Nikolaj Muravjov (1850–1908)

Nikolaj Muravjov (1850–1908)
Född	9 oktober 1850 Kostroma
Död	14 december 1908 (58 år) Rom
Begravd	Protestantiska kyrkogården
Medborgare i	Kejsardömet Ryssland
Utbildad vid	Moskvas kejserliga universitets juridiska fakultet
Sysselsättning	Diplomat, politiker
Befattning
Medlem av Riksrådet Statssekreterare (Ryska imperiet) (1892–1894)
Maka	Katharina Slepzow
Barn	Anastasia Muravieff[1] Valerian Muravyov (f. 1885)
Föräldrar	Valerian Muravyov Sofia Grigorievna Gejelinskaïa
Utmärkelser
Sankt Annas orden, första klass Sankt Vladimirs orden, tredje klass Sankt Vladimirs orden, andra klassen Sankt Stanislausorden, första klassen Ryska vita örnens orden Sankt Alexander Nevskij-orden
Namnteckning
Redigera Wikidata

Nikolaj Valerianovitj Muravjov (ryska: Николай Валерианович Муравьёв), född 9 oktober 1850 (gamla stilen: 27 september) i Kostroma, död 14 december (gamla stilen: 1 december) 1908 i Rom, var en rysk jurist och diplomat. Han var brorson till Nikolaj Muravjov-Amurskij.

Muravjov var prokurator först i Sankt Petersburg, sedan i Moskva och gjorde sig bland annat bemärkt i processen mot Alexander II:s mördare, blev 1892 generalprokurator vid senatens kassationsdomstols kriminalsektion och var 1894–1905 justitieminister.

Muravjov presiderade 1903 i skiljedomstolen om flera europeiska staters skadeståndsanspråk mot Venezuela och blev 1905 rysk ambassadör i Rom, där han framgångsrikt arbetade för ett närmande mellan Ryssland och Italien. Hans plötsliga död framkallade rykten om, att han skulle ha fallit offer för ett attentat, men dessa uppges ha varit grundlösa.

• Muraviev, 10. Michail Valerianovitj i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1913)