Nils Ryndel

Nils Ryndel, född 29 oktober 1917 i Vänersborg[1], död 21 februari 2008 i Göteborg[2], var en svensk konstvetare, museiintendent och målare.

Ryndel föddes som son till överinspektören Petrus Carlson och Valborg Jerdén. Han blev filosofie licentiat vid Göteborgs högskola 1947[1] på avhandlingen Kompositionella drag i fransk impressionism under handledning av Axel Romdahl[3]. Samma år anställdes han som amanuens vid Göteborgs konstmuseum. Han blev museets intendent 1954, en tjänst som han innehade till 1982.[1] Då Göteborgs Konsthall införlivades med konstmuseet 1967 blev han även dess förste utställningsintendent; han förblev på den posten tills han efterträddes av Bo Särnstedt 1972.[4]

Som intendent på Göteborgs konstmuseum var han ansvarig för den moderna avdelningen.[5] Han byggde upp museets samling av samtidskonst, bland annat med ett antal spanska och brittiska verk från 1960-talet.[6] Han utformade även de informationsblad som placerades i museisalarna[5] och engagerade sig i bildningsverksamheten, i vilken han föredrog studiecirklar i små grupper med praktiska övningar framför teoretiska föreläsningar.[7] Han författade även ett flertal konstvetenskapliga verk, bland annat några av häftena i museets småskriftserie. 1972 kom en monografi över målaren Inge Schiöler, som är ett pionjärarbete om Inge Schiöler. [8] Ryndel samarbetade även med Sveriges Television som med programmet Bilder med sälta (1974) där han intervjuar grafikern och monumentalmålaren Torsten Billman.[9]

Ryndel sysslade under många år, vid sidan av arbetet, med måleri. På Göteborgs Konstförening ställde han 1997 ut akvareller, oljemålningar och collage.[10] År 2006 hade han en utställning med titeln Återvunnen tid på Galleri Aveny i Göteborg, där han visade sina verk från åren 1950-2005.[11]

Han var sedan 1944[1] gift med skulptören Margareta Ryndel och hade två barn[6]. Han begravdes den 18 april 2008 på Örgryte gamla kyrkogård i Göteborg.[2] Ryndel finns representerad vid bland annat Göteborgs konstmuseum[12] och Nationalmuseum[13] i Stockholm.

Källor

Noter

  1. ^ [a b c d] Uddling, Hans, red (1992). Vem är det : Svensk biografisk handbok. Stockholm: Norstedt. sid. 951. ISBN 91-1-914072-X. https://runeberg.org/vemardet/1993/0951.html 
  2. ^ [a b] ”Ryndel, Nils”. Visa gravplats. Svenska Kyrkan i Göteborg. Arkiverad från originalet den 18 april 2013. https://archive.is/20130418121030/http://graven.gbg.svenskakyrkan.se/?page=GBG_VisaGrav&media=&ID=2692601&LOPNR=75905&hist_PageNo=1&hist_FOR_NAMN=Nils&hist_EFTER_NAMN=Ryndel&hist_FNAMN_SELTYPE=S&hist_ENAMN_SELTYPE=S&hist_ORDER_BY=Namn&hist_ORDER_DIRECTION=ASCENDING. Läst 7 mars 2013. 
  3. ^ Nilsson, Ingemar (1996). Göteborgs universitet 1891–1995: data över professorer, docenter, avhandlingar och befordringsärenden. 2, Ämnesförteckningar : humaniora, konstnärliga ämnen, samhällsvetenskaper, matematik och naturvetenskaper. Göteborg: Rektorsämbetet, Univ. sid. 299. Libris 7774915. ISBN 91-88768-09-0 
  4. ^ Arvidsson, Kristoffer, red (2009). Upp med rullgardinerna! : konsten i Göteborg under 1960- och 1970-talet. Göteborg: Göteborgs konstmuseum. ISBN 91-87968-65-7 
  5. ^ [a b] Arvidsson, Kristoffer, red (2009). Hängda och utställda : om hängningarnas och utställningarnas historia på Göteborgs konstmuseum. Göteborg: Göteborgs konstmuseum. ISBN 91-87968-64-9 
  6. ^ [a b] Wettre, Håkan (31 mars 2008). ”Nils Ryndel”. Göteborgs-Posten: s. 32. 
  7. ^ Arvidsson, Kristoffer, red (2011). Konstpedagogik. Göteborg: Göteborgs konstmuseum. ISBN 91-87968-73-8 
  8. ^ Ryndel, Nils, Inge Schiöler, Sveriges allmänna konstförening, Publikation LXXXI, Stockholm, 1972.
  9. ^ Lennervald Dan, red (2010). Torsten Billman, bildmakaren. Kungsbacka: ABF Norra Halland i samarbete med Hallands konstmuseum. sid. 447. Libris 12086965. ISBN 9789163376443 
  10. ^ ”Konst”. Göteborgs-Posten: s. 50. 13 december 1997. 
  11. ^ ”Nyfikenhet på material och uttryck”. Göteborgs-Posten: s. 95. 13 maj 2006. 
  12. ^ Göteborgs konstmuseum
  13. ^ Nationalmuseum

Externa länkar


Auktoritetsdata