Nefelin

Nefelin
Kategori	Silikatmineral
Kemisk formel	(Na,K)AlSiO4
Färg	Vit, grå, brun, brungrå, rödaktigt vit
Kristallstruktur	Hexagonala
Spaltning	Dålig
Brott	Svagt mussligt
Hårdhet (Mohs)	5,5–6
Glans	Glasglans - fettglans
Ljusbrytning	nω=1,529–1,546 nε=1,526–1,542
Dubbelbrytning	δ=0,003 till 0,004
Optisk karaktär	Enaxligt negativ[1]
Transparens	Transparent till nästan opak [2]
Fluorescens	Ingen (dock fluorescerar nefelin från Almunge rött till orange i kortvågigt UV-ljus[3]
Streckfärg	Vit
Specifik vikt	2,55–2,65
Radioaktivitet	Ickeradioaktiv
Övrigt	Icke-magnetisk

Nefelin, eller eleolit, är ett natrium-aluminiumsilikatmineral, som står fältspat nära. Båda är tektosilikater men nefelin innehåller betydligt mindre kisel.

Mineralet är färglöst eller endast svagt färgat (eleolit), samt glas- eller fettglänsande.

Etymologi

Nefelin hittades på Monte Somma i Italien först 1801 och beskrevs av René Just Haüy. Han gav mineralet namnet nefelin efter det grekiska ordet νεφέλη (Nephele = moln) eftersom det sönderdelas av starka syror och bildar ett kiselsyramoln. (Styckets innehåll hämtat 2018-01-13 från tyska wp Nephelin)

Förekomst

Nefelin förekommer vanligen endast i bergarter med obetydlig kiselhalt och finns då som fältspatsubstitut. Samma roll spelar mineralet leusit som är kaliumhaltigt.

Det är en huvudsaklig beståndsdel i nefelinsyenit, som förekommer på Grönland, i sydliga Norge och i Sverige, samt nefelinbasalt, fonolit med flera bergarter. Stora rena stycken förekommer främst vid Langesundsfjorden i Norge. Fyndplatser i Sverige är Alnön i Medelpad, Norra Kärr i Småland, Siksjöberg i Dalarna och Almunge i Uppland.^[3]

Användning

Nefelin kan användas i stället för fältspat inom glas- och keramikindustrin. Det förekommer också att mineralet används för tillverkning av aluminiumoxid och soda samt inom cementindustrin.

Källor

Meyers varulexikon, Forum, 1952

Noter

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Nepheline, 21 februari 2012.