Norra flottan

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2013-03) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Norra flottan
Information
Officiellt namn	ryska: Северный флот
Lojalitet	Sovjetunionen (1937–1991)  Ryssland (1991—idag)
Försvarsgren	Rysslands flotta
Högkvarter	Severomorsk
Kända slag och krig	Kalla kriget
Årsdagar	11 maj
Befälhavare
Nuvarande befälhavare	Aleksandr Aleksejevitj Moisejev

(c) Mil.ru, CC BY 4.0

Norra flottan (ryska: Северный флот, Severnyy flot) är den ryska marinens flotta som är baserad vid Kolahalvön och Vita havet. Den omfattar även kustartilleri, marinflyg och andra enheter och skulle med svensk nomenklatur kallas Norra Marinen. Norra flottan grundades 1937 och fick sin bas i Vaenga (sedermera omdöpt till Severomorsk). Under andra världskriget spelade den en mycket undanskymd roll, och sysslade mest med enstaka landstigningsföretag i små enheter.

Under kalla kriget förlades atomubåtarna med kärnvapen till stor del i Vaenga. Dessa krävde omfattande serviceinrättningar, och behövde skyddas av stora styrkor. Norra flottan växte snabbt till Sovjets största marin, och den är fortfarande störst i ryska flottan. Kolahalvön blev under sovjettiden synnerligen militariserat. I juni 1956 blev en ombyggd ubåt av typen Projekt 611 den första ubåten att bära kärnvapenbärande ballistiska robotar.

Nedgångsperioden efter Sovjetunionens fall komplicerades av bland annat stora miljöproblem orsakade av kärnavfall från urdrifttagna atomubåtar och vapen. Förlisningen av atomubåten Kursk år 2000 var synnerligen besvärande för Nordflottans ledning och verksamhet.

• 29:e speciella ubåtskvadronen
• Olenjabukten

• Wikimedia Commons har media som rör Norra flottan.
  Bilder & media