Neoklassisk syntes

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2022-09) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Neoklassisk syntes är en teoribildning i nationalekonomi som omfattar neoklassisk teori tillsammans med keynesianism. Den utvecklades under efterkrigstiden, bland annat av John Hicks och Paul Samuelson. Teorin kombinerar idéer om att marknaden för det mesta klarar sig som bäst utan statliga interventioner (som klassikerna förespråkade) med tankar om att ekonomin ibland hamnar i en lågkonjunktur och behöver stimulanspolitik (som keynesianisterna förespråkade).^[1]

• Det ekonomiska tänkandets historia
• Konsumentteori