Nekkar

Nekkar (β)
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildBjörnvaktaren
Rektascension15t 01m 56,76238s[1]
Deklination40° 23′ 26,0406″[1]
Skenbar magnitud ()3,488 [2]
Stjärntyp
SpektraltypG8IIIa[3]
U–B0,75 [2]
B–V0,94 [2]
VariabeltypFlarestjärna[4]
Astrometri
Radialhastighet ()-18,35[5] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -40,15[1] mas/år
Dek.: -28,86[1] mas/år
Parallax ()14,48 ± 0,14 [1]mas
Avstånd225 ± 2  (69,1 ± 0,7 pc)
Absolut magnitud ()-0,70[6]
Detaljer
Massa3,4 ± 0,2[4] M
Radie21,5 ± 1,0[4] R
Luminositet170[5] -194[6] L
Temperatur4 932[5] K
Metallicitet-0,13[5]
Vinkelhastighet4,10 ± 1,0[4]
Ålder240[4] -251[6] miljoner år
Andra beteckningar
Nakkar, Merez, Meres, Merets, 42 Bootis, BD + 40 ° 2840, FK5 555, HD 133208, HIP 73.555, HR 5602, SAO 45337.[3]

Nekkar, eller Beta Bootis (β Bootis, förkortat beta Boo, β Bu) som är stjärnans Bayerbeteckning,[7] är en stjärna i den norra delen av stjärnbilden Björnvaktaren. Den har en skenbar magnitud på 3,5 [2] och är en av de ljusare medlemmarna i stjärnbilden. Baserat på parallaxmätningar befinner den sig på ett avstånd av cirka 225 ljusår (69 parsecs) från solen.[1] På det avståndet är stjärnans magnitud reducerad med 0,06 genom skymning orsakad av mellanliggande gas och stoft.[6]

Nomenklatur

Stjärnans traditionella namn Nekkar eller Nakkar härrör från stjärnbildens arabiska namn Al Baḳḳār 'herdsmanen'.[8] År 2016 organiserade den internationella astronomiska unionen en arbetsgrupp för stjärnnamn (WGSN) [9] med uppgift att katalogisera och standardisera egennamn för stjärnor. WGSN godkände namnet Nekkar för denna stjärna den 21 augusti 2016 och det är nu infört i IAU:s Catalog of Star Names.[7]

Egenskaper

Nekkar har en massa som är mer än tre gånger större än solens och en radie 21 gånger större än solens radie. (König et al. (2006) ger den 3,4 solmassor,[4] medan Tetzlaff et al. (2011) listar en högre beräknad massa på 5,0 ± 1,5 [10] solmassor och Takeda et al. (2008) anger den som 3,24 [6] solmassor.) Vid den beräknade ålder 240–251 miljoner år har den utvecklats till en jättestjärna med spektraltyp G8 IIIa.[3] Stjärnan utstrålar från dess yttre hölje 170[5]–194[6] gånger så mycket strålning som solen vid en effektiv temperatur på 4 932 K.[5] Denna värme ger den det gulfärgade skenet av en stjärna av spektraltyp G. Den har en uppskattad rotationsstid på cirka 200 dygn och dess axel lutar 28° ± 6° mot siktlinjen från jorden.[4]

År 1993 användes Rosatsatelliten för att observera ett röntgenutbrott från Nekkar, som gav en utstrålning uppskattad till 1,7 x 1032 erg. Detta var den första sådan observation av en lågaktivitetsstjärna av detta slag. Utbrottet kan förklaras av en hittills okänd följeslagare, en dvärgstjärna av typ M. [11]

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Referenser

  1. ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (November 2007). "Validation of the new Hipparcos reduction". Astronomy and Astrophysics. 474 (2): 653–664. arXiv:0708.1752Freely accessible. Bibcode:2007A&A...474..653V. doi:10.1051/0004-6361:20078357.
  2. ^ [a b c d] Fernie, J. D. (May 1983), "New UBVRI photometry for 900 supergiants", Astrophysical Journal Supplement Series, 52: 7–22, Bibcode:1983ApJS...52....7F, doi:10.1086/190856
  3. ^ [a b c] "bet Boo -- Flare Star", SIMBAD, Centre de Données astronomiques de Strasbourg, hämtad 2011-11-28
  4. ^ [a b c d e f g] König, B.; et al. (January 2006), "Spectral synthesis analysis and radial velocity study of the northern F-, G- and K-type flare stars", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 365 (3): 1050–1056, arXiv:astro-ph/0511232Freely accessible, Bibcode:2006MNRAS.365.1050K, doi:10.1111/j.1365-2966.2005.09796.x
  5. ^ [a b c d e f] Massarotti, Alessandro; et al. (January 2008), "Rotational and Radial Velocities for a Sample of 761 HIPPARCOS Giants and the Role of Binarity", The Astronomical Journal, 135 (1): 209–231, Bibcode:2008AJ....135..209M, doi:10.1088/0004-6256/135/1/209
  6. ^ [a b c d e f] Takeda, Yoichi; Sato, Bun'ei; Murata, Daisuke (August 2008), "Stellar parameters and elemental abundances of late-G giants", Publications of the Astronomical Society of Japan, 60 (4): 781–802, arXiv:0805.2434Freely accessible, Bibcode:2008PASJ...60..781T, doi:10.1093/pasj/60.4.781
  7. ^ [a b] "IAU Catalog of Star Names". Retrieved 28 July 2016.
  8. ^ Allen, Richard Hinckley (1899), Star-names and their meanings, G. E. Stechert, p. 103, hämtad 2011-11-28
  9. ^ IAU Working Group on Star Names (WGSN), International Astronomical Union, hämtad 22 maj 2016.
  10. ^ Tetzlaff, N.; Neuhäuser, R.; Hohle, M. M. (January 2011), "A catalogue of young runaway Hipparcos stars within 3 kpc from the Sun", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 410 (1): 190–200, arXiv:1007.4883Freely accessible, Bibcode:2011MNRAS.410..190T, doi:10.1111/j.1365-2966.2010.17434.x
  11. ^ Huensch, M.; Reimers, D. (April 1995), "Detection of an X-ray flare on the low-activity G 8 III-type giant β Boo", Astronomy and Astrophysics, 296: 509–513, Bibcode:1995A&A...296..509H

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Boötes IAU.svg
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Boötes chart
Golden star.svg
(c) I, Ssolbergj, CC BY 3.0
Gold-shaded star.