Nominativ–ackusativa språk

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2016-02) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Nominativ–ackusativa språk (eller bara ackusativa språk) kallas de språk som grupperar subjekt för sig och objekt för sig, både i transitiva och intransitiva fraser. Svenska är, liksom de flesta andra språken i Europa, ett exempel på ett nominativ–ackusativt språk.

Motsatsen till nominativ–ackusativa språk kallas ergativ–absolutiva språk, bland annat baskiska och grönländska.

Vissa språk har både ackusativiska och ergativiska drag, bland annat georgiska. Det kallas kluven ergativitet.

Andra typer är aktiv–stativa språk och nominativ–absolutiva språk (absolutiva språk).