Norra militärdistriktet (Sverige)

Norra militärdistriktet
(MD N)
Norra militärdistriktsstaben vapen.svg
(c) Lokal_Profil, CC BY-SA 2.5
Vapen för Norra militärdistriktet tolkat efter dess blasonering.
Information
Officiellt namnNorra militärdistriktet
Datum2000–2005
LandSverige
FörsvarsgrenFörsvarsmaktsgemensam
TypMilitärdistrikt
RollOperativ, territoriell och taktisk verksamhet
Del avHögkvarteret
FöregångareNorra militärområdet
StorlekStab
HögkvarterBodens garnison
FörläggningsortBoden
FärgerGult och blått          
Marsch"Norrlandsfärger" (Widkvist) [a]
DekorationerMDNSM [b]
MDNMSM [c]
Befälhavare
MilitärdistriktsbefälhavareBjörn Anderson [d]
StabschefThommy Göransson [e]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg
KommandoteckenAM.093284.jpg
MinnesmedaljAM.091644 (01).jpg

Norra militärdistriktet (MD N) var ett militärdistrikt inom svenska Försvarsmakten som verkade åren 2000–2005. Förbandsledningen var förlagd i Bodens garnison i Boden

Historik

Inför försvarsbeslutet 2000 föreslog regeringen i sin propositionen för riksdagen, att den taktiska nivån bör reduceras genom att fördelnings- och försvarsområdesstaber samt marinkommandon och flygkommandon skulle avvecklas. Detta för att utforma ett armétaktiskt, marintaktiskt respektive flygtaktiskt kommando vilka skulle samlokaliseras med operationsledningen. Förslaget innebar att samtliga territoriella staber skulle avvecklas, vilket bland annat innebar att militärområdesstaberna upplöstes.[2]

I dess ställe bildades den 1 juli 2000 fyra militärdistrikt, vilka i princip motsvarade geografiskt sett de tidigare militärområdena. Den stora skillnaden var att militärdistrikten var den lägsta nivån där chefen var territoriellt ansvarig. Inom militärdistrikten organiserades militärdistriktsgrupper efter den tidigare försvarsområdesindelningen. Vilket inom Norra militärdistriktet motsvarade sju militärdistriktsgrupper.

Inför försvarsbeslutet 2004 föreslog regeringen för riksdagen, efter förslag från Försvarsmakten, att reducera antalet militärdistriktsgrupper, där militärdistriktsgrupperna i Kalix och Sollefteå inom Norra militärdistriktet föreslogs att avvecklas. Då det enligt Försvarsmakten skulle organiseras färre hemvärnsförband, men bättre utbildade och uppfyllda förband. Försvarsbeslutet innebar att Norrbottens gränsjägargrupp och Västernorrlandsgruppen avvecklas den 30 juni 2005, och dess uppgifter övertogs den 1 juli 2005 av Lapplandsjägargruppen respektive Härnösandsgruppen. Vidare kom även bland annat Gotlands militärdistrikt (MD G)att upplösas och avvecklas, vilket innebar att Gotlandsgruppen överfördes från den 1 januari 2005 till Mellersta militärdistriktet (MD M).[3]

Inför försvarsbeslutet hade Försvarsmakten föreslagit tre alternativ till en förändrad militärdistriktsorganisationen. Den första handlingsvägen var att militärdistriktsorganisationen bibehölls. Den andra handlingsvägen skulle innebära att militärdistriktsstaberna sammanförs med ett utbildningsförband. Och den tredje handlingsvägen skulle innebära att militärdistriktsorganisationen avvecklas, och att ansvaret för den territoriella verksamheten överförs till Operativa insatsledningen (OPIL).[3]

Att en förändring av militärdistriktsorganisationen var nödvändig delades av både regeringen, Försvarsmaktens och Försvarsberedningen. Men både regeringen och Försvarsberedningens ansåg att frågan behövdes ytterligare överväganden innan ett riksdags beslut var möjligt. Regeringens huvudalternativ var dock att organisationen skulle upplösas och avvecklas.[3]

Den 2 juni 2005 presenterade regeringen sin proposition (2004/05:160) gällande en avveckling av militärdistriktsorganisationen. I propositionen hänvisades regeringen till att "I det framtida insatsförsvaret och den beslutade insatsorganisationen finns det inte längre krav på eller behov av regional eller territoriell ledning som motiverar en särskild ledningsorganisation". Därmed ansåg regeringen att militärdistriktsorganisationen kunde avvecklas, något som Försvarsmakten även i en framställan till regeringen den 7 mars 2005 föreslagit. I dess ställe skulle fyra ledningsgrupper för säkerhetstjänst och samverkan inrättas, där ledningsgrupperna lokaliserade till Boden, Stockholm, Göteborg och Malmö.[4]

Den 16 november 2005 beslutade riksdagen att militärdistriktsorganisationen skulle upplösas och avvecklas den 31 december 2005. Vilket innebar att militärdistriktsgrupperna omorganiserades till utbildningsgrupper och underställdes ett utbildningsförband. Detta medförde att samtliga ingående militärdistriktsgrupper överfördes från Norra militärdistriktet (MD N) och underställdes från den 1 januari 2006 Norrbottens regemente (I 19).[4] Den 21 december 2005 manifesteras avvecklingen genom en nedläggnings- och överlämningsceremoni och den 31 december 2005 upphörde distriktet officiellt.[5] Från den 1 januari 2006 övergick Norra militärdistriktet till en avvecklingsorganisation, vilken verkade fram till 30 juni 2006.

Verksamhet

Norra militärdistriktet lede sin verksamhet från Boden, och dess främsta uppgift, i likhet med övriga militärdistrikt, var att leda den territoriella verksamheten inom distriktet, upprätthålla anbefalld beredskap och samverkan med totalförsvarets civila delar på regionala och lokala nivåer, samt att leda och genomföra utbildning av hemvärn och stödja de frivilliga försvarsorganisationerna. Distriktet omfattade Jämtlands län, Norrbottens län, Västerbottens län och Västernorrlands län.

Varje militärdistrikt bestod av ett antal militärdistriktsgrupper, inom Norra militärdistriktet ingick sju grupper. I samband med att Norra militärdistriktet avvecklades, överfördes den 1 januari 2006 det territoriella ansvaret till Högkvarteret, och ansvaret för de ingående grupperna till Norrbottens regemente (I 19).

Ingående enheter

2000–2004

2005–2005

Den 1 januari samt 1 juli 2005 antogs en ny organisation, då militärdistriktsgrupperna i Kalix upplöstes den 31 december 2004 och Sollefteå upplösts den 30 juni 2005. Härnösandsgruppen antog den 1 juli namnet Västernorrlandsgruppen.

Förläggningar och övningsplatser

I samband med att Norra militärdistriktet bildades den 1 juli 2000, övertogs den stabsbyggnad som uppförts under 1960-talet hade uppförts till dåvarande Övre Norrlands militärområde (Milo ÖN). Stabsbyggnaden är uppförd i direkt anslutning till Kommendantsbyggnaden, och uppförd i tre sammansatta flyglar. När Övre Norrlands militärområde (Milo ÖN) och Nedre Norrlands militärområde (Milo NN) sammanslogs, övertogs fastigheten av Norra militärområdet (Milo N). Och den 1 juli 2000 övertogs fastigheten av Norra militärdistriktet. Efter att Norra militärdistriktet upplöstes och avvecklades 2005, övertogs fastigheten av bland annat av Säkerhets- och samverkanssektion Boden.

Heraldik och traditioner

Vid bildandet av Norra militärdistriktet övertogs exempelvis traditioner och heraldiskt vapen från det tidigare Norra militärområdet (Milo N). Stabens marsch, "Norrlandsfärger" (Widkvist), ärvdes från Norra militärområdet.[1] År 2000 instiftades Norra Militärdistriktets förtjänstmedalj i silver (MDNSM).[6] År 2005 instiftades Norra militärdistriktets minnesmedalj i brons i 8:e storleken (MDNMSM).[7] Den 21 december 2005 manifesterades avvecklingen genom en nedläggnings- och överlämningsceremoni, och den 31 december 2005 upplöstes distriktet officiellt.

Förbandschefer

Militärdistriktsbefälhavare

Stabschefer

Namn, beteckning och förläggningsort

Namn
Norra militärdistriktet2000-07-01–2005-12-31
Avvecklingsorganisation2006-01-01–2006-06-30
Beteckningar
MD N2000-07-01–2005-12-31
Förläggningsorter
Bodens garnison (F)2000-07-01–2006-06-30

Se även

Referenser

Anmärkningar

  1. ^ Förbandsmarschen antogs 2000, fastställdes den 27 november 2002.[1]
  2. ^ Förtjänstmedalj i silver instiftad 2000.
  3. ^ Minnesmedalj i brons instiftad 2005.
  4. ^ Björn Anderson blev sista militärdistriktsbefälhavaren för militärdistriktet.
  5. ^ Thommy Göransson blev sista stabschefen vid militärdistriktet.

Noter

  1. ^ [a b] Sandberg (2007), s. 83
  2. ^ ”Regeringens proposition 1999/2000:30”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/det-nya-forsvaret_GN0330. Läst 8 april 2017. 
  3. ^ [a b c] ”Regeringens proposition 2004/05:5”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/vart-framtida--forsvar_GS035. Läst 8 april 2017. 
  4. ^ [a b] ”Regeringens proposition 2004/05:160”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/avveckling-av-militardistriktsorganisationen_GS03160. Läst 8 mars 2017. 
  5. ^ ”Militärdistrikten avvecklas”. Arkiverad från originalet den 19 februari 2006. https://web.archive.org/web/20060219093459/http://www.mdn.mil.se/index.php?lang=S&c=news&id=30252. Läst 19 februari 2006. 
  6. ^ ”MDNSM”. medalj.nu. http://www.medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={0A1AD1B3-47A0-43B7-8210-5C7752316EE0}&listmode=0&medal={1DAA038C-8484-448B-A9E7-F983C4077516}. Läst 3 maj 2017. 
  7. ^ ”MDNMSM”. medalj.nu. http://www.medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={0A1AD1B3-47A0-43B7-8210-5C7752316EE0}&listmode=0&medal={6B236C93-EB32-4F85-AF3A-3A9A29EC9937}. Läst 3 maj 2017. 

Tryckta källor

  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok]: en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 

Vidare läsning

  • Burge, Pär, red (2005). Norra militärdistriktet 2000–2005: en minnesskrift. Boden: Norra militärdistriktet. Libris 10151053. ISBN 91-631-8079-0 

Externa länkar

Försvarsmaktens regionala högre indelning
2019–
2013–2018
Militärregion Mitt (MR M) • Militärregion Nord (MR N) • Militärregion Syd (MR S) • Militärregion Väst (MR V)
2000–2005
1993–2000
1966–1993
1942–1966
Se även Militärområden

Media som används på denna webbplats

Naval Ensign of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: User: David Newton, Licens: CC BY-SA 3.0
Swedish war flag and naval ensign ↑↑

Adoption: Dates back to the mid-1600s. Described in law on November 6, 1663. Current design: June 22, 1906

Design: Blue with a yellow Scandinavian cross that extends to the edges of the flag. Overall ratio, including the tails, is 1:2
Hemvarnet vapen bra.svg
Författare/Upphovsman: Koyos
, Licens: CC BY-SA 3.0
See about CoA blazoning: [Expand]
Flag of Europe.svg
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.

The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.

It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.
AM.093284.jpg
Författare/Upphovsman: Armémuseum, Licens: CC BY-SA 4.0
Chefens för Norra militärdistriktet kommandotecken.

På blå duk ett stolpvis ställt gult svärd, i övre inre hörnet en springande vit ren med röd beväring åtföljd av en vit stjärna.

Duk av damastvävdt blått fansiden. Motivet handbroderat i intarsia.

Återlämnat av generalmajor Björn Anderson till Överbefälhavaren general Håkan Syrén vid Militärdistrikt Norr nedläggningsceremoni 2005-12-21.
AM.091644 (01).jpg
Författare/Upphovsman: Armemuseum, Licens: CC BY 4.0
Norra militärdistriktets minnesmedalj i brons i 8:e storleken (MDNMSM).

På framsidan ett vapen och text, på baksidan endast text.

Band i orange med fyra breda ränder i blått på ena hälften och en tunn rand i blått på den andra hälften.