Nils Hänninger
Nils Henning Hänninger, ursprungligen Nilsson, född 27 maj 1887 i Landskrona, död 31 juli 1968 i Danderyd,[1][2] var en svensk skolman.
Hänninger blev filosofie doktor i Lund 1917 med avhandlingen Fornskånsk ljudutveckling. Han blev lektor vid Folkskollärarseminariet i Landskrona 1918 och vid Högre latinläroverket i Göteborg 1922 samt tillfördnat undervisningsråd 1926 och ordinarie 1928. Hänninger utgav Den amerikanska uppfostringsvärlden (1922) och Diskussionsövningar (1925). Hänninger utnämndes till kommendör i Nordstjärneorden den 11 november 1952. Nils Hänninger är begravd på Danderyds kyrkogård.[3]
Källor
- Carlquist, Gunnar, red (1932). Svensk uppslagsbok. Bd 13. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 696
Noter
- ^ Sveriges dödbok 1901–2009, DVD-ROM (Sveriges Släktforskarförbund 2010)
- ^ Avlidna i Vem är det 1969
- ^ ”Hänninger, Nils Hänning”. SvenskaGravar.se. https://www.svenskagravar.se/gravsatt/85608785. Läst 18 februari 2023.
Media som används på denna webbplats
Nils Hänninger, Harry Martinson och Gustaf Näsström diskuterar frågan: Kan slangen förnya språket?
"Vad gäspar skorpan?" frågade Harry Martinsson på Publicistklubben på onsdagskvällen. Han fick inget svar. Ändå vimlade Bella Venezia av språkexperter. Enbart vid honnörsbordet satt fyra andra medlemmar av Svenska Akademien: Nils Ahnlund, Henry Olsson, Elias Wessén och Anders Österling. Vidare dr. Nils Hänninger och docent Gösta Bergman i Nämnden för svensk språkvård. Slutligen den nyutnämnde professorn i svenska språket vid Stockholms högskola Carl Ivar Ståhle. När alla teg fick Martinsson lov att upprepa sin fråga på vanlig svenska: Vad kan klockan vara? Han svarade själv: Vad klockan än kan vara, så är den slagen för slangen. Ingenting kan mindre förnya språket än den.