Nicolas Baudin
| Nicolas Baudin | |
 | |
| Född | 17 februari 1754[1][2][3] Saint-Martin-de-Ré, Frankrike |
|---|---|
| Död | 16 september 1803[4][1][2] (49 år) Mauritius, Mauritius |
| Medborgare i | Frankrike |
| Sysselsättning | Upptäcktsresande, naturvetare |
| Redigera Wikidata | |
Nicolas Thomas Baudin, född 17 februari 1754 på Île de Ré, Frankrike, död 16 september 1803 på Mauritius, var en fransk upptäcktsresande.
Vid 15 års ålder började Baudin vid den franska handelsmarinen och när han var 20 år gammal fick han anslut till det Franska Ostindiska Kompaniet. Senare tjänstgjorde han vid örlogsflottan och deltog i det Amerikanska revolutionskriget i Västindien. Efter kriget var han kapten på olika fartyg som behövdes av österrikiska botaniker som ville utforska öar i Indiska oceanen och Stilla havet. Under tiden lärde sig Baudin mycket om växternas förvaring på ett fartyg och hur de hållas vid liv.
1792 utbröt krig mellan Österrike och Frankrike men Baudins ansökan hos den franska örlogsflottan avvisades. 1792 var Baudin åter i Frankrike där han hade ett möte med botanikern Antoine de Jussieu från Museum National d'Histoire Naturelle för att diskutera en botanisk expedition till Västindien. Resan blev en stor framgång och Baudin återvände till Frankrike med ett stort antal växter, fåglar och insekter.
I oktober 1800 fick Baudin ledningen av en forskningsresa till Australien för att kartlägga kontinentens kustlinjer. På så sätt tänkte Frankrike upprätta nya kolonier i området. För expeditionen hade Baudin två fartyg, Le Géographe och Le Naturaliste. Till manskapet räknades bland annat nio zoologer eller botaniker men även en astronom, Pierre-François Bernier. Snart fick England kännedom av den planerade franska expeditionen som skulle besöka området kring den engelska kolonien Port Jackson (Sydney). De startade därför en egen expedition under ledning av Matthew Flinders. Den franska upptäcktsresan nådde 1801 Australien och träffade 1802 vid Encounter Bay Flinders expedition. Sedan besökte de Sydneys hamn för att uppfräscha provianten och resan fortsattes till Tasmanien samt norra Timor.
Även denna resa blev en succé. Ett större bidrag lämnade naturforskarna Charles Alexandre Lesueur och François Péron som tog över efter att den ursprungliga första zoologen René Maugé avlidit. De dokumenterade över 100 000 arter och gav därmed ett framstående bidrag till kännedomen av den australiska faunan.
På vägen hem fick Baudin tuberkulos och han avled på Mauritius.
Den officiella rapporten om resan publicerades av François Péron och Louis de Freycinet och de nämnde Baudin inte alls i verket. Baudin egen resedagbok offentliggjordes först 1974.
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 4 november 2010., och där anges följande källa:
- Baudin, Nicolas. In: Dietmar Henze: Enzyklopädie der Entdecker und Erforscher der Erde. Band 1. Graz 1975 S. 196 ff.
Noter
- ^ [a b] SNAC, Nicolas Baudin, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Roglo, Nicolas Baudin.[källa från Wikidata]
- ^ Bruno Delmas (red.), Annuaire prosopographique : la France savante, Nicolas Baudin, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Nicolas Baudin.
|
Media som används på denna webbplats
André-Joseph Mécou (um 1774–1838) nach Joseph Jauffret (1781–1836): Der französische Seefahrer und Expeditionsleiter Nicolas Baudin (1754–1803). 14 x 19,7 cm. Bibliothèque nationale de France, Paris. Vorbild für die Stiche von Westermayer, Bonneville, Lefèvre und Boulenaz. (Anne Lombard-Jourdan: Les deux portraits de Nicolas Baudin. In: Archipel (Paris) 62/2001, S. 65–70.)