Nils Gustaf Ohlsson

Den här artikeln omfattas av Wikipedias policy om biografier. Den saknar källhänvisningar och kan inte verifieras. (2022-04) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Nils Gustaf Ohlsson, född 26 september 1891 i Stockholm, död 16 april 1963 i Sundbyberg, var rektor för Rostads folkskoleseminarium i Kalmar.

Son till riksbanksinkasserare Gustaf Albert Ohlsson och Hilma Andersdotter. Han tog studentexamen vid Södra Latin i Stockholm 1911, blev fil kand 1914, fil mag 1916, fil lic 1934 och fil. dr 1939 på avhandlingen Det pedagogiska problemet i Sverige under frihetstiden och gustavianska tiden (intill år 1805). Han var eo lektor vid folkskoleseminariet i Linköping 1920-21, vid Södra Latin 1921-23, eo ämneslärare vid kommunala mellanskolan och samrealskolan i Stocksund 1925-34 och rektor där 1924, År 1934 blev han läroverksadjunkt i modersmålet,och tyska vid Vasa läroverk i Stockholm och rektor för Rostads folkskoleseminarium i Kalmar 1945-57. Han utsågs 1941 till sekreterare i Statens läroboksnämnd. Han utgav en rad pedagogikhistoriska skrifter, bl.a. Hertig Sigismunds tukto- och läremästare (1941), Omkring tillkomsten av 1812 års uppfostringskommitté (1945).