Norrbottens Järnverk

Norrbottens Järnverk AB, NJA, Luleå, tidigare statligt stålföretag, bildat 1940.^[1] Verksamheten överfördes 1978 till det då nybildade SSAB.

NJA i Luleå omfattade bland annat järn- och stålverk med koksmasugn, elektriska tackjärns- och stålugnar, kaldoverk, valsverk, thomasverk, hamnanläggningar. Bandvalsverket i Luleå ansågs 1963 vara Europas modernaste. Samma år var NJA också Sveriges näst största stålproducent med en årsproduktion på 400 000 ton och svarade för 30 % av landets export av valsade stålprodukter. I slutet av 1970-talet var dock företaget ständigt förlustdrabbat och stålverket i Luleå förhållandevis omodernt. Efter riksdagsbeslut bestämdes att NJA, Domnarvets Jernverk och Oxelösunds Järnverks AB, alla tre med stora lönsamhetsproblem, skulle samordnas i ett företag: Svenskt Stål AB. 1 januari 1978 var omstruktureringen klar, och NJA:s tid som självständigt bolag var över.

1947 hade NJA 225 arbetare.^[2] Vid mitten av 1951 hade företaget cirka 1 550 anställda, varav 1 250 var arbetare. Utöver det fanns 600 byggnadsarbetare kopplat till NJA men anställda i utomstående företag.^[1]

1942 köpte Norrbottens Järnverk AB Stora Uttervik mangangruva. Brytning av mangan skedde från 1944 till 1953, och avslutades på grund av att manganhalten i den brutna malmen var för låg och lönsamheten inte var hög nog.^[3]

Verkställande direktörer

• Bertil Åström, 1940-1950^[4]
• Hilding Johansson, 1950-?^[4]
• John Olof Edström, 1970-1976
• Björn Wahlström, 1976-?^[5]

Se även

• Stålverk 80

Källor

• Carlquist, Gunnar (red.) (1947–1955). Svensk uppslagsbok (2). Malmö: Baltiska förlaget. Libris 11112 

Noter

Denna artikel behöver bilder. Har du en passande fri bild får du gärna ladda upp den.