Nicolas Poussin

Nicolas Poussin
Föddjuni 1594[1]
Les Andelys[2][3], Frankrike
Död19 november 1665[4][5][6]
Rom[7][3]
BegravdSan Lorenzo in Lucina[8]
Medborgare iKungariket Frankrike[9] och Frankrike
SysselsättningMålare[10][11][12], ritare[12], grafiker[13], bildkonstnär[14]
Befattning
Premier peintre du Roi (1641–1665)
Noterbara verkEt in Arcadia ego och Poetens inspiration
MakaAnne-Marie Dughet
(g. 1630–1664)
SläktingarGaspard Dughet
Namnteckning
Redigera Wikidata
Poussins Självporträtt (1650), Louvren
Poussins Et in Arcadia ego (1637-1639), Louvren

Nicolas Poussin, född i juni 1594 i Les Andelys i Eure i Normandie, död 19 november 1665 i Rom, var en fransk målare.

Biografi

År 1612 begav sig Poussin till Paris, där han hos Georges Lallemant och Ferdinand Elle fortsatte sin utbildning som hade inletts i Rouen hos Quentin Varin. Efter en vistelse i Venedig reste Poussin 1624 till Rom genom förmedling av diktaren och vännen Cavaliere Marino, vars Adinis han illustrerat. Där gynnades han av bland andra kardinalen Francesco Barberini. År 1640 återvände han till Paris, där han utnämndes till kunglig målare. På grund av hovintriger lämnade han redan 1642 åter Paris och bosatte sig på nytt i Rom.[15] Han dog 1665 i Rom och är begraven i San Lorenzo in Lucina.

Poussin anses vara grundaren av den franska klassicismen. Han hävdade, att färgen endast hade ett dekorativt värde i en målning och var av mindre betydelse än de mer formella beståndsdelarna teckning och komposition, vilka tillfredsställer intellektet istället för känslan. Denna hållning kom senare att kallas för poussinism. Från att i sina tidiga målningar ha skapat brokiga målningar blir hans senare målningar utifrån venetianskt inflytande präglade av ett valörrikt ljusdunkel.[16] Utifrån den antika konsten och den italienska renässansen utförde Poussin religiösa och mytologiska historiebilder, porträtt och landskap som alltid fogas in i en sträng ordningsprincip som strävar efter högsta fulländning.

Et in Arcadia ego

Herdarna i klassisk hållning står vid en sarkofag och tyder inskriften Et in Arcadia ego (Även jag är i Arkadien), d.v.s. även döden är närvarande i denna stilla och harmoniska herdeidyll. Dessa lapidariska ords klassiska koncentration och behärskning framhäver liknande egenskaper hos målningen och ger ett fulländat uttryck för hans melankoli över glädjens flyktighet.

Det i milt morgonljus dränkta landskapet, vars horisont markeras av en massiv bergskedja som symboliserar beständighet, motsvarar Poussins klassicistiska ideal. Som ett av konstnärens främsta mästerverk har denna berömda ”förgänglighetens elegi” haft ett stort inflytande över landskapsmåleriet därefter.

Konstverk (i urval)

  • Bacchus-Apollo (1620–1625)
  • Germanicus död (1627)
  • Den helige Erasmus martyrium (1628)
  • Barnamorden i Betlehem (1625–1629)
  • Midas och Bacchus (1629–1630)
  • Poetens inspiration (1629–1630)
  • Echo och Narkissos (cirka 1630)
  • Pesten i Ashdod (1630)
  • Tillbedjan av guldkalven (1633–1634)
  • Sabinskornas bortrövande (1633–1634 och 1637–1638)
  • Et in Arcadia ego (1627 och 1638-1640)
  • Israeliterna samlar manna i öknen (1637-1639)
  • En dans till tidens musik (1638)
  • Gossen Moses upphittas (1638)
  • Gossen Moses trampar på Faraos krona (1645)
  • Eudamidas testamente (1644–1648)
  • Landskap med Polyfemos (1648)
  • Fokions begravning (1648)
  • Självporträtt (1650)
  • Flykten till Egypten (1657–1658)

Referenser

Noter

  1. ^ Emmanuel Bénézit, Edmond-Henri Zeiger-Viallet & Jacques Busse, Dictionnaire critique et documentaire des peintres, sculpteurs, dessinateurs et graveurs de tous les temps et de tous les pays, 1911, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ läs online, data.bnf.fr .[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] RKDartists.[källa från Wikidata]
  4. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  5. ^ Benezit Dictionary of Artists, Oxford University Press, 2006 och 2011, ISBN 978-0-19-977378-7, Nicolas Poussin, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  6. ^ Encyclopædia Britannica, Nicolas Poussin, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  7. ^ läs online, arts-graphiques.louvre.fr , läst: 18 oktober 2020.[källa från Wikidata]
  8. ^ Academia.edu, läs online och läs online.[källa från Wikidata]
  9. ^ Konstnärslistan (Nationalmuseum), 12 februari 2016, läs online, läst: 27 februari 2016, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  10. ^ Web umenia, läs online, läst: 7 april 2018.[källa från Wikidata]
  11. ^ Web umenia, läs online, läst: 7 april 2018.[källa från Wikidata]
  12. ^ [a b] läs online, vocab.getty.edu .[källa från Wikidata]
  13. ^ Archive of Fine Arts, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  14. ^ läs online, www.museabrugge.be , läst: 24 maj 2024.[källa från Wikidata]
  15. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Band 21. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1146 
  16. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Band 21. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1147 

Externa länkar

Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats