Nils Hansson (agronom)
| Nils Hansson | |
 Nils Hansson på omslaget av Hvar 8 Dag 1908. | |
| Född | 8 mars 1867[1][2] Tottarps församling[1], Sverige |
|---|---|
| Död | 19 mars 1945[1][2] (78 år) Danderyds församling[1], Sverige |
| Medborgarskap | Sverige |
| Utbildad vid | Folkhögskolan Hvilan, [1] |
| Sysselsättning | Agronom[1] |
| Befattning | |
| Sveriges jordbruksminister (1920-1921) | |
| Arbetsgivare | Folkhögskolan Hvilan (1893–)[1] |
| Släktingar | Elof Hansson (syskon) |
| Utmärkelser | |
| Hedersdoktor vid Lunds universitet (1918) Hedersdoktor vid Wiens universitet (1929) Hedersdoktor vid Universität für Bodenkultur Wien (1929)[2] | |
| Redigera Wikidata | |
Nils Hansson, född 8 mars 1867 i Djurslöv, Malmöhus län, död 19 mars 1945 i Danderyds församling, var en svensk agronom och jordbruksminister. Han var bror till Elof Hansson.
Biografi
Hansson studerade vid Hvilans folkhög- och lantmannaskola och övertog 1891 ett eget hemman vid Åkarp. Sedan han genomgått lantbruksinstitutet vid Alnarp 1895-96 blev han ordinarie lärare (från 1914 med professors titel) vid Hvilans lantmannaskola.
Delvis i samarbete med skolans föreståndare Leonard Pontus Holmström bidrog Hansson till framväxten av föreningsväsendet bland jordbrukare. Han hade ett särskilt engagemang i den kontrollföreningsrörelse som omkring sekelskiftet växte fram först i Skåne och sedan även i övriga delar av landet. Han medverkade bland annat i utvecklingen av fodernormer.
Hansson var 1907-32 föreståndare för husdjursavdelningen vid Centralanstalten för jordbruksförsök i Stockholm och utövade där en mycket omfattande fodringsförsöksverksamhet. Han slutförde en skandinavisk foderenhetsberäkning och klarlade skillnader i foderenhetsberäkningar i Skandinavien och andra länder.
Hansson var föreläsare i lantbruksämnen och publicerade flera böcker. En lönande ladugårdsskötsel (1904) blev den ledande läroboken i nötkreatursskötseln i Sverige och prisbelönt av Lantbruksakademien, Vår svenska svinskötsel (1911), Handbok i utfodringslära (I-III, 1913-16), Husdjurslära för de lägre landtbruksläroverken (1916; tillsammans med Ludvig Nanneson), Husdjurens utfodring (1922, översatt till flera språk) samt ett 60-tal "Meddelanden" från Centralanstalten för försöksväsendet husdjursavdelning, 1909-33) och Sextio år i lantbrukets tjänst (1941).
Uppdrag och utnämnelser
Hansson var ledamot av Folkhushållningskommissionen 1917-19, där han ledde regleringen av foderransoneringen under första världskriget, ordförande i produktionskommittén 1917-18 och i Statens odlingskommitté samt ledare av odlingsorganisationens verksamhet 1918-22. Han var statsråd och chef för Jordbruksdepartementet oktober 1920-oktober 1921. Han var ledamot av Lantbruksrådet 1919-27, av styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut 1924-33 och av styrelsen för Sveriges betes- och vallförening 1925-34.
Hansson blev filosofie hedersdoktor i Lund 1918, medicine hedersdoktor i Rostock 1925, agronomie hedersdoktor i Wien 1929, hedersdoktor vid polytekniska högskolan i Lwów 1931, ledamot av Fysiografiska sällskapet i Lund 1918 och ledamot 1905 av Lantbruksakademien (hedersledamot 1921) och av Kungliga Vetenskapssocieteten i Uppsala 1937.
Källor
- Hansson, Nils i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1909)
- Hansson, Nils i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1924)
- Hansson, Nils i Vem är det 1943
- Döda 1943-1956 i Vem är det 1957
Noter
- ^ [a b c d e f g] Nils Hansson, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 12595, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] läs online, boku.ac.at, läst: 19 november 2020.[källa från Wikidata]
| Företrädare: Olof Nilsson i Tånga | Sveriges jordbruksminister 1921-1922 | Efterträdare: Sven Linders |
Media som används på denna webbplats
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
Nils Hansson (1867-1945) på omslaget av Hvar 8 Dag 1908