Nils Strömbäck

Nils Strömbäck, född 8 maj 1751 i närheten av Vasa, död omkring 1790, var en finländsk orgelbyggare.

Nils Strömbäck föddes 8 maj 1751. Man har spekulerat i att han föddes i närheten av Vasa eftersom det finns många med namnet Strömbäck där. Han var elev till organisten Henric Kahelin år 1774 i Gamlakarleby. Han besökte Närpes 1775 där han utökade en orgel byggd av Olof Hedlund med två stämmor. Samma år blev han organist i Kristinestad, Finland. Han var en skicklig musiker som imponerade med sin musikalitet. Han inlämnade ett förslag på orgel om 8 stämmor till magistraten i Kristinestad och att han dessutom skulle bli organist i församlingen och önskan om att efter klockaren Sillströms död även få bli klockare i församlingen.^[3] För tjänsten i Kristinestad skulle han bygga en orgel till stadens kyrka. Orgeln stod klar redan hösten 1776. Orgeln i Kristinestad finns bevarad och har delvis satts i spelbart skick. Familjen hade svårt att klara sig på den lilla lönen i Kristinestad och Strömbäck misstänktes stå bakom att pengar försvann ur kyrkokassan. Detta kunde inte bevisas men ledde till att familjen vantrivdes i staden.

Han flyttade till Raumo år 1782. Under tiden i Kristinestad byggde han ett mindre orgelpositiv som han tog med sig till Raumo. Där han spelade gratis på detta i kyrkan och lovade utvidga det till 18 stämmor mot ersättning. Den ståtliga fasaden finns bevarad och uppvisar hans förmåga att bygga högt stående instrument. Han erhöll uppenbarligen ingen lön i Raumo och levde på det som människorna gav åt honom, eftersom han antecknas som urfattig.^[3] Redan 1784 vid sonens död finns han antecknsd som förra organisten. Själva orgeln visar tecken på att han kände till orgelbyggartrenderna i den västra rikshalvan, speciellt Johan Niclas Cahman. Det har ansetts att han är den sista representanten för Cahmans tradition. Men den stora orgeln väckte debatt eftersom man var tvungen ta bort bänkar för att den skulle få plats och detta rubbade bänkordningen i kyrkan.

Strömbäck reagerade tydligen starkt och kom också i Raumo i strid med beslutsfattarna. När han förvägrades nyckeln till kyrkan lät han hugga ut en egen dörr till läktaren. Stridigheterna kring rätten att använda orgeln gick ända till kungs och 1786 beviljades rätt att spela på denna orgel. Också tvisterna kring arvodet för orgeln avgjordes till Strömbäcks fördel, men han hade då redan flyttat bort från Raumo och kriget med Ryssland hade brutit ut. Vart han flyttade och var han dog är okänt.^[3]

Han ansökte om domkyrkoorganisttjänsten i Åbo efter Carl Lenningh. Men fick inte denna tjänst. Av orgeln i Raumo finns endast fasaden bevarad.^[4] Han framställde den andra koralboken för den finska psalmerna 1787. Strömbäcks finska koralbok kan ha haft en svensk förebild men han har också eget material i koralboken. Han är den första som kallar sig orgelbyggare i Finland^[4]

Han gifte sig 4 april 1774 i Gamlakarleby med Christina Tocklin, född 1 april 1744. Under tiden i Kristinestad föddes barnen^[5]:

• Johanna Catharina 17.11.1775
• Clara Christina 31.5.1778 dog 5.3.1781
• Elsbetha Sophia 11.11.1780 dog 5.12.1780

I Raumo föddes ^[6]:

• Johan 20.6.1783 dog 18.11.1784

Egna orgelbyggen

• 1775–1776 Ulrika Eleonora kyrka, Kristinestad
• Raumo kyrka

Medverkan vid andra orgelbyggen

• 1774 Pedersöre kyrka, trolig medverkan vid uppbyggnad av resterna av förstörd orgel vid ryska härjningar.^[7]
• 1775 Närpes kyrka (utökade Hedlunds orgel)

• Studia Musica 7. Orglar i Finland från tiden 1600-1800: Deras byggare, historia, konstruktion och stil
• ”Strömbäck, Nils”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-4498-1416928957104 

• ”Strömbäck, Nils”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-4498-1416928957104