Nordostlandet

Nordostlandet
Ö
Karta över Nordostlandet.
Karta över Nordostlandet.
LandNorge Norge
LägeNorra ishavet
Högsta punktSnøtoppen[1]
 - höjdläge764 m ö.h.
Area14 467 km²
Folkmängd0
Befolkningstäthet0,000 invånare/km²
TidszonCET (UTC+1)
 - sommartidCEST (UTC+2)
Geonames607197
Nordostlandets läge i Svalbard.
Nordostlandets läge i Svalbard.
Nordostlandets läge i Svalbard.

Nordostlandet[2] (norska: Nordaustlandet) är den näst största ön i den norska ögruppen Svalbard i Norra ishavet. Ön har en yta på 14,467 km² och ligger nordost om Svalbards största ö Spetsbergen, som åtskiljs av Hinlopensundet.[3] Nordostlandet är helt obebott.

Öns väst- och nordkust präglas främst av fjordar, men det finns också breda strandområden. En stor del av Nordostlandet täcks av glaciärer; Europas tredje största glaciär, Austfonna,[4] täcker nästan hela den östliga delen och slutar vid kusten med en sammanhängande, 30 meter hög isvägg. Förutom Austfonna finns också Vestfonna och Sørfonna.[3]

Sedan 1973 ingår Nordostlandet i Nordaust-Svalbard naturreservat, som också omfattar delar av nordöstra Spetsbergen, Vitön och Kong Karls land.[5]

Under andra världskriget etablerade Tyskland den meteorologiska stationen Haudegen på norra Nordostlandet.[6] Haudegen anses vara den bäst bevarade av alla tyska stationer från krigsperioden.[5]

Historia

Nordostlandet upptäcktes på 1600-talet av brittiska och nederländska valfångare som jagade vid Hinlopensundet sydväst om ön. En nederländsk karta från 1710 döpte den till Noord Ooster Land, som norrmännen senare översatte till Nordaustlandet efter att Spetsbergtraktaten undertecknandes 1920.[7]

Under 1700-talet besöktes Svalbard av pomorska fångstmän från den ryska nordkusten.[8] Fångstmännen etablerade bland annat baser på Nordostlandet. Stora, ortodoxa träkors upprättades ofta; delvis av religiösa skäl men också för att underlätta navigation. Det finns idag flera lämningar från dessa träkors; de flesta ligger på marken, men två stycken står fortfarande upp. Dessa finns på två små öar i Murchisonfjorden vid Nordostlandet.[9] Vid denna fjord finns också tio byggnader från forskningsstationen Kinnvika bevarade. Stationen etablerades av en svensk-finsk-schweizisk expedition i samband med internationella geofysiska året 1957-1958.[10][11]

Under andra världskriget etablerade tyskarna en väderstation intill Rijpfjorden i norra Nordostlandet. Denna kallades för Haudegen och är den bäst bevarade tyska stationen som anlades under andra världskriget.[5] På grund av dess isolerade läge evakuerades stationen inte förrän i september 1945, nästan fyra månader efter Krigsmarinens officiella kapitulation i maj.[12]

Natur och klimat

Havsströmmarna öster om Nordostlandet är mycket kalla, vilket står i kontrast till de varmare strömmarna norr och väster om ön. Till följd av detta är nordkusten full av fågelklippor, det vill säga häckningsplatser för flera vanliga sjöfågelarter som stormfågel, vittrut, tretåig mås, alkekung, tobisgrissla och spetsbergsgrissla. Isbjörnar förekommer året runt på Nordostlandet. Övriga marina djur innefattar bland annat valross, val och säl.[13]

Svalbardsrenen är endemisk för ögruppen Svalbard, men dess populationer på Nordostlandet är små jämfört med vid de centrala delarna av Spetsbergen och Edgeön. De finns främst på öns isfria slätter och populationen uppskattades vara 400 till 500 individer vid millenniumskiftet.[13]

Två tredjedelar av Nordostlandets yta täcks av is och stora delar klassas som polaröken,[5] men växtlivet är ändå förvånansvärt frodigt för att vara så långt norrut. Växtligheten trivs som bäst nära fågelklippor.[14] De norra och centrala delarna av Nordostlandet är kyliga och växtligheten domineras av örten polarfryle, men i väster är temperaturerna en aning högre. Där är växterna bättre anpassade till värme och karaktäriseras istället av snöfryle.[15]

Se även

Referenser

  1. ^ ”Snøtoppen” (på engelska). Mapcarta. https://mapcarta.com/17803036. Läst 9 april 2024. 
  2. ^ ”Nordostlandet - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/nordostlandet. Läst 5 april 2024. 
  3. ^ [a b] Barr, Susan (2019-01-31). ”Nordaustlandet” (på norskt bokmål). Store norske leksikon. http://snl.no/Nordaustlandet. Läst 11 augusti 2022. 
  4. ^ ”Hver er stærsti jökull í Evrópu? Samnemandi minn og faðir hans, sem er sagnfræðingur og fróður mjög, halda því fram að það sé jökull í Rússlandi.” (på isländska). Vísindavefurinn. http://www.visindavefur.is/svar.php?id=71520. Läst 8 april 2024. 
  5. ^ [a b c d] ”Protected areas in Svalbard – securing internationally valuable cultural and natural heritage”. Sysselmannen på Svalbard. 2010. Arkiverad från originalet den 27 september 2011. https://web.archive.org/web/20110927000359/http://www.dirnat.no/attachment.ap?id=1043. Läst 6 april 2024. 
  6. ^ Barr, Susan (2023-01-26). ”Svalbards historie” (på norska). Store norske leksikon. https://snl.no/Svalbards_historie. Läst 21 mars 2024. 
  7. ^ Patrick Pol. ”Spitsbergen | Nordaustlandet: The edge of the world” (på amerikansk engelska). Take Me North. https://www.takemenorth.com/. Läst 9 april 2024. 
  8. ^ ”Denne kan ha tilhørt en russisk fangstmann på Bjørnøya | forskning.no”. web.archive.org. 27 maj 2018. Arkiverad från originalet den 27 maj 2018. https://web.archive.org/web/20180527201551/https://forskning.no/blogg/arkeologer-i-felt/denne-kan-ha-tilhort-en-russisk-fangstmann-pa-bjornoya. Läst 20 mars 2024. 
  9. ^ ”Pomors - Spitsbergen | Svalbard” (på amerikansk engelska). Spitzbergen | Svalbard. https://www.spitsbergen-svalbard.com/spitsbergen-information/history/pomors.html. Läst 9 april 2024. 
  10. ^ ”Forskningsstationen Kinnvika. Den svensk-finsk-schweiziska expeditionen på Nordostlandet, Svalbard, i samband med geofysikåret 1957-1958. Diabild”. digitaltmuseum.se. https://digitaltmuseum.se/021016587661/forskningsstationen-kinnvika-den-svensk-finsk-schweiziska-expeditionen. Läst 9 april 2024. 
  11. ^ ”Nordaustlandet's history and cultural remains - The Cruise Handbook for Svalbard”. cruise-handbook.npolar.no. https://cruise-handbook.npolar.no/en/northeast_reserve/nordaustlandet-history-and-cultural-remains.html. Läst 9 april 2024. 
  12. ^ ”Operation Haudegen - TracesOfWar.com” (på engelska). www.tracesofwar.com. https://www.tracesofwar.com/articles/4740/Operation-Haudegen.htm. Läst 21 mars 2024. 
  13. ^ [a b] ”Nordaustlandet's wildlife - The Cruise Handbook for Svalbard”. cruise-handbook.npolar.no. https://cruise-handbook.npolar.no/en/northeast_reserve/nordaustlandet-wildlife.html. Läst 9 april 2024. 
  14. ^ ”Nordaustlandet - The Cruise Handbook for Svalbard”. cruise-handbook.npolar.no. https://cruise-handbook.npolar.no/en/northeast_reserve/nordaustlandet.html. Läst 9 april 2024. 
  15. ^ ”Nordaustlandet's vegetation - The Cruise Handbook for Svalbard”. cruise-handbook.npolar.no. https://cruise-handbook.npolar.no/en/northeast_reserve/nordaustlandet-vegetation.html. Läst 9 april 2024. 

Externa länkar

Svalbard
AllmäntPrins Karls Vorland
Orter och
bosättningar
Öar och halvöar
Fjordar, älvar
och berg
Nationalparker
Landmärken och
byggnader
Företag
Kultur, utbildning
och forskning
Transporter och
kommunikationer

Media som används på denna webbplats

Flag of Norway (ef2b2d for red & 002868 for blue).svg
Författare/Upphovsman: Gutten på Hemsen, Licens: CC0
Flag of Norway with colors from the previous version on Commons. This file is used to discuss the colors of the Norwegian flag.
Prins-karls-forrland pho.jpg
Författare/Upphovsman: Per Harald Olsen – User Perhols on no.wikipedia, Licens: CC BY 2.5
Паўночная ўскраіна Прынца Карла Форланда, Шпіцберген.
Nordaustlandet labelled.png
Map detailing the marine features of Spitsbergen in the Svalbard archipelago. Settlements and mountains are indicated and labelled. See also Image:Spitsbergen mountains and marine features labelled.png. Locations were labelled mainly based on detailed maps from svalbard-images.com (sample of south Spitsbergen linked), cross-referenced with other map sources where possible. Norwegian Polar Institute figures were used for mountain names and heights, which are given in meters above sea level.