Karl Robert von Nesselrode
Karl Robert von Nesselrode, född den 14 december 1780 i Lissabon, död den 23 mars 1862 i Sankt Petersburg var en rysk greve och statsman.
Biografi
von Nesselrode tillhörde en från Rhentrakten härstammande tysk grevlig släkt. Hans fader var vid tiden för sonens födelse Rysslands sändebud i Portugal. Den unge von Nesselrode trädde först i militärtjänst, men övergick snart till diplomatin. Han blev 1807 legationsråd vid ryska beskickningen i Paris och var från 1812, om än länge blott med titeln statssekreterare, den verklige chefen för ryska utrikesdepartementet.
Till hans hastiga avancemang, som förargade de mot utlänningar ovilliga gammalryssarna, ansågs ha bidragit hans gifte med finansministern greve Dmitri Gurjevs dotter. Alexander I fann i von Nesselrode en förträfflig medhjälpare, som utan någon besvärande självständighet alltid var beredd att med stor formell skicklighet utföra sin herres planer.
De framgångar, som den ryska politiken vann under kampen mot Napoleon I (1812-15), gjorde kejsarens förtroende för von Nesselrode fast; under Wienkongressen, där han var en av Rysslands delegerade, och de följande stormaktskongresserna (den så kallade Heliga alliansens tid) blev han allt oumbärligare för sin härskare, då han skickligt förstod att trots meningsbrytningar bevara ett gott förhållande till kontinentalmakternas statsmän och diplomater.
När det grekiska frihetskriget påbörjades, syntes den försiktige von Nesselrode på väg att undanträngas av greken Kapodistrias, som ivrade för en mer energisk orientpolitik, men Alexander förmåddes av sin ovilja mot revolutionära rörelser, särskilt de samtidigt i Spanien pågående, att 1822 åtminstone interimistiskt bryta med Kapodistrias.
Efter Alexanders död blev von Nesselrode genom flit och formsäkerhet samt förmåga att smidigt anpassa sig efter sin nye härskares åskådningar lika oumbärlig för tsar Nikolaj. 1829 utnämndes han till vicekansler och 1844 till rikskansler.
I allmänhet torde hans politiska önskningar mycket väl överensstämt med Nikolaus i riktning att bevara ett gott nära förhållande med grannarna Österrike och Preussen samt att bekämpa alla uppstickande frihetsrörelser, så särskilt under de kritiska åren 1848 och 1849.
I den betydelsefulla orientpolitiken har von Nesselrode varit blott och bart ett verktyg. Personligen litade han mest på Rysslands under fredliga former långsamt stegrade inflytande inom Turkiet och ansågs vid början av Krimkriget ha avstyrkt aggressiva åtgärder, men officiellt och under förhandlingarna företrädde han helt och hållet tsar Nikolaj mer offensiva meningar.
Efter Parisfreden 1856 nedlade von Nesselrode ledningen av utrikesärendena, men fick plats i riksrådet, med bibehållande av rikskanslersvärdigheten. Hans självbiografi publicerades 1866. Hans brevväxling med greve Pozzo di Borgo 1814-18 utgavs 1890-97 i 2 band och Lettres et papiers du chancelier comte de Nesselrode 1760-1850 utgavs i 4 band 1904-06 av A. de Nesselrode.
Källor
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Nesselrode, Karl Robert von, 1904–1926.
Media som används på denna webbplats
This portrait was commissioned by George IV at a cost of 300 guineas and was painted in in 1818 at Aix-la-Chapelle and Vienna, though it remained in Lawrence's studio until his death. The portrait seems to have always been intended for what became the 'Waterloo Chamber' and acknowledges the sitter’s role as plenipotentiary for Russia at the Congress of Vienna.
In this portrait Count Nesselrode is seated in an armchair at a table; he wears the ribbon of St Alexander Newski, and the collar of the Order of the Annunciation
The Waterloo Chamber is a great hall on the public route at Windsor Castle displaying portraits of those soldiers, sovereigns and diplomats responsible for the overthrow of Napoleon and the re-establishment of the monarchies and states of Europe thereafter. The concept began in 1814 when George IV used the opportunity of the Treaty of London to commission Lawrence to paint distinguished visitors. The group of portraits grew during the next decade as Lawrence continued to obtain portrait sittings at the various congresses following the Battle of Waterloo in 1815 and, in some cases, by making special journeys. Most of the twenty eight portraits were delivered after his death on 7 January 1830. By this time work was already begun of the space of the Waterloo Chamber created by covering a courtyard at Windsor Castle with a huge sky-lit vault; the room was completed during the reign of William IV (1830-7). The first illustration of the interior is provided by Joseph Nash (1809-78) in 1844 (RCIN 919785) and shows the arrangement which survives to this day: full-length portraits of warriors hang high, over the two end balconies and around the walls; at ground level full-length portraits of monarchs alternate with half-lengths of diplomats and statesmen.