna leka och avge nya romkorn. Misslyckas detta är risken stor att arten dör ut. Evolutionen har lett till att ynglen därför är extremt snabbväxande: från att bara ha varit 3–4 millimeter långa vid kläckningen växer hanarna under goda förhållanden upp till knappt 5 centimeters längd och uppnår könsmognad efter bara sex veckor. Till skillnad från de flesta andra romläggande fiskar är ynglen vid kläckningen relativt väl utvecklade, har redan förbrukat sin gulesäck, och kan genast simma fritt. Honorna utvecklas i en något långsammare, men jämnare takt.

Källor