Ningaui
| Ningaui | |
 Ningaui yvonnae | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Rovlevande pungdjur Dasyuromorphia |
| Familj | Rovpungdjur Dasyuridae |
| Släkte | Ningaui |
| Vetenskapligt namn | |
| § Ningaui | |
| Auktor | Archer 1975 |
| Arter | |
| Se text | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Ningaui är ett släkte i familjen rovpungdjur med musliknande medlemmar. Arterna lever i Australiens torra regioner och beskrevs först under 1970-talet på vetenskaplig sätt.[1]
Beskrivning
Med en kroppslängd mellan 46 och 57 millimeter (utan svans) samt en vikt mellan 2 och 14 gram är medlemmarna de minsta pungdjuren över huvud taget.[1] Arterna liknar möss i utseende. Pälsen är på ovansidan brun eller svart och vid buken gulaktig. Ansiktet är ibland lite rosa. Svansen är med 60 till 70 millimeter längre än övriga kroppen och glest täckt med hår.[1]
Det är inte mycket känt om arternas levnadssätt. Habitatet utgörs av torr gräsmark, savanner och halvöknar.[1] De är aktiva på natten och vilar på dagen i underjordiska bon, i trädens håligheter eller gömd i vegetationen. För att spara energi faller individerna ibland i dvala (torpor) när vädret är för kallt eller vid matbrist. De äter insekter och andra ryggradslösa djur samt ibland små ödlor.[1] I fångenskap tog de även frukter som föda.[1] Vätskebehovet täcks med födan och med dagg. Boet övertas från en ödla eller en större spindel. Arterna kan klättra i buskar och de använder svansen som gripverktyg.[2]
Honor har 6 till 7 spenar och en enkel pung. Efter dräktigheten som varar i 13 till 21 dagar föds upp till sju ungar.[1] De lever sina första 6 veckor i pungen och dias ytterligare 6 veckor. Individer i fångenskap blev upp till 2,5 år gamla, i naturen dör de vanligen efter 12 eller 14 månader[3] och bara ett fåtal kan para sig två gånger.[2]
Systematik och status
Släktet bildas av tre arter:[4][5]
- Ningaui timealeyi, är den minsta arten. Den lever i regionen Pilbara i norra Western Australia.
- Ningaui yvonneae, förekommer i södra Australien (från södra Western Australia till New South Wales och Queensland).
- Ningaui ridei, finns i centrala Australiens.
IUCN bedömer alla tre som livskraftiga (LC).[5]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 6 december 2008.
Noter
- ^ [a b c d e f g] Nowak, R. M. (1999) s.50/51 Google books
- ^ [a b] Baker & Dickman (2018). ”Ningaui” (på engelska). Secret Lives of Carnivorous Marsupials. Csiro Publishing. sid. 33−35
- ^ F. Stephenson (21 mars 2010). ”southern ningaui” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.ummz.umich.edu/accounts/Ningaui_yvonnae/. Läst 20 mars 2013.
- ^ Wilson & Reeder, red (2005). ”Ningaui” (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4
- ^ [a b] Ningaui på IUCN:s rödlista, läst 14 februari 2013.
Tryckta källor
- Ronald M. Nowak (1999): Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, ISBN 0-8018-5789-9
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Miss.chelle.13, Licens: CC BY-SA 3.0
Southern ningaui captured in the Middleback Ranges, South Australia in April 2011