Nigel Mansell

Storbritannien Nigel Mansell
Mansell in samband med Mexikos Grand Prix 2015.
Mansell in samband med Mexikos Grand Prix 2015.
Mansell in samband med Mexikos Grand Prix 2015.
Formel 1
Aktiv1980 - 1992, 1994 - 1995
Mästartitlar1992
Senaste stallMcLaren
DebutÖsterrike 1980
Sista loppSpanien 1995
Antal lopp191
Antal starter187
Antal brutna lopp86
Segrar 31
Andraplatser 17
Tredjeplatser 11
Pole position32
Snabbaste varv30
Diskvalificerad 3
Poäng totalt480

Nigel Ernest James Mansell, CBE,[1] född 8 augusti 1953 i Upton-upon-Severn, Worcestershire, är en brittisk racerförare.[2]

Mansell blev världsmästare i formel 1 för Williams 1992[3] och mästare i CART för Newman/Haas 1993.[4] Mansell blev för sina insatser invald i International Motorsports Hall of Fame 2005.[5]

Racingkarriär

Lotus 1980-1984

Mansell inledde sin karriär i Lotus där han lyckades övertala stallchefen Colin Chapman om att ge honom chansen i Nederländernas Grand Prix 1980 när Mario Andretti var skadad. Säsongen 1981 var Mansells första som ordinarie i Lotusstallet och han lyckades ta en pallplats genom att bli trea i Belgien. Han övertygade inte mycket men fick köra även 1982 där han kom trea i Brasilien. 1983 var han alltjämt efter sin stallkamrat Elio de Angelis. Han fortsatte plocka en del pallplatser men utan att vara någon stor förare. 1984, vid 31 års ålder var han vid ett vägskäl. Om han skulle bli en stor förare var han tvungen att leverera.

Williams 1985-1988

Det var en överraskning när Williams bestämde sig för att satsa på Mansell inför säsongen 1985. Derek Warwick hade dessförinnan tackat nej till den vakanta platsen som uppstod när Jacques Laffite gick till Ligier. Mansell hade flera tekniska problem, fast mot slutet av säsongen var han nästan oslagbar. I Europas Grand Prix kom hans första seger, följd av en ny seger i Sydafrika. Mansell blev sexa i förar-VM, men inför 1986 hade han större hopp om en framgång. Han fick en ny stallkamrat i Nelson Piquet från Brabham när Keke Rosberg gick till McLaren. Mansell och Piquet blev ganska snabbt ovänner, när de konkurrerade synnerligen tufft på banan. Mansell tog tids nog greppet om titeln och det befästes när han tog pole position i Australien. Där låg han tvåa, när däcket exploderade och Alain Prost vann titeln i sin underlägsna McLaren-bil. 1987 var ännu en märklig säsong för Mansell, som återigen vann flest lopp av alla, men på grund av många tekniska problem och en krasch på träningen i Japan innebar det att han inte kunde köra de två sista tävlingarna. Spelet var över och Piquet var mästare. Dock bjöd Mansell på ett mästerverk under Storbritannien, där han körde om Piquet efter en riskabel manöver. Inför 1988 slog McLarens stallchef Ron Dennis till och gjorde klart med motorer från Honda. Även Lotus fick motorerna efter att Frank Williams vägrat anställa Satoru Nakajima. Williams fick dras med långsamma och opålitliga motorer från Judd. Mansell drabbades ständigt av motorhaverier fast lyckades ändå ta två andraplaceringar. Men i och med Williams misslyckande bestämde sig Mansell för att lämna stallet.

Ferrari 1989-1990

Mansell skrev på för Ferrari inför 1989 års säsong. I den röda bilen vann han sin första tävling i Brasilien. Bilen hade växellådsproblem med John Barnards automatlåda. Men under sommaren tog Nigel flera pallplaceringar i rad, därav en överraskande seger i Ungern från tolfte startplats. Mansell blev dock sur när Alain Prost skrev på för Ferrari inför säsongen 1990. Han hade haft lätt med Gerhard Berger, dock utom mot slutet av säsongen. Men Prost skulle bli en rejäl utmaning. 1990 startade illa för Mansell, även om han snurrade runt i 300 km/h under San Marinos Grand Prix. Men i Mexiko slog han till genom att passera McLarens Berger på utsidan av Peraltada! I mitten av säsongen tog han två raka pole position, men säsongens enda seger lät vänta på sig ända till tävlingen i Portugal. Den är dock mest blev ihågkommen för att han försämrade Prosts mästerskapschanser genom att tränga fransmannen i starten. Mansell var även nära att vinna de två sista loppen för Ferrari, men så blev det inte. Han valde att sluta för att sedan ändra sig. Ferrari skrev då kontrakt med Alessandro Nannini, vars karriär avbröts efter en helikopterolycka, vilket föranledde en förarkarusell.

Williams 1991-1992

Mansell valde nu att skriva på för sitt gamla stall Williams. De värvade även Jean Alesi från Tyrrell, men Alesi ändrade sig och skrev istället på för Ferrari och Williams valde Riccardo Patrese som andreförare. Säsongen 1991 inleddes inte bra för Mansell, bland annat kastade han bort en given seger i Kanada när han skulle vinka till publiken, men slog av motorn! Till slut vann Mansell fem lopp, men var aldrig riktigt nära Ayrton Senna och McLaren. Säsongen 1992 blev däremot en annan historia. Mansell vann de fem första tävlingarna och drog snabbt iväg mot en enkel mästerskapsseger. Titeln säkrades med fem tävlingar kvar och Nigel tog nio segrar under sitt stora år och satte även poängrekord med 108 poäng vilket var 52 poäng mer än tvåan Patrese hade. Mansell valde dock att efter säsongen lämna Williams och fortsatte sin karriär i PPG Cart Series.

Newman-Haas 1993-1994

Nigel Mansell i CART IndyCar World Series 1993.

Mansell fortsatte sin karriär i IndyCar, nuvarande Champ Car, där han skrev på för Newman-Haas som ersättare för Michael Andretti som flyttade till formel 1 och McLaren. Mansell vann fem tävlingar och serien som debutant. Han säkrade titeln genom seger i Nazareth och vann efter kamp mot Emerson Fittipaldi och Paul Tracy i Penske. 1994 hade däremot en riktigt dålig säsongsinledning och Mansell lämnade IndyCar redan i början av säsongen.

Williams 1994

Mansell ryckte in som vikarie för David Coulthard i Williams i Frankrike och sedan fick han hoppa in i de tre sista deltävlingarna för att understödja Damon Hill och då vann han sitt sista lopp, Australiens Grand Prix 1994. Loppet är dock mest ihågkommet för kollisionen mellan Hill och Michael Schumacher.

McLaren 1995

Mansell blev överraskad när Williams valde att satsa på David Coulthard. Mansell skrev på för McLaren[6], men han blev besviken på bilens prestanda och slutade efter två lopp med motiveringen att han var för tjock för bilen.[7]

F1-karriär

SäsongStall/TillverkarePlaceringLoppPoängEttaTvåaTreaPoleVarv
1980Lotus-Ford-30     
1981Lotus-Ford14148  1  
1982Lotus-Ford14137  1  
1983Lotus-Ford
Lotus-Renault		131510  1 1
1984Lotus-Renault91613  21 
1985Williams-Honda6163121 11
1986Williams-Honda2167052224
1987Williams-Honda215616183
1988Williams-Judd91412 2  1
1989Ferrari41538222 3
1990Ferrari5163713133
1991Williams-Renault216725426
1992Williams-Renault11610893 148
1994Williams-Renault94131  1 
1995McLaren-Mercedes-20     
Sammanlagt 15 säsonger191480 31 17 11 32 30

Vunna F1-lopp

  1. Europa Europa 1985
  2. Sydafrika Sydafrika 1985
  3. Belgien Belgien 1986
  4. Kanada Kanada 1986
  5. Frankrike Frankrike 1986
  6. Storbritannien Storbritannien 1986
  7. Portugal Portugal 1986
  8. San Marino San Marino 1987
  9. Frankrike Frankrike 1987
  10. Storbritannien Storbritannien 1987
  11. Österrike Österrike 1987
  12. Spanien Spanien 1987
  13. Mexiko Mexiko 1987
  14. Brasilien Brasilien 1989
  15. Ungern Ungern 1989
  16. Portugal Portugal 1990
  17. Frankrike Frankrike 1991
  18. Storbritannien Storbritannien 1991
  19. Tyskland Tyskland 1991
  20. Italien Italien 1991
  21. Spanien Spanien 1991
  22. Sydafrika Sydafrika 1992
  23. Mexiko Mexiko 1992
  24. Brasilien Brasilien 1992
  25. Spanien Spanien 1992
  26. San Marino San Marino 1992
  27. Frankrike Frankrike 1992
  28. Storbritannien Storbritannien 1992
  29. Tyskland Tyskland 1992
  30. Portugal Portugal 1992
  31. Australien Australien 1994

Tvåa i F1-lopp

  1. Belgien Belgien 1985
  2. Spanien Spanien 1986
  3. Italien Italien 1986
  4. Storbritannien Storbritannien 1988
  5. Spanien Spanien 1988
  6. Frankrike Frankrike 1989
  7. Storbritannien Storbritannien 1989
  8. Mexiko Mexiko 1990
  9. Spanien Spanien 1990
  10. Australien Australien 1990
  11. Monaco Monaco 1991
  12. Mexiko Mexiko 1991
  13. Ungern Ungern 1991
  14. Australien Australien 1991
  15. Monaco Monaco 1992
  16. Ungern Ungern 1992
  17. Belgien Belgien 1992

Trea i F1-lopp

  1. Belgien Belgien 1981
  2. Brasilien Brasilien 1982
  3. Europa Europa 1983
  4. Frankrike Frankrike 1984
  5. Nederländerna Nederländerna 1984
  6. Tyskland Tyskland 1986
  7. Ungern Ungern 1986
  8. Italien Italien 1987
  9. Tyskland Tyskland 1989
  10. Belgien Belgien 1989
  11. Kanada Kanada 1990

Pole position i F1-lopp

  1. USA USA 1984
  2. Sydafrika Sydafrika 1985
  3. Kanada Kanada 1986
  4. Australien Australien 1986
  5. Brasilien Brasilien 1987
  6. Belgien Belgien 1987
  7. Monaco Monaco 1987
  8. USA USA 1987
  9. Frankrike Frankrike 1987
  10. Tyskland Tyskland 1987
  11. Ungern Ungern 1987
  12. Mexiko Mexiko 1987
  13. Frankrike Frankrike 1990
  14. Storbritannien Storbritannien 1990
  15. Portugal Portugal 1990
  16. Storbritannien Storbritannien 1991
  17. Tyskland Tyskland 1991
  18. Sydafrika Sydafrika 1992
  19. Mexiko Mexiko 1992
  20. Brasilien Brasilien 1992
  21. Spanien Spanien 1992
  22. San Marino San Marino 1992
  23. Monaco Monaco 1992
  24. Frankrike Frankrike 1992
  25. Storbritannien Storbritannien 1992
  26. Tyskland Tyskland 1992
  27. Belgien Belgien 1992
  28. Italien Italien 1992
  29. Portugal Portugal 1992
  30. Japan Japan 1992
  31. Australien Australien 1992
  32. Australien Australien 1994

Snabbaste varv i F1-lopp

  1. Europa Europa 1983
  2. Italien Italien 1985
  3. Spanien Spanien 1986
  4. Frankrike Frankrike 1986
  5. Storbritannien Storbritannien 1986
  6. Portugal Portugal 1986
  7. Storbritannien Storbritannien 1987
  8. Tyskland Tyskland 1987
  9. Österrike Österrike 1987
  10. Storbritannien Storbritannien 1988
  11. Mexiko Mexiko 1989
  12. Storbritannien Storbritannien 1989
  13. Ungern Ungern 1989
  14. Frankrike Frankrike 1990
  15. Storbritannien Storbritannien 1990
  16. Australien Australien 1990
  17. Brasilien Brasilien 1991
  18. Kanada Kanada 1991
  19. Mexiko Mexiko 1991
  20. Frankrike Frankrike 1991
  21. Storbritannien Storbritannien 1991
  22. Portugal Portugal 1991
  23. Sydafrika Sydafrika 1992
  24. Spanien Spanien 1992
  25. Monaco Monaco 1992
  26. Frankrike Frankrike 1992
  27. Storbritannien Storbritannien 1992
  28. Ungern Ungern 1992
  29. Italien Italien 1992
  30. Japan Japan 1992

Diskvalificerad i F1-lopp

  1. Kanada Kanada 1989
  2. Portugal Portugal 1989
  3. Portugal Portugal 1991

Champ Car

Segrar

  1. Surfers Paradise 1993
  2. West Allis 1993
  3. Michigan Speedway 1993
  4. New Hampshire Speedway 1993
  5. Nazareth 1993

Övrigt

Dator/TV-spelen Nigel Mansell's World Championship Racing och Newman/Haas IndyCar featuring Nigel Mansell är namngivna efter honom.

Referenser

Noter

  1. ^ Mansell awarded CBE by Prince Charles - gpupdate.net 18 februari 2012
  2. ^ ”Nigel Mansell” (på engelska). formula1.com. Arkiverad från originalet den 13 april 2015. https://archive.is/20150413205629/http://origin.lb.formula1.com/teams_and_drivers/hall_of_fame/43/. Läst 11 april 2014. 
  3. ^ ”1992 Formula 1 Standings” (på engelska). race-database.com. http://www.race-database.com/standings/standings.php?year=1992&series_id=1. Läst 11 april 2014. 
  4. ^ ”1993 CART PPG IndyCar World Series results” (på engelska). race-database.com. http://www.race-database.com/season/season.php?year=1993&series_id=4. Läst 11 april 2014. 
  5. ^ ”Nigel Mansell - 1953-” (på engelska). motorsportshalloffame.com. Arkiverad från originalet den 8 augusti 2018. https://web.archive.org/web/20180808232729/http://www.motorsportshalloffame.com/Hall-of-Fame-Members/Bio.aspx?q=Nigel%20Mansell. Läst 11 april 2014. 
  6. ^ ”McLaren confirms Mansell” (på engelska). grandprix.com. http://www.grandprix.com/ns/ns00010.html. Läst 11 april 2014. 
  7. ^ ”Mansell leaves McLaren, to be replaced by Blundell.” (på engelska). motorsport.com. Arkiverad från originalet den 13 april 2014. https://web.archive.org/web/20140413124316/http://www.motorsport.com/f1/news/mansell-leaves-mclaren-to-be-replaced-by-blundell/. Läst 11 april 2014. 

Källor

Externa länkar

Champ Car
Formel 1-mästare
1950–19641965–19791980–19941995–20092010–
Världsmästare i Formel 1

Media som används på denna webbplats

Flag of Europe.svg
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.

The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.

It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.
Flag of Belgium (civil).svg
The civil ensign and flag of Belgium. It is identical to Image:Flag of Belgium.svg except that it has a 2:3 ratio, instead of 13:15.
Flag of Portugal.svg
Flag of Portugal, created by Columbano Bordalo Pinheiro (1857–1929), officially adopted by Portuguese government in June 30th 1911 (in use since about November 1910). Color shades matching the RGB values officially reccomended here. (PMS values should be used for direct ink or textile; CMYK for 4-color offset printing on paper; this is an image for screen display, RGB should be used.)
Flag of South Africa.svg

Sydafrikas flagga

Färg som används: National flag | South African Government and Pantone Color Picker

     grön rendered as RGB 000 119 073Pantone 3415 C
     gul rendered as RGB 255 184 028Pantone 1235 C
     röd rendered as RGB 224 060 049Pantone 179 C
     blå rendered as RGB 000 020 137Pantone Reflex Blue C
     vit rendered as RGB 255 255 255
     svart rendered as RGB 000 000 000
Flag of South Africa (1928-1982).svg
Flag of South Africa, used between 1928 and 1982. It is identical to the 1982 to 1994 version except that the shade of blue is darker. It is also known as the "Oranje-Blanje-Blou".
Mansell cart.jpg
Författare/Upphovsman: Rick Dikeman, Licens: CC BY-SA 3.0
Nigel Mansell, CART, Mid-Ohio Sports Car Course, 1993
Nigel Mansell - Mexican Grand Prix 01.JPG
Författare/Upphovsman: ProtoplasmaKid, Licens: CC BY-SA 4.0
British F1 champion on the curve that bears his name, the 17 in the Autódromo Hermanos Rodríguez.

PitWalk Mexican Grand Prix 2015, Autódromo Hermanos Rodríguez.

Mexico City, Mexico.