Neuroradiologi

Transversella snitt från datortomografi av skallens övre del. Luft avbildas som svart, ben som vitt och gråskalorna motsvarar hjärnan och annan mjukvävnad. En hjärntumör syns som ett mörkare område i bildens övre högra del vilket för patienten motsvarar den främre vänstra hjärnhalvan.

Neuroradiologi är en medicinsk grenspecialitet som omfattar fördjupade kunskaper och färdigheter inom radiologisk diagnostik av sjukdomar, skador och missbildningar inom centrala nervsystemet samt huvudet och ryggen. Specialistkompetens i neuroradiologi förutsätter dessutom kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som motsvarar specialistkompetens i medicinsk radiologi.^[1]

Det finns flera olika tekniker för att kunna studera funktioner och strukturer hos hjärnan. De äldsta metoderna var "luftskalle" encefalografi och "färgskalle" cerebral angiografi, som var plågsamma undersökningar och fruktade av patienterna. De användes fram till 1970-talet. Vid luftskalle användes luft som kontrastmedel som fyllde ut hjärnans hålrum som då syntes på röntgenbilderna, eftersom röntgenmetoden inte klarade kroppens mjukdelar.^[2]^[3]^[4] Konventionell röntgenundersökning ger viss information om strukturen men ingen information om funktionen.^[5]

Följande metoder är särskilt viktiga inom neuroradiologin.

Datortomografi, CT eller DT.
Myelografi
Angiografi av hjärnan
Magnetresonanstomografi, MRT
Ultraljud av hjärnan
SPECT
Spinal angiografi
Positronemissionstomografi, PET
Orbital flebografi
Interventionell neuroradiologi, vilket är metoder som inte bara innebär diagnostik utan även behandling. Det finns till exempel metoder för att åtgärda artärbråck i huvudet.

Källor

^ Treitler, Thomas. ”Röntgen”. Röntgen. Doktorsguiden. Arkiverad från originalet den 25 januari 2013. https://web.archive.org/web/20130125001148/http://www.doktorsguiden.se/specialitet/rontgen. Läst 4 september 2012.
^ [www.wikiks.se/wp-content/uploads/2018/08/NEURORADIOLOGI-180824.pdf ”Neuroradiologins utveckling”]. docent Tomas Hindmarsh. www.wikiks.se/wp-content/uploads/2018/08/NEURORADIOLOGI-180824.pdf. Läst 10 juni 2020.
^ professor Stig Holtlås (2007 nr 22). ”MR-undersökning”. Läkartidningen. https://lakartidningen.se/wp-content/uploads/OldWebArticlePdf/6/6815/1666.pdf. Läst 10 juni 2020.
^ [www.radiofysik.se/upload/documents/sfr/pdf/SFR_Sten_Carlsson_rtghistoria_rtghistoria.pdf ”Röntgenhistoria sid 24”]. Sten Carlsson. www.radiofysik.se/upload/documents/sfr/pdf/SFR_Sten_Carlsson_rtghistoria_rtghistoria.pdf. Läst 10 juni 2020.
^ Johnson, Keith. ”Neuroimaging Primer”. Neuroimaging Primer. Harvard Medical School. Arkiverad från originalet den 16 december 2004. https://web.archive.org/web/20041216011241/http://www.med.harvard.edu/AANLIB/hms1.html. Läst 4 september 2012.

[1] Treitler, Thomas. ”Röntgen”. Röntgen. Doktorsguiden. Arkiverad från originalet den 25 januari 2013. https://web.archive.org/web/20130125001148/http://www.doktorsguiden.se/specialitet/rontgen. Läst 4 september 2012.

[2] [www.wikiks.se/wp-content/uploads/2018/08/NEURORADIOLOGI-180824.pdf ”Neuroradiologins utveckling”]. docent Tomas Hindmarsh. www.wikiks.se/wp-content/uploads/2018/08/NEURORADIOLOGI-180824.pdf. Läst 10 juni 2020.

[3] rofessor Stig Holtlås (2007 nr 22). ”MR-undersökning”. Läkartidningen. https://lakartidningen.se/wp-content/uploads/OldWebArticlePdf/6/6815/1666.pdf. Läst 10 juni 2020.

[4] [www.radiofysik.se/upload/documents/sfr/pdf/SFR_Sten_Carlsson_rtghistoria_rtghistoria.pdf ”Röntgenhistoria sid 24”]. Sten Carlsson. www.radiofysik.se/upload/documents/sfr/pdf/SFR_Sten_Carlsson_rtghistoria_rtghistoria.pdf. Läst 10 juni 2020.

[5] Johnson, Keith. ”Neuroimaging Primer”. Neuroimaging Primer. Harvard Medical School. Arkiverad från originalet den 16 december 2004. https://web.archive.org/web/20041216011241/http://www.med.harvard.edu/AANLIB/hms1.html. Läst 4 september 2012.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

Navigation

Navigering

Temaportaler

Neuroradiologi

Källor

Media som används på denna webbplats