Nezami
Nezami-ye Ganjavi (persiska: نظامی گنجوی) eller Nezami (persiska: نظامی),[a] född 1141 i Ganja i nuvarande Azerbajdzjan, död 1209 i Ganja, var en persisk poet och filosof.[1][2] Ganja var en stad med iransktalande befolkning på 1100-talet och det är alltså felaktigt att betrakta Nezami som en turkisk eller azerisk poet.[3] Hans far var sannolikt perser från Tafresh och hans mor kurdiska.[4]
Nezami betraktas som den främste romantiske epikern i persisk litteratur. Han skänkte den persiska epiken en vardaglig och realistisk stil. Nezami hade ett stort inflytande på senare persiska författare och hans verk tillhör det gemensamma kulturarvet i Iran, Azerbajdzjan, Afghanistan, Kurdistan och Tadzjikistan.
Verk
Nizamis huvudsakliga poetiska verk, som han är mest känd för, är en uppsättning av fem långa berättande dikter kända som Khamsa (خمسه, 'Quintett eller Quinary') eller Panj Ganj (پنج گنج, 'Fem skatter'):
- Makhzan ol-asrar (Mysteriernas skattkammare);
- Khosrau o Shirin (Khosrau och Shirin);
- Laili o Majnun (Leila och Majnun);
- Eskandar-nama (Alexanderboken). Eskandar-nama har översatts från persiska till svenska av Eric Hermelin.
- Haft Peykar (De sju skönheterna);
Den första av dessa dikter, Makhzan ol-asrar, var influerad av Sanais (d. 1131) monumentala Sanningens trädgård. De fyra andra dikterna är medeltida romanser. Khosrow och Shirin, Bahram-e Gur och Alexander den store. Khamsa var ett populärt ämne för påkostade manuskript illustrerade med målade miniatyrer vid de persiska och moguliska hoven under senare århundraden. Exempel inkluderar Khamsa av Nizami (British Library, Or. 12208), skapad för Mughal-kejsaren Akbar på 1590-talet.
Sida från ett illustrerat manuskript av "Khamsa" av Nizami.
En scen ur romansen "Layla och Majnun". De motverkade älskande träffas för sista gången före sin död. Båda har svimmat och Majnuns äldre budbärare försöker återuppliva Layla medan vilda djur skyddar paret från ovälkomna inkräktare. Illustration från slutet av 1500-talet.
Noter
- ^ Hans fulla namn var Nezam od-din Abu Mohammad Ilyas ebn Yosef ebn Zaki ibn Mo'ayyed.
Källor
- ^ ”Nizami Ganjavi”. Encyclopaedia Brittanica. https://www.britannica.com/biography/Nezami. Läst 4 november 2017.
- ^ Neẓāmī. Encyclopædia Britannica. 2009. Encyclopædia Britannica Online.
- ^ C. A. (Charles Ambrose) Storey and François de Blois (2004), "Persian Literature – A Biobibliographical Survey: Volume V Poetry of the Pre-Mongol Period.", RoutledgeCurzon; 2nd revised edition (June 21, 2004). ISBN 0-947593-47-0. p. 363: "Nizami Ganja’i, whose personal name was Ilyas, is the most celebrated native poet of the Persians after Firdausi. His nisbah designates him as a native of Ganja (Elizavetpol, Kirovabad) in Azerbaijan, then still a country with an Iranian population, and he spent the whole of his life in Transcaucasia; the verse in some of his poetic works which makes him a native of the hinterland of Qom is a spurious interpolation." begun by C. A. Storey (Author), Francois De Blois (Author). Persian Literature - A Biobibliographical Survey: Poetry c. A.D. 1100-1225 (Volume V Part 2). Royal Asiatic Society Books. p. 438.
- ^ ”Politicization of the background of Nizami Ganjavi: Attempted de-Iranization of a historical Iranian. In memory of Vladimir Minorsky and Nowruzali Mohammadzadeh”. 1 juni 2008. https://archive.org/stream/PoliticizationOfTheBackgroundOfNizamiGanjaviAttemptedDe-iranizationOf/NizamiPoliticizationUSSR_djvu.txt. Läst 4 november 2017.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Nezami.
Media som används på denna webbplats
“The fainting of Laylah and Majnun”
This folio depicts a well-known passage from the tragic story of Layla and Majnun described in the third book of Nizami's "Khamsah" (Quintet). Forcibly separated by their respective tribes' animosity, forced marriage, and years of exile into the wilderness, these two ill-fated lovers meet again for the last time before their deaths thanks to the intervention of Majnun's elderly messenger. Upon seeing each other in a palm-grove immediately outside of Laylah's camp, they faint of extreme passion and pain. The old man attempts to revive the lovers, while the wild animals protective of Majnun ("The King of Wilderness") attack unwanted intruders.
The location and time of the narrative is hinted at by the two tents dressed in the middleground and the dark nighttime sky in the background. The composition's style and hues are typical of paintings made in the city of Shiraz during the second half of the 16th century. Many manuscripts at this time were produced for the domestic market and international export, rather than by royal commission.
This particular painting appears to have been executed at the same time as the text of the "Khamsah" proper, which survives on the painting's verso.
Script: nasta'liq
Dimensions of Painting: Recto: 12.2 (w) x 16.7 (h) cm
Författare/Upphovsman: Okänd, Licens: CC BY-SA 2.0
Nezami Ganjavi is pictured on a rug
Författare/Upphovsman:
