Nils Wohlin

Nils Wohlin
Sveriges finansminister
Tid i befattningen 2 oktober 1928–10 juni 1929
Statsminister	Arvid Lindman
Företrädare	Ernst Lyberg
Efterträdare	Adolf Dahl
Sveriges handelsminister
Tid i befattningen 19 april 1923–18 oktober 1924
Statsminister	Ernst Trygger
Företrädare	Carl Svensson
Efterträdare	Rickard Sandler
Ledamot av Första kammaren i Sveriges riksdag
Tid i befattningen 1932–1942
Valkrets	Kalmar läns och Gotlands läns valkrets (1932–1934) Örebro läns valkrets (1935–1942)
Tid i befattningen 1919–1928
Valkrets	Malmöhus läns valkrets (1919–1921) Malmöhus läns valkrets med Malmö och Helsingborg (1922–1928)
Uppdrag i riksdagen
Vice ordförande i bevillningsutskottet (1925–1927)
Ledamot av Andra kammaren i Sveriges riksdag
Tid i befattningen 1929–1931
Valkrets	Uppsala läns valkrets
Född	11 juni 1881 Adolf Fredriks församling, Stockholms stad
Död	5 mars 1948 (66 år) Bondeby, Stigtomta församling, Södermanlands län
Gravplats	Solna kyrkogård
Nationalitet	Svensk
Politiskt parti	Jordbrukarnas fria grupp (1919–1921) Bondeförbundet (1922–1927, 1935–1942) Politisk vilde (1928, 1934) Lantmanna- och borgarepartiet (1929–1933)
Yrke	Statistiker, ekonom, ämbetsman, politiker
Ministär	Trygger Lindman II
Maka	Gull Magnell (g. 1909–1919) Margit Cassel (g. 1927–1935) Andrea Andreen (g. 1937–1942)
Barn	Ulla Lindström (1909–1999) Anna Wohlin Andersson (1928–1989) Åsa Wohlin (f. 1931) Lars Wohlin (1933–2018)
Namnteckning

Nils Richard Wohlin (i riksdagen kallad Wohlin i Uppsala och senare Wohlin i Stockholm), född 11 juni 1881 Adolf Fredriks församling, Stockholm, död 5 mars 1948 i Bondeby, Stigtomta,^[1] var en svensk statistiker, ekonom, ämbetsman och politiker (bondeförbundare och högerman).

Han var riksdagsman i första kammaren 1919–1928 och 1932–1942, i andra kammaren 1929–1931, handelsminister 1923–1924 samt finansminister 1928–1929.

Nils Wohlin tog mogenhetsexamen i Stockholm 1898. Han blev fil. kand. 1901 och fil. lic. 1903, båda vid Uppsala universitet; han avlade sin licentiatexamen i matematik, men kom efter studier vid Berlins universitet att därefter inrikta sig på jordbrukets rättsliga och ekonomiska förhållanden, under inflytande av agrarekonomen Max Sering.

Wohlin var 1907–1910 sekreterare i emigrationsutredningen, och författade i denna roll flera skrifter om bondeklassens förhållanden i Sverige som kom att utgöra bilagor till utredningens betänkande. Under resten av sin karriär kom Wohlin att anlitas som expert i ett stort antal statliga utredningar och kommittéer. Han blev docent i politisk ekonomi 1908, i statistik 1912 samt fil. dr 1913, allt vid Stockholms högskola, och upprätthöll därefter en professur i statistik vid Uppsala universitet 1916–1930.

År 1919 blev Wohlin invald i riksdagens första kammare för Jordbrukarnas fria grupp, som 1922 uppgick i Bondeförbundet. Mellan 1923 och 1924 var han handelsminister i Ernst Tryggers regering, och 1925–1927 var han vice ordförande i bevillningsutskottet. Då Wohlin motsatte sig 1927 års skolreform lämnade han Bondeförbundet och första kammaren, och satt därefter i andra kammaren för högern 1929–1931. År 1928 utsågs han till finansminister i Arvid Lindmans andra regering, men tvingades avgå i samband med sparbankskraschen året därpå.

Åren 1932–1942 tillhörde Wohlin på nytt första kammaren, och återvände där till Bondeförbundet efter att ha gett sitt stöd åt den så kallade kriskompromissen 1933. Han var svensk delegat till Nationernas förbunds nedrustningskonferens i Genève 1932 och i NF:s församling 1932–1935, samt ordförande i befolkningskommissionen 1935–1938. Wohlin var även generaltulldirektör och chef för Tullverket 1930–1946.^[2]

Politiskt representerade Wohlin en utpräglad svensk nationalism, något som kommer till uttryck i den uppmärksammade uppsatsen ”Vad många svenska nationalister tänka”, som publicerades i Svensk tidskrift 1916. Han förespråkade i flera inlägg även rashygien, vilket bland annat belysts av Birger Hagård i en doktorsavhandling om Wohlin från 1976.^[3]

I sin ungdom var Wohlin verksam som poet och publicerade bland annat diktsamlingarna Oro (1903) och Öde-år (1904), där ett visst nietzscheanskt inflytande kan märkas.^[2]

Nils Wohlin var son till grosshandlaren Per Nilsson Wohlin och Selma Isidora, född Kjellberg.

Han var gift med Gull Magnell 1909–1919, Margit Cassel 1927–1935 och med Andrea Andreen 1937–1942. I det första äktenskapet blev han far till Ulla Lindström, och i det andra till Anna Wohlin Andersson, Åsa Wohlin och Lars Wohlin.

Nils Wohlin är begravd på Solna kyrkogård.^[4]

• Kommendör med stora korset av Nordstjärneorden, 6 juni 1939.^[5]
• Ledamot av Kungl. Lantbruksakademien, 1911.^[2]
• Ledamot av Kungl. Vetenskapsakademien, 1918.^[2]

• Storkorset av Sankt Olavs orden ”for særlig fremragende fortjenester av Norges sak under krigen”, 1946.^[6]

• Oro (Stockholm, 1903)
• Öde-år (Stockholm, 1904)
• Strofer (Stockholm, 1906)
• Den jordbruksidkande befolkningen i Sverige 1751–1900 (Stockholm, 1909)
• Faran af bondeklassens undergräfvande i sammanhang med de gamla arfvejordsåskådningarnas upplösning, emigrationen och bondjordens mobilisering (Stockholm, 1910)
• Den svenska jordstyckningspolitiken i de 18:e och 19:e århundradena, diss. (Stockholm, 1912)
• Det svenska jordbrukets inrikes avsättningsförhållanden (Stockholm, 1914)
• Den äktenskapliga fruktsamhetens tillbakagång på Gottland (Stockholm, 1915)
• Driftkoncentrationen i svensk fabriksindustri (Stockholm, 1915)
• Jordfördelningen och ”landsbygdens affolkning” (Stockholm, 1915)
• Svensk ekonomi och politik (Stockholm, 1918)
• Den svenska konservatismens framtid (Stockholm, 1919)
• Det moderna Sydamerika (Stockholm, 1930)

• Hagård, Birger Hagård (1962). Några drag ur Nils Wohlins politiska och sociala åskådning 
• Hagård, Birger Hagård (1976). Nils Wohlin. Konservativ centerpolitiker 
• Tvåkammarriksdagen 1867–1970 (Almqvist & Wiksell International 1988), band 1, s. 338–339

• Blogginlägg på Bloggen Tradition & Fason om Nils Wohlin