Nicolaus Erici Emporagrius

Nicolaus Erici Emporagrius, född ca.1567 i Torsåkers socken, Gästrikland, Gävleborgs län, död 6 januari 1642 i Långtora socken, Upplands län, var en svensk riksdagsman och kontraktsprost i Långtora pastorat.

Biografi

Nicolaus Emporagrius var son till kyrkoherde och riksdagsman Ericus Svenonius Emporagrius av prästsläkten Emporagrius. Han var elev på Gävle skola på 1580-talet där han senare var kollega i fem år. Emporagrius var magister på en avhandling om hörsel och lukt vid Greifswalds universitet^[1] 1597 och studerade vid Wittenbergs universitet^[2] 1600. Emporagrius fick fullmakt på Långtora pastorat 1604, ett ämbete som han innehade fram till sin död 1642. Nicolaus Emporagrius var riksdagsman vid Riksdagen 1610 som hölls i Örebro. Han efterträddes som kyrkoherde i Långtora socken av sonen Ericus Nicolai Emporagrius.

Barn

• Ericus Nicolai Emporagrius (1604–1672), kontraktsprost i Långtora,
• Christina Nilsdotter Emporagria (~1619–1710), gift med prost Michaël Erici Kolmodin.
• Israel Nicolai Emporagrius (död 1657), kyrkoherde i Sigtuna.
• Nils Nilsson Emporagrius (1607–1681), rådman i Stockholm.

Källor

• Emporagrius, släkt, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2012-08-19.
• Järnrötter och kråkfötter (pers akt av Bitte Wikingskiöld) 2011.
• Dandanell, Ingvar (1998). Bruks- och bergsmansliv i Hofors - Torsåker: glimtar ur bygdens historia efter 1750. Hofors: Hofors hembygdsfören. Libris 2773351 

Fotnoter