Nedre justitierevisionen

Nedre justitierevisionen var ett organ som förberedde ärenden för Justitierevisionen inom Sveriges riksråd och senare Högsta domstolen.[1] Nedre justitierevisionen upphörde som ett separat ämbetsverk år 1972 och ersattes av Högsta domstolens kansli. Benämningen "nedre" anspelar på den övre justitierevisionen, som utgjordes av den i revisionssaker dömande avdelningen av riksrådet.[2]

Historik

1663 föreslog riksdrotsen Per Brahe den yngre att en "deputation" skulle inrättas inom rikskansliet för att bereda revisionsärenden riksrådet.[3] "Revision" är en äldre term för överprövandet av hovrättsdomar.[4] Deputationen kom mot slutet av 1600-talet att bli en permanent inrättning med beteckningen Revisionskansliet, från 1713 Revisionsexpeditionen, och från mitten av 1700-talet Kungl. Maj:ts nedre justitierevision.[5]

Chef var högste ombudsmannen 1713-1719 och justitiekanslern 1719-1840. Åren 1801-1809 var Nedre Justitierevisionen ett från kansliet skilt ämbetsverk under chefskap av riksdrotsen, som dock samtidigt innehade justitiekanslersämbetet. Från 1840 var justitiestatsministern, det vill säga statsrådet och chefen för Justitiedepartementet, också chef för Nedre justitierevisionen.

Enligt instruktion från 16 december 1901, med ändring 13 oktober 1905, beredde Nedre justitierevisionen alla ärenden, som förekom i Högsta domstolen, samt vissa justitieärenden, som avgjordes av Kungl. Maj:t i statsrådet, nämligen frågor om nåd i brottmål, om lejd och om andra dispenser eller tillåtelser, vilka efter allmän lag med mera skulle beslutas i statsrådet.

Högst i karriärtrappan i Nedre justitierevisionen var ordinarie revisionssekreterare, därnäst konstituerade revisionssekreterare, protokollssekreterare, registrator och slutligen kanslist.

Se även

Källor

  1. ^ ”Nedre justitierevsionen”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/nedre-justitierevisionen. Läst 28 juli 2016. 
  2. ^ ”Övre justitierevisionen”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/%C3%B6vre-justitierevisionen. Läst 28 juli 2016. 
  3. ^ ”Nedre justitierevisionen”. Nordisk familjebok. https://runeberg.org/nfbs/0402.html. Läst 28 juli 2016. 
  4. ^ ”revision”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/revision-(processr%C3%A4tt). Läst 28 juli 2016. 
  5. ^ ”Justitierevisionen”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/justitierevisionen. Läst 28 juli 2016. 

Media som används på denna webbplats

Coat of arms of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

“ 1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
 ”