Nils Claëson

Nils Claëson
Född	15 november 1848[1] Botkyrka församling, Sverige
Död	7 januari 1910[1] (61 år) Stockholms stad, Sverige
Begravd	Norra begravningsplatsen[2] kartor
Medborgarskap	Sverige
Utbildad vid	Uppsala universitet[3]
Sysselsättning	Politiker, ämbetsman, domare
Befattning
Justitieombudsmannen (1889–1892) Justitieråd i Högsta domstolen (1892–1898) Sveriges ecklesiastikminister Regeringen Boström I och Regeringen von Otter (1898–1902) Justitieråd i Högsta domstolen (1902–1910)
Släktingar	Hjalmar Claëson
Utmärkelser
Kommendör med stora korset av Nordstjärneorden (1899)[3]
Redigera Wikidata

Nils Ludvig Alfred Claëson, född 15 november 1848 i Botkyrka socken, död 7 januari 1910 i Stockholm, var en svensk politiker och ämbetsman.

Claëson avlade examen vid Uppsala universitet och blev därefter assessor vid Svea hovrätt 1883 och som expeditionschef vid ecklesiastikdepartementet 1884. Han valdes 1889 till justitieombudsman och 1892 utnämndes han till justitieråd. han kallades 1898 till posten som statsråd och chef för ecklesiastikdepartementet i Boströms regering, en post han innehade till 1902. Claëson var även ledamot av kyrkolagskommittén 1890 och ombud vid kyrkomötet 1898.Han var preses i Samfundet Pro Fide et Christianismo 1895–99.

Claëson var gift med Fransiska Eufemia Helleday, dotter till Johan David Helleday.

Källor

• Svensk uppslagsbok, Lund 1931

Noter

Vidare läsning

• Uddén, Herman: Nils L A Claëson i Svenskt biografiskt lexikon (1929)