New Yorks tunnelbana

Allmänt
Plats	New York
Antal linjer	25
Antal hållplatser	472
Turtäthet	3 min
Antal passagerare	1 763 milj / år (2015)[1] (4,8 milj / dag)
Organisation
Invigd	1904
Infrastruktur­förvaltare	New York City Transit Authority ((NYCTA))
Trafikoperatör	MTA
Tekniska fakta
Banlängd	394 kilometer
Linjelängd	394 kilometer
Matning	Strömskena
Linjekarta (c) CountZ på engelska Wikipedia, CC BY-SA 3.0

New Yorks tunnelbana (engelska: New York City Subway) är tunnelbanesystemet i New York i USA. Systemet har 472 stationer, vilket innebär att det är världens största tunnelbanesystem räknat i antalet stationer. År 2022 hade tunnelbanan 3,2 miljoner passagerare per dag, vilket var 58 procent av antalet passagerare före pandemin.^[2]

Tunnelbanan ägs av staden New York och hyrs ut till New York City Transit Authority som ingår i Metropolitan Transportation Authority (MTA), som även driver pendeltågen LIRR och Metro-North. Systemet kördes för första gången den 27 oktober 1904 vilket gör New Yorks tunnelbana till ett av världens äldsta transportsystem. New Yorks tunnelbana är ett av de tunnelbanesystem i världen som har flest resenärer.^[3]

Stationerna finns runtom i stadsdelarna Manhattan, Brooklyn, Queens och Bronx, det vill säga alla stadsdelar utom Staten Island.

New Yorks första kollektiva spårtrafik på Manhattan var högbanan (elevated trains) som öppnades 1868. Följande högbanor fanns på Manhattan:

• Ninth Avenue Line 1868–1958 (South Ferry–Anderson-Jerome Avenue)
• Second Avenue Line 1875–1942 (South Ferry–129th Street)
• Third Avenue Line 1878–1955 (South Ferry–Gun Hill Road)
• Sixth Avenue Line 1878–1938 (South Ferry–58th Street)

• 
  Ånglok på Third Avenue Line vid Bowery Street.
• 
  Herald Square med högbanan Sixth Avenue Line, idag ersatt med tunnelbanelinje Sixth Avenue Line.
• 
  Fd station Cortlandt Street på Ninth Avenue Line, idag ersatt av tunnelbanestation Cortlandt Street på Broadway Line.
• 
  Second Avenue Line monteras ner 1942.

Högbanorna (Els, Elevated trains), liknade de i Chicago och gick ovanför gatorna. New York fick sin första högbana Ninth Avenue Line 1868 på Manhattans västra sida. År 1875 öppnades Second Avenue Line som gick på östra sidan av Manhattan. Tre år senare, 1878, öppnades Third Avenue Line och samma år öppnades även Sixth Avenue Line. Linjerna trafikerades av tåg med ånglok samt senare strömskena. De gick på viadukter ovanför gatorna. De ansågs störa omgivningen med bland annat buller och man ville därför ersätta dem med en underjordisk tunnelbana.

Linjerna lades ner vid olika årtal och planerades att ersättas med tunnelbana. Sixth Avenue Line ersattes helt av en tunnelbana under samma gata. Ninth Avenue Line ersattes av en närliggande tunnelbana.

Då man rev Second Avenue Line 1942 behöll man Third Avenue Line eftersom den var tänkt att finnas kvar medan man byggde tunnelbana under Second Avenue. Planerna ändrades och tunnelbanan Second Avenue byggdes aldrig. Till slut lades även Third Avenue Line ner utan att ersättas av tunnelbana. Den östra sidan av Manhattan blev därför utan spårtrafik. Den enda tunnelbana på östra sidan blev Lexington Avenue Line, men den låg flera kvarter längre bort.

• 
  City Hall station från 1904, stängdes 1942.
• 
  Canal Street station från 1904.
• 
  50th Street på Broadway–Seventh Avenue Line från 1904.
• 
  Bleeker Street år 1905.

Den första tunnelbanan, Lexington Avenue Line, öppnade i oktober 1904 på sträckan City Hall–Grand Central Station–42nd Street (nuvarande Times Square – 42nd Street) och vidare norrut. Tillsammans med högbanorna hade Manhattan ett stort spårtrafiknät både under och över jord i 54 år.

Då den sista högbanan på Manhattan lades ner 1958 hade man bara tunnelbana kvar. Tunnelbanan expanderade och byggdes ut medan högbanorna avvecklades mellan 1938 och 1958. Den första tunnelbanelinjen ägdes av Interborough Rapid Transit Company (IRT). Brooklyn Rapid Transit Company, som tidigare byggt högbanor i Brooklyn, öppnade sin första tunnelbanelinje i juni 1908. BRT bytte senare namn till Brooklyn Manhattan Transit Company (BMT). Den stadsägda tunnelbanan IND öppnade sin första linje 1932.

I juni 1940 tog staden över IRT och BMT och började integrera de tre tunnelbanesystemen. Idag^[när?] är BMT och IND svåra att urskilja, eftersom de byggdes med samma standarder. IRT, däremot, har något mindre tunnlar och därför kan inte BMT- eller IND-tåg åka i IRT-tunnlar. BMT- och IND-linjer har bokstavsbeteckningar och IRT-linjer har sifferbeteckningar.

Tunnelbanan användes 2008 av cirka 5,2 miljoner människor varje dag. Entréerna var markerade med runda lampor i grön eller röd färg. En typisk station hade 122 till 213 meter långa perronger. Resenärerna nådde tunnelbanan genom trappor. För att kunna åka behövde man Metrokort, som såldes på stationerna. De som redan hade ett Metrokort stämplade kortet och gick sedan ner till perrongen. Banan var två-, tre- eller fyrspårig. Vid trespåriga och fyrspåriga banor var normalt två av spåren för lokaltrafik och det tredje för expresstrafik. Tågen var 46 till 183 meter långa. En regel är att IRT (de numrerade linjerna) hade kortare tåg, medan IND och BMT-linjerna (de med bokstäver) hadelängre tåg.

Det fanns^[när?] flera sträckor som har tre eller fyra spår. Ett eller två spår användes då till expresståg, som inte stannade vid varje station, medan de andra två spåren användes till lokaltåg som angjorde varje station. Det fanns sammanlagt 20 tunnelbanespår på de fem nordsydliga linjerna under Midtown i centrala New York, eftersom varje linje hade fyra spår. 10 spår trafikerades av expresståg samt 10 av lokala tåg.^[4] Det fanns flera stationer som var övergivna och nedlagda.

MTA stod inför ett svårt budgetunderskott på 1,2 miljarder dollar år 2009.^[5] Detta resulterade i prisökningar (tre gånger mellan 2008 och 2010)^[6] och minskningar av antalet tider i tidtabellen (inklusive att man tog bort tunnelbanetrafik på deltid på linjerna V och W). Flera andra rutter ändrades till följd av underskottet. N gjordes till en heltidslokal på Manhattan (i motsats till att vara en helg lokal / vardag express före 2010), medan Q förlängdes nio stationer norrut till Astoria – Ditmars Boulevard på vardagar, båda för att täcka den avvecklade W. M kombinerades med V och dirigerade den över Chrystie Street Connection, IND Sixth Avenue Line och IND Queens Boulevard Line till Forest Hills – 71st Avenue på vardagar istället för via BMT Fourth Avenue Line och BMT West End Line till Bay Parkway. G förkortades till heltid på Court Square. Konstruktionframsteg på 11 rutter förlängdes och under tider med lågt antal passagerare på sju rutter förlängdes.^[7]

Flera tunnelbanelinjer hade^[när?] nått gränsen för tågfrekvens och antalet passagerare, enligt uppgifter som publicerats av Transit Authority. Från och med juni 2007 var alla A-avdelningstjänster utom 42nd Street Shuttle, liksom E- och L-tågen, långt över kapaciteten, liksom delar av N-tåget.^[8] I april 2013 rapporterade tidningen New York att trängseln var större än under de senaste 66 åren.^[9] Tunnelbanan hade sex miljoner passagerare per dag under 29 dagar 2014 och förväntades registrera lika många under 55 dagar 2015; jämfört med 2013 då antalet passagerare aldrig översteg sex miljoner.^[10] I synnerhet var spåren på IRT Lexington Avenue Line och IND Queens Boulevard Line inspekterade och godkända för att fungera med full kapacitet under högtimmarna.^[8][11] Long Island Rail Road East Side Access-projektet förväntades föra många fler pendlare till Lexington Avenue Line när det öppnade runt 2022, vilket ytterligare satte dess kapacitet på prov.^[12][13][14]

I början av 2016 var förseningarna till följd av överbelastning upp till mer än 20 000 varje månad, fyra gånger så mycket som 2012. De överfulla tågen resulterade i en ökning av olyckor på grund av stressade pendlare. Med mindre plattformsutrymme tvingades fler passagerare vara på kanten av plattformen, vilket ledde till ökad risk för passagerare att falla ner på banan. MTA övervägde plattformsdörrar, som fanns på AirTrain JFK för att förhindra att passagerare faller ner på spåren. För att förhindra att träffa potentiella passagerare som kan falla på spåren instruerades tågoperatörer att åka till stationer med lägre hastighet. Den ökade närheten för passagerarna kan leda till spridning av smittsamma sjukdomar.^[15]

(c) KOknockout920 at en.wikipedia, CC BY-SA 3.0

Kontrollen på tunnelbanesystemet störs ibland av översvämningar från kraftigt regn. Regnvatten kan störa signaler under jord och kräver att den elektrifierade tredje skenan stängs av. Varje dag^[när?] flyttar MTA 13 miljoner liter vatten när det inte regnar.^[16] Sedan 1992 har 357 miljoner dollar använts för att förbättra totalt 269 pumprum. I augusti 2007 öronmärktes 115 miljoner dollar för att uppgradera de återstående 18 pumprummen.

Trots dessa satsningarna fortsatte transportsystemets översvämningsproblem. Den 8 augusti 2007, efter att mer än 3 tum (76 mm) regn föll inom en timme, översvämmades tunnelbanesystemet och orsakade att nästan all tunnelbanetrafik antingen inaktiverades eller stördes allvarligt, vilket stoppade morgontrafiken totalt. Detta var den tredje händelsen 2007 där regn störde tjänsten. Systemet avbröts vid detta tillfälle eftersom pumpar och avloppssystem bara klarar en nederbörd på 44 mm per timme. Incidenten förvärrades av bristen på varningar om hur mycket det skulle regna.^[16][17]

Dessutom, som en del av ett 130 miljoner dollar projekt som var beräknat att stå klart inom 18 månader, började MTA installera nya tunnelbanegaller i september 2008 i ett försök att förhindra att regn flöt över i tunnelbanesystemet. Metallkonstruktioner, designade med hjälp av arkitektföretag och avsedda som en del av offentlig konst, placeras ovanpå befintliga galler men med en muff på 76 till 102 mm för att förhindra skräp och regn från tunnelbana. Hyllorna skulle först installeras i de tre mest utsatta områdena som fastställts av hydrologer: Jamaica, Tribeca och Upper West Side. Varje stadsdel hade sin egen design, några med ett vågliknande däck som ökade i höjd och hade sittplatser (som i Jamaica), andra med ett plattare däck som inkluderade sittplatser och ett cykelställ.^[18][19][20]

I oktober 2012 orsakade orkanen Sandy betydande skador på New York City, och många tunnelbanetunnlar översvämmades. Tunnelbanan öppnade med begränsad trafik två dagar efter stormen och kördes med 80 procent kapacitet inom fem dagar; några delar av infrastrukturen behövde år för att repareras. Ett år efter stormen sa MTA-talesmannen Kevin Ortiz: "Detta var oöverträffat när det gäller mängden skador som vi såg i hela systemet."^[21] Stormen översvämmade nio av systemets 14 undervattentunnlar, många tunnelbanelinjer och flera tunnelbanegårdar, samt att det förstörde en del av IND Rockaway Line och mycket av South Ferry terminalstation. Återuppbyggnaden krävde många helgstängningar på flera linjer såväl som 53rd Street Tunnel, Clark Street Tunnel, Cranberry Street Tunnel, Joralemon Street Tunnel och Steinway Tunnel; flera långvariga stängningar inkluderades också i Greenpoint Tunnel, Montague Street Tunnel, Rockaway Line och South Ferry station, med en delvis stängning planerad för 14th Street Tunnel; viss återuppbyggnad förväntades pågå till minst 2020.^{[22][uppföljning saknas]}

Tågen på New York Citys tunnelbana bullrar och ger ljudnivåer som överstiger de riktlinjer som fastställts av Världshälsoorganisationen (WHO) och US Environmental Protection Agency (EPA).^[23] År 2006 fann Columbia Universitys Mailman School of Public Health bullernivåer på i genomsnitt 95 decibel (dB) i tunnelbanan och 94 dB på plattformarna. Daglig exponering för buller vid sådana nivåer under 30 minuter kan leda till hörselnedsättning.^[23] På en av tio plattformar översteg bullernivån 100 dB. Enligt riktlinjerna för WHO och EPA är bullerexponeringen på den nivån begränsad till 1,5 minuter. En efterföljande studie av Columbia och University of Washington fann högre genomsnittliga bullernivåer i tunnelbanan (80,4 dB) än på pendeltåg inklusive Port Authority Trans-Hudson (PATH) (79,4 dB), Metro-North (75,1 dB) och Long Island Rail Road (LIRR) (74,9 dB).^[24] Eftersom decibelskalan är en logaritmisk skala är ljudet vid 95 dB 10 gånger mer intensivt än vid 85 dB, 100 gånger mer intensivt än vid 75 dB, och så vidare. I den andra studien registrerades högsta tunnelbanebuller vid 102,1 dB.^[24]

Vid byggandet av Second Avenue Subway arbetade MTA tillsammans med ingenjörsföretaget Arup för att minska bullernivån på stationerna. För att minska bullret för alla framtida stationer som börjar med tunnelbanan Second Avenue, investerade MTA i spår med låg vibration med band som är inneslutna i betongbelagda gummi- och neoprenkuddar. Kontinuerligt svetsad skena, som också installerades, minskade bullret från tågens hjul. Den största förändringen som avsågs att göras var utformningen av stationer. Nuvarande^[när?] stationer byggdes med kakel och sten, material som gjorde att ljudet studsar runt. I nyare stationer var taken fodrade med absorberande glasfiber eller mineralull som ledde ljudet mot tåget och inte plattformen. Med mindre buller från tågen kunde plattformsmeddelanden höras tydligare. De kommer att bli tydligare med högtalare placerade med jämna mellanrum på plattformen, vinklade så att meddelanden kan höras av ryttarna. Second Avenue Subway var den första stationen som testade denna teknik.^[25]

På Flushing Line öppnades sträckan mellan Times Square och 34th Street – Hudson Yards i september 2015.

World Trade Center Transportation Hub är en helt ny tunnelbanecentral som byggts vid World Trade Center. Komplexet förbinder 11 tunnelbanelinjer med PATH-tunnelbanan. Centralen öppnades mars 2016 och är designad av kända arkitekten Santiago Calatrava.

• 
  34th Street – Hudson Yards.
• 
  World Trade Center Transportation Hub.

Den gamla planen att bygga Second Avenue Line har blivit verklighet. Delar av linjen blev klara och öppnades för trafik 2017 av linje Q Broadway Express. År 2007 började man bygga denna 13,6 km långa linje som skulle gå under Second Avenue med 16 nya stationer.

New York Transit Museum är ett museum med historiska konstföremål från New Yorks tunnelbana, buss och pendeltågssystem i storstadsregionen New York City. Huvudmuseet ligger i den nedlagda tunnelbanestationen Court Street i centrala Brooklyn i New York. Det finns en mindre byggnad tillhörande museet i Grand Central Terminal i Midtown Manhattan. Museet är en självförsörjande verksamhet av Metropolitan Transportation Authority.

Huvudmuseet är placerad på en före detta tunnelbanestation vid namn Court Street.^[26] Den invigdes den 9 april 1936 samtidigt som den långa delen Fulton Street Line och Rutgers Street Tunnel.^[27][28] Stationen har en central island platform med två spår. Spåren slutar vid en stoppbock vid plattformens västra ände.

• I filmen The taking of Pelham 123 från 1974 kapas ett tunnelbanetåg på väg till Pelham.
• I filmen Teenage Mutant Ninja Turtles från 1990 attackeras April O'Neil, spelad av Judith Hoag, i tunnelbanan av Shredders Fotsoldater innan hon räddas av en av de fyra sköldpaddorna och hjälps till deras kloak.
• I filmen Teenage Mutant Hero Turtles II - Kampen om Ooze från 1991 bor sköldpaddorna i en gammal övergiven tunnelbanestation.
• I filmen Die Hard - Hämningslöst placeras en bomb på ett tunnelbanetåg. McClane och hans (ofrivillige) partner måste förhindra att den exploderar.
• I tredje säsongen av serien Seinfeld från 1992 finns ett avsnitt med namnet "The Subway" som nästan helt utspelar sig i tunnelbanan.
• Den amerikanska artisten Jennifer Lopez döpte sitt debutalbum till On the 6 (1999). Namnet refererar till hennes tid innan kändisskapet då hon pendlade mellan Bronx och Manhattan via tunnelbanelinje 6.
• I andra säsongen av tv-serien How I Met Your Mother sitter Barney Stinson i New Yorks tunnelbana med "sovande ben" så att han inte kan gå. Han ringer sin kompis Ted Mosby och säger "Ted, I've seen where the subway turns! You don't wanna see where the subway turns..."

• PATH (New Yorks andra tunnelbanesystem)
• Lista över tunnelbanesystem efter antal passagerare

• Wikimedia Commons har media som rör New Yorks tunnelbana.
  Bilder & media
• MTA, New York City Transit
• Port Authority of New York and New Jersey, PATH
• New York Underground: The Anatomy of a City - bilder från tunnlarna.

New Yorks tunnelbana Broadway – Seventh Avenue Line  · Lexington Avenue Line  · Flushing Line Eighth Avenue Line · Sixth Avenue Line  · Crosstown Line Nassau Street Line  · Canarsie Line  · Broadway Line  · Shuttles