Norra militärområdet

Norra militärområdet
(Milo N)
(c) Lokal_Profil, CC BY-SA 2.5
Vapen för Norra militärområdet tolkat efter dess blasonering.
Information
Officiellt namnNorra militärområdet
Datum1993–2000
LandSverige
FörsvarsgrenFörsvarsmaktsgemensam
TypMilitärområde
RollOperativ, territoriell och taktisk verksamhet
Del avFörsvarsstaben
FöregångareÖvre Norrlands militärområde
Nedre Norrlands militärområde
EfterföljareNorra militärdistriktet
StorlekStab
HögkvarterBodens garnison
FörläggningsortBoden
FärgerBlått och vitt          
Marsch"Norrlandsfärger" (Widkvist) [a]
DekorationerMiloNMSM [b]
Befälhavare
MilitärbefälhavareMertil Melin [c]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga

Norra militärområdet (Milo N) var ett militärområde inom svenska Försvarsmakten som verkade åren 1993–2000. Förbandsledningen var förlagd i Bodens garnison i Boden.[2][3]

Historik

Norra militärområdets stab var belägen i Boden och ingick i Bodens garnison. Militärområdet bildades 1993 genom att Övre Norrlands militärområde (Milo ÖN) och Nedre Norrlands militärområde (Milo NN) slogs samman och bildade Norra militärområdet (Milo N), vilket kom att täcka hela Norrland, med undantag av Gävleborgs län.

Militärområdet var en del av det före detta invasionsförsvar och leddes av en militärbefälhavare, som hade ansvar att samla den operativa ledningen av alla stridskrafter inom militärområdet, samt ansvarade även för den territoriella och den markoperativa uppgiften. Genom försvarsbeslutet 2000 avvecklades Norra militärområdet och ersattes till viss del av Norra militärdistriktet (MD N).

Försvarsområden

Militärområdet var uppdelat i ett antal försvarsområden vilka täckte Jämtlands län, Norrbottens län, Västerbottens län och Västernorrlands län.

Fo 22

Fo 23

Fo 61

Fo 63

Fo 66

Fo 67

  • Fo 67 – Morjärvs försvarsområde, 1942–1947
  • Fo 67 – Kalix försvarsområde, 1947–1997 (Uppgick 1998 i Fo 63)

Organisation efter försvarsbeslutet 1992

Kaderorganiserade förband

Utbildningsförband

Skolor och Centra

Organisation efter försvarsbeslutet 1996

Kaderorganiserade krigsförband

Utbildningsförband

Skolor och Centra

Heraldik och traditioner

År 1994 antog militärområdesstaben nytt heraldiskt vapen med blasoneringen "I blått fält Västerbottens vapenbild, en springande ren av silver med röd beväring, ovan till vänster åtföljd av en femuddig stjärna av silver. Skölden lagd över ett stolpvis ställt svärd av guld. Krona:Kunglig". Vapnet övertogs den 1 juli 2000 av Norra militärdistriktsstaben. Samma år, 1994, antogs "Norrlandsfärger" (Widkvist) som förbandsmarsch. Marschen ärvdes och användes åren 2000–2005 av Norra militärdistriktet.[1] År 2000 instiftades Norra militärområdesstabens minnesmedalj i silver (MiloNMSM).[4]

Förbandschefer

Militärbefälhavare

Milostabschefer

Namn, beteckning och förläggningsort

Namn
Norra militärområdet1993-07-01–2000-06-30
Avvecklingsorganisation2000-07-01–2001-03-31
Beteckningar
Milo N1993-07-01–2000-06-30
Förläggningsort
Bodens garnison (F)1993-07-01–2001-03-31

Se även

Referenser

Anmärkningar

  1. ^ Förbandsmarschen antogs 1994, fastställdes den 13 juni 1996. Marschen användes åren 2000–2005 av Norra militärdistriktet.[1]
  2. ^ Minnesmedalj i silver instiftad 2000.
  3. ^ Mertil Melin blev sista militärbefälhavaren för militärområdet.

Noter

  1. ^ [a b] Sandberg (2007), s. 83
  2. ^ Holmberg (1993), s. 86-92
  3. ^ Lindström (2001), s. 9-12
  4. ^ ”MiloNMSM”. medalj.nu. http://medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={417B858D-B3FB-4B4F-B0BB-F6F66BD89921}&listmode=0&medal={4966F37E-DC6F-4D62-814B-7C8D6C2C273E}. Läst 4 juli 2018. 

Tryckta källor

  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6 
  • Lindström, Anders (2001). Minnesskrift över Norra militärområdesstaben. Boden: Norra militärområdesstaben. Libris 8650515 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 

Vidare läsning

  • Lindström, Anders (2001). Minnesskrift över Norra militärområdesstaben. Boden: Norra militärområdesstaben. Libris 8650515 
  • Riksrevisionsverket, red (1996). Mobförråd: en granskning av stora och små förråd i Norra militärområdet. Stockholm: Riksrevisionsverket. Libris 7645246. ISBN 91-7498-176-5 
  • Lindström, Anders, red (2001). Minnesskrift över Norra militärområdesstaben. Boden: Norra militärområdesstaben. Libris 8650515 

Externa länkar

Försvarsmaktens regionala högre indelning
2019–
2013–2018
Militärregion Mitt (MR M) • Militärregion Nord (MR N) • Militärregion Syd (MR S) • Militärregion Väst (MR V)
2000–2005
1993–2000
1966–1993
1942–1966
Se även Militärområden

Media som används på denna webbplats

Naval Ensign of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: User: David Newton, Licens: CC BY-SA 3.0
Swedish war flag and naval ensign ↑↑

Adoption: Dates back to the mid-1600s. Described in law on November 6, 1663. Current design: June 22, 1906

Design: Blue with a yellow Scandinavian cross that extends to the edges of the flag. Overall ratio, including the tails, is 1:2
Hemvarnet vapen bra.svg
Författare/Upphovsman: Koyos
, Licens: CC BY-SA 3.0
See about CoA blazoning: [Expand]
Flag of Europe.svg
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.

The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.

It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.