Niko Ojamäki

Niko Ojamäki
NationalitetFinland Finland
Född17 maj 1995,
Björneborg, Finland
Spelardata
PositionHögerforward
SkjuterHöger
Längd181 cm
Vikt84 kg
Klubbar
KlubbEHC Kloten, NL
Tidigare klubbar
Övrigt
Proffsår2013–

Niko Ojamäki, född 17 juni 1995 i Björneborg, Finland, är en finländsk professionell ishockeyspelare som spelar för EHC Kloten i NL. Under sina första säsonger som senior spelade Ojamäki i Liiga för Ässät och Tappara. Med Tappara tog han silver och brons i den inhemska ligan. Han lämnade klubben efter säsongen 2019/20 och spelade sedan två säsonger utomlands; en med Linköping HC i SHL och en med HK Vitjaz Podolsk i KHL. Därefter återvände han till Tappara, med vilka han vann ett finskt guld. Sedan april 2023 tillhör han den schweiziska klubben Kloten.

2016 spelade Ojamäki sin första A-landslagsmatch och har sedan dess representerat Finland vid ett OS och två VM. 2022 vann han OS-guld i Peking, medan han 2019 i Slovakien vann VM guld, och 2021 i Lettland tog VM-silver. I ungdoms- och juniorsammanhang har han spelat ett U18-VM där han tog brons, samt ett JVM.

Karriär

Klubblag

Ojamäki började spela ishockey i moderklubben Ässät. Säsongen 2010/11 var han lagkapten för Ässäts U16-lag som senare kom att ta ett finskt brons. De två följande säsongerna etablerade Ojamäki sig i Ässäts J20-lag. Säsongen 2013/14 tog han brons med J20-laget. Samma säsong gjorde han debut med Ässäts seniorlag i Liiga, där han spelade fem grundseriematcher. Den 27 mars 2014 meddelades det att Ojamäki skrivit ett avtal med Ässäts seniorlag för två säsonger.[1] Ojamäki gjorde sitt första mål i serien den 14 oktober 2014, på Ville Hostikka, i en 3–4-seger mot Vasa Sport. Totalt noterades han för 14 poäng på 54 grundseriematcher (åtta mål, sex assist). Säsongen därpå blev Ojamäki trea i lagets interna skytteliga med 16 gjorda mål. På 60 grundseriematcher stod han för 33 poäng. Den 8 maj 2016 meddelades det att Ojamäki förlängt sitt avtal med Ässät med ytterligare en säsong.[2] Säsongen kom att bli hans sista med Ässät och han blev utsett till en av lagets assisterande kaptener. På 54 matcher stod han för 26 poäng och var den spelare i ligan som gjorde flest mål i numerärt underläge (3).

I slutet av maj 2017 bekräftades det att Ojamäki lämnat Ässät och skrivit ett avtal med seriekonkurrenten Tappara.[3] Poängmässigt blev säsongen hans sämsta sedan hans första säsong som ordinarie i Liiga. Tappara slutade på tredje plats i grundserien och Ojamäki stod för 17 poäng (åtta mål, nio assist) på 60 spelade matcher. I det följande slutspelet tog laget sig till final, där man dock förlorade mot Kärpät med 4–2 i matcher och därmed tilldelades ett silver. Säsongen 2018/19 slutade Ojamäki på femte plats i skytteligan i Liiga. På 58 grundseriematcher stod han för 23 mål och med totalt 37 poäng gjorde han sin poängmässigt bästa säsong i ligan. Tappara slutade på andra plats i grundserien och i slutspelet slogs laget ut i semifinal av HPK med 4–2 i matcher. Man vann dock bronsmatchen, där Ojamäki inledde målskyttet, med 3–2 mot HIFK. Han förlängde sitt avtal med Tappara med ytterligare en säsong den 26 april 2019.[4] I september 2020 utsågs han till månades spelare i Liiga. Tappara slutade på tredje plats i grundserien och Ojamäki stod för 35 poäng på 60 matcher, varav 19 mål. Slutspelet ställdes dock in på grund av Coronaviruspandemin 2019–2021.

Den 3 juli 2020 tillkännagav Linköping HC i SHL att man skrivit ett tvåårsavtal med Ojamäki.[5] Han gjorde SHL-debut den 19 september 2020 i en match mot Rögle BK. Den 1 december samma år gjorde han sitt första mål i SHL, på Oscar Alsenfelt, i en 3–4-seger mot Malmö Redhawks. På 48 matcher med Linköping noterades Ojamäki för 16 poäng, varav fem mål. Den 16 maj 2021 meddelade klubben att Ojamäki nyttjat en klausul i sitt avtal och lämnat klubben för spel i KHL.[6]

Den 21 maj 2021 bekräftades det att Ojamäki skrivit ett avtal med HK Vitjaz Podolsk i KHL.[7] Han gjorde KHL-debut den 2 september samma år i en 3–6-seger mot Torpedo Nizjnij Novgorod. I den nästföljande matchen två dagar senare, gjorde Ojamäki ett hat trick på Magnus Hellberg, i en 6–5-förlust mot HK Sotji.[8] I grundseriens näst sista match gjorde Ojamäki sitt 29:e mål för säsongen och passerade därmed Teemu Hartikainens tidigare rekord för flest mål av en finländsk spelare i KHL.[9] Med denna notering vann Ojamäki skytteligan i grundserien och stod totalt för 43 poäng, vilket också gav honom en förstaplats i Vitjaz Podolsks interna poängliga. Laget slutade på tionde plats i den västra konferensen och missade därmed att ta sig till Gagarin Cup-slutspelet.

Efter två säsonger utomlands bekräftades det den 23 juni 2022 att Ojamäki återvänt till Finland då han skrivit ett ettårsavtal med Tappara.[10] I säsongens andra match stod Ojamäki för ett hat trick då HIFK besegrades med 5–2. På 55 grundseriematcher stod Ojamäki för 41 poäng, vilket gav honom en 15:e plats i Liigas poängliga. Han gjorde 20 mål och vann Tapparas interna skytteliga och slutade på femte plats i Liigas skytteliga. Han var också den spelaren i hela serien som stod för flest mål i power play (12). Tappara vann grundserien och tog sig därefter till final genom att slå ut Kookoo (4–0) och HIFK (4–1) i det efterföljande slutspelet. Man vann sedan även finalserien mot Pelicans med 4–1 i matcher. På 14 slutspelsmatcher stod Ojamäki för 13 poäng, varav fyra mål.

Den 28 april 2023 bekräftades det att Ojamäki skrivit ett tvåårsavtal med EHC Kloten i NL.[11] Laget slutade näst sist i grundserien, där Ojamäki stod för 19 poäng, varav fem mål.

Landslag

2013–2015: Ungdoms- och juniorlandslag

Ojamäki har spelat ett U18-VM och ett JVM. Vid U18-VM i Ryssland 2013 placerade sig Finland som tvåa i grupp A, efter värdnationen. I det efterföljande slutspelet slogs laget ut i semifinal av Kanada efter en 3–1-förlust. Man vann dock bronsmatchen mot Ryssland med 2–1. Ojamäki spelade samtliga sju matcher, men gick poänglös ur dessa. Vid JVM i Kanada 2015 tog Finland endast en seger i gruppspelet och slogs därefter ut i kvartsfinal av Sverige med 6–3. Även denna gång gick Ojamäki poänglös, på fem spelade matcher.

2016–idag: A-landslaget

Han gjorde A-landslagsdebut den 7 april 2016 i en träningsmatch mot Slovakien, då han blev inkallad att ersätta Juhani Tyrväinen som ådragit sig en skada.[12] Den 7 februari 2019 gjorde han sitt första A-landslagsmål, på Ilya Konovalov, i en 4–3-förlust mot Ryssland under Sweden Hockey Games.[13]

Ojamäki blev uttagen till sitt första VM 2019, som avgjordes i Slovakien. Finland slutade på andra plats i grupp A och slog i slutspelsrundan ut både Sverige och Tjeckien. I finalen besegrades Kanada med 3–1 och Ojamäki tilldelades därmed ett VM-guld.[14] På tio matcher noterades han för ett mål och tre assistpoäng. Vid det efterföljande mästerskapet, som avgjordes i Lettland 2021, slutade Finland på andra plats i grupp B och tog sig åter till final. Efter förlängningsspel vann Kanada matchen med 3–2 och Ojamäki tilldelades därmed ett VM-silver. På åtta matcher noterades han för två assistpoäng.[15]

2022 blev Ojamäki uttagen att spela OS i Peking. Han spelade dock endast i Finlands öppningsmatch mot Slovakien, vilken man vann med 6–2 och Ojamäki stod för en assistpoäng. Laget tog sig därefter till OS-final, där man besegrade Ryssland med 2–1.

Statistik

Klubblag

  Grundserie Slutspel
SäsongKlubbLigaMatcherMålAssistPoängUtv.MatcherMålAssistPoängUtv.
2013–14ÄssätLiiga50000—————
2014–15ÄssätLiiga548614420002
2015–16ÄssätLiiga601617336—————
2016–17ÄssätLiiga54141226431012
2017–18TapparaLiiga60891710163470
2018–19TapparaLiiga582314374111342
2019–20TapparaLiiga601916356—————
2020–21Linköping HCSHL48511166—————
2021–22HK Vitjaz PodolskKHL482914436—————
2022–23TapparaLiiga5520214181449135
2023–24EHC KlotenNL50514194—————
Liiga totalt4061089520342469132211

Internationellt

ÅrLagTurneringMatcherMålAssistsPoängUtv.
2013Finland U18U18-VM70002
2015Finland J20JVM50002
2019FinlandVM101342
2021FinlandVM80220
2022FinlandOS10110
Junior totalt120004
Senior totalt191672

Referenser

Noter

  1. ^ ”Ässät kaappasi huippulahjakkuuksia” (på finska). assat.com. 27 mars 2014. Arkiverad från originalet den 14 maj 2014. https://web.archive.org/web/20140514124044/https://assat.com/page.php?id=19&article_id=2031. Läst 26 september 2020. 
  2. ^ ”Niko Ojamäki jatkaa Ässissä” (på finska). assat.com. 8 maj 2016. Arkiverad från originalet den 23 maj 2021. https://web.archive.org/web/20210523170825/https://assat.com/fi-fi/article/uutiset/niko-ojamaki-jatkaa-assissa/779/. Läst 26 september 2020. 
  3. ^ ”Tappara julkaisi lukuisia pelaajahankintoja” (på finska). tappara.fi. 29 maj 2017. https://www.tappara.fi/liiga/tappara-julkaisi-lukuisia-pelaajahankintoja/. Läst 26 september 2020. 
  4. ^ ”He jatkavat Tapparassa ensi kaudella” (på finska). tappara.fi. 26 april 2019. https://www.tappara.fi/liiga/he-jatkavat-tapparassa-ensi-kaudella/. Läst 26 september 2020. 
  5. ^ Pettersson, Gustaf (3 juli 2020). ”Världsmästare till Cluben!”. lhc.eu. https://www.lhc.eu/artikel/ffvpakc6h-30c01/varldsmastare-till-cluben. Läst 26 september 2020. 
  6. ^ Douhán, Gustaf (16 maj 2021). ”Niko Ojamäki lämnar LHC”. lhc.eu. https://www.lhc.eu/artikel/vyvvakoqu-30c01/niko-ojamaki-lamnar-lhc. Läst 22 maj 2021. 
  7. ^ ”«Витязь» пополнился финским нападающим Оямяки” (på ryska). hcvityas.ru. 21 maj 2021. https://hcvityaz.ru/news/80917/. Läst 22 maj 2021. 
  8. ^ Olausson, Robin (5 september 2021). ”Niko Ojamäkis KHL-succé – sköt ett äkta hattrick”. hockeysverige.se. https://hockeysverige.se/2021/09/05/niko-ojamaki-akta-hattrick-khl. Läst 24 juni 2022. 
  9. ^ Kågström, Rasmus (10 januari 2022). ”Niko Ojamäkis succé – målbäste finländare i KHL”. hockeysverige.se. https://hockeysverige.se/2022/01/10/niko-ojamakis-succe-malbaste-finlandare-i-khl. Läst 3 juli 2022. 
  10. ^ ”NIKO OJAMÄKI PALAA TAPPARAAN!” (på finska). tappara.fi. 23 juni 2022. https://www.tappara.fi/fi-fi/article/uutiset/niko-ojamaki-palaa-tapparaan/4993/. Läst 3 juli 2022. 
  11. ^ EHC Kloten (28 april 2023). ”Zwei torgefährliche Imports und eine vorzeitige Vertrags-verlängerung” (på tyska). ehc-kloten.ch. https://ehc-kloten.ch/news/team-news/zwei-torgefaehrliche-imports-und-eine-vorzeitige-vertragsverlaengerung-fuer-den-ehc-kloten. Läst 5 april 2024. 
  12. ^ Toimitus (5 april 2016). ”Ojamäki Leijoniin” (på finska). leijonat.fi. http://www.leijonat.fi/index.php/maajoukkueet/a-maajoukkue/2015-16/item/16409-ojamaki-leijoniin. Läst 23 maj 2021. 
  13. ^ Branchu, Marc (10 februari 2019). ”La Russie refait jouer des jeunes” (på franska). passionhockey.com. https://www.passionhockey.com/2019/02/08/la-russie-refait-jouer-des-jeunes/. Läst 23 maj 2021. 
  14. ^ Ekholm, Peter (27 maj 2019). ”Hockey-VM 2019 - en summering”. nhl.com. https://www.nhl.com/sv/news/en-summering-av-vm-turneringen-i-slovakien/c-307560816. Läst 23 maj 2021. 
  15. ^ Nilsson, Jonathan (7 juni 2021). ”Kanada tar guld i hockey-VM 2021”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/a/M3O4G5/kanada-tar-guld-i-hockey-vm-2021. Läst 8 juni 2021. 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats