Nedre Norrlands militärområde
Nedre Norrlands militärområde (Milo NN) | |
(c) Lokal_Profil, CC BY-SA 2.5 Vapen för Nedre Norrlands militärområde tolkat efter dess blasonering. | |
Information | |
---|---|
Officiellt namn | Nedre Norrlands militärområde |
Datum | 1942–1993 |
Land | Sverige |
Försvarsgren | Försvarsmaktsgemensam |
Typ | Militärområde |
Roll | Operativ, territoriell och taktisk verksamhet |
Del av | Försvarsstaben |
Föregångare | II. arméfördelningen |
Efterföljare | Norra militärområdet |
Storlek | Stab |
Högkvarter | Östersunds garnison |
Förläggningsort | Östersund |
Befälhavare | |
Militärbefälhavare | Lars-Olof Strandberg [a] |
Tjänstetecken | |
Sveriges örlogsflagga | |
Kommandotecken |
Nedre Norrlands militärområde (Milo NN), ursprungligen II. militärområdet, var ett militärområde inom svenska Försvarsmakten som verkade åren 1942–1993. Förbandsledningen var förlagd i Östersunds garnison i Östersund.[1][2]
Historik
Nedre Norrlands militärområde grundades genom försvarsbeslutet 1942 som II.militärområdet, och ledes av en militärbefälhavare vilken tillfördes ansvaret för den territoriella och den markoperativa uppgiften. År 1966 gjorde en namnändring av militärområdet till Nedre Norrlands militärområde. Samtidigt tillfördes de operativa uppgifterna från marinkommandochefer och jakteskaderchefer, vilket gjorde att militärbefälhavaren fick ansvar för den samlade operativa ledning för samtliga stridskrafter inom militärområdet, samt ansvarade även för den territoriella och den markoperativa uppgiften.
Nedre Norrlands militärområdes stab var belägen i Östersund och ingick i Östersunds garnison. Den 1 juli 1993 slogs Nedre Norrlands militärområde och Övre Norrlands militärområde (Milo ÖN) ihop och bildade Norra militärområdet (Milo N) och täckte då i praktiken hela Norrland.
Försvarsområden
Militärområdet var uppdelat i ett antal försvarsområden vilka täckte Jämtlands län och Västernorrlands län. Åren 1942–1966 samt 1982–1993 omfattade det även Gävleborgs län. I samband med OLLI-reformen, vilken pågick åren 1973–1975, uppgick försvarsområdesstaberna inom militärområdet i regel i ett brigadproducerande regemente och bildade ett försvarsområdesregemente.
Fo 21
Fo 22
| Fo 23
Fo 24
Fo 25
|
Ingående enheter
Från 1942 till den 30 juni 1993 ingick nedanstående förband, staber och skolor i Nedre Norrlands militärområde. Åren 1942–1966 var endast arméstridskrafterna underställda militärbefälhavaren, då de marina och flygvapenförbanden var underställda marinkommandon samt flygeskadrar. År 1966 upplöstes marinkommandona samt flygeskadrarna och samtliga förband i Nedre Norrland underställdes militärbefälhavaren. Militärområdena omfattade då samtliga försvarsgrenar.
Organisation 1945
- II. militärbefälsstaben, Östersund.[3]
- A 4 – Norrlands artilleriregemente, Östersund.
- ArtKS – Artilleriets kadettskola, Östersund.
- I 5 – Jämtlands fältjägarregemente, Östersund.
- I 14 – Hälsinge regemente, Gävle
- I 21 – Västernorrlands regemente, Sollefteå.
- Lv 5 – Sundsvalls luftvärnskår, Sundsvall.
- T 3 – Norrlands trängkår, Sollefteå.
Organisation 1955
- II. militärbefälsstaben, Östersund.[4]
- A 4 – Norrlands artilleriregemente, Östersund.
- I 5 – Jämtlands fältjägarregemente, Östersund.
- I 14 – Hälsinge regemente, Gävle.
- I 21 – Västernorrlands regemente, Sollefteå.
- IB 14 – Gästrikebrigaden, Gävle.
- IB 21 – Ådalsbrigaden, Sollefteå.
- IB 25 – Fältjägarbrigaden, Östersund.
- IB 35 – Härjedalsbrigaden, Östersund.
- IB 44 – Hälsingebrigaden, Gävle.
- IB 51 – Ångermanlandsbrigaden, Sollefteå.
- Lv 5 – Sundsvalls luftvärnskår, Sundsvall.
- T 3 – Norrlands trängregemente, Sollefteå.
Organisation 1964
- II. militärbefälsstaben, Östersund.[5]
- A 4 – Norrlands artilleriregemente, Östersund.
- I 5 – Jämtlands fältjägarregemente, Östersund.
- I 14 – Hälsinge regemente, Gävle.
- I 21 – Västernorrlands regemente, Sollefteå.
- IB 14 – Gästrikebrigaden, Gävle.
- IB 21 – Ådalsbrigaden, Sollefteå.
- IB 44 – Hälsingebrigaden, Gävle.
- IB 51 – Ångermanlandsbrigaden, Sollefteå.
- Lv 5 – Sundsvalls luftvärnskår, Sundsvall.
- NB 35 – Jämtlandsbrigaden, Östersund.
- T 3 – Norrlands trängregemente, Sollefteå.
Organisation 1971
- A 4 – Norrlands artilleriregemente, Östersund.
- F 4 – Jämtlands flygflottilj, Östersund.
- I 5 – Jämtlands fältjägarregemente, Östersund.
- I 21 – Västernorrlands regemente, Sollefteå.
- IB 21 – Ådalsbrigaden, Sollefteå.
- IB 51 – Ångermanlandsbrigaden, Sollefteå.
- NK – Norrlands kustartilleriförsvar, Härnösand.
- KA 5 – Härnösands kustartillerikår, Härnösand.
- Lv 5 – Sundsvalls luftvärnskår, Sundsvall.
- NB 35 – Jämtlandsbrigaden, Östersund.
- T 3 – Norrlands trängregemente, Sollefteå.
- ÖrlBavd NK – Norrlandskustens örlogsbasavdelning, Härnösand.
Organisation 1987
- A 4 – Norrlands artilleriregemente, Östersund.
- ATS – Arméns tekniska skola, Östersund.
- F 4 – Jämtlands flygflottilj, Östersund.
- F 15 – Hälsinge flygflottilj, Söderhamn (tillkom från Milo Ö).
- FörvS – Försvarets förvaltningsskola, Östersund.
- I 5/Fo 22 – Jämtlands fältjägarregemente, Östersund.
- I 14/Fo 21 – Hälsinge regemente, Gävle (tillkom från Milo Ö).
- I 21/Fo 23 – Västernorrlands regemente, Sollefteå.
- IB 14 – Gästrikebrigaden, Gävle.
- IB 21 – Ådalsbrigaden, Sollefteå.
- IB 44 – Hälsingebrigaden, Gävle.
- KA 5 – Härnösands kustartilleriregemente, Härnösand.
- MKN – Norrlandskustens marinkommando, Härnösand.
- NB 35 – Jämtlandsbrigaden, Östersund.
- NB 51 – Ångermanlandsbrigaden, Sollefteå.
- T 3 – Norrlands trängregemente, Sollefteå.
- SAG – Sollefteå armégarnison, Sollefteå.
- ÖAG – Östersunds armégarnison, Östersund.
Organisation 1993
- A 4 – Norrlands artilleriregemente, Östersund.
- ATS – Arméns tekniska skola, Östersund.
- F 4 – Jämtlands flygflottilj, Östersund.
- F 15 – Hälsinge flygflottilj, Söderhamn.
- FörvHS – Försvarets förvaltningshögskola, Östersund.
- I 5/Fo 22 – Jämtlands fältjägarregemente, Östersund.
- I 14/Fo 21 – Hälsinge regemente, Gävle
- I 21/Fo 23 – Västernorrlands regemente, Sollefteå.
- IB 14 – Gästrikebrigaden, Gävle.
- KA 5 – Härnösands kustartilleriregemente, Härnösand.
- MKN – Norrlandskustens marinkommando, Härnösand.
- NB 35 – Fältjägarbrigaden, Östersund.
- NB 51 – Ångermanlandsbrigaden, Sollefteå.
- T 3 – Norrlands trängregemente, Sollefteå.
Förläggningar och övningsplatser
När militärområdesstaben bildades den 1 oktober 1942, övertogs den stabsbyggnad som II. arméfördelningen var grupperade till på Storgatan 47. Åren 1944–1945 uppfördes en ny stabsbyggnad på Kyrkgatan 47, där militärområdesstaben kunde flytta in sommaren 1945.[6] I april 1968 påbörjades "Stabsbyggnad A 2" på Kyrkgatan 76 och togs i besittning ett år senare. Senare kom huset att kallas "Västerhus". Kyrkgatan 47 kom därmed att kallas för "Österhus".[7] Efter att staben upplöstes och avvecklades, kom de båda byggnaderna att omvandlas till kontor.[1]
Förbandschefer
Militärbefälhavare
- 1942–1943: Helge Jung
- 1943–1951: Henry Tottie
- 1951–1960: Harald Hægermark
- 1960–1966: Malcolm Murray
- 1966–1973: Tage Olihn
- 1973–1978: Per Rudberg
- 1978–1982: Gustaf Peyron
- 1982–1987: Rolf Wigur
- 1987–1992: Generalmajor Bengt Lönnbom
- 1992–1992: Generallöjtnant Lars-Erik Wahlgren[b]
- 1992–1993: Överste 1. graden Lars-Olof Strandberg[9]
Milostabschefer
- 1942–1944: Fale Burman
- 1944–1946: Stig af Klercker
- 1946–1949: Anders Hammarsjö
- 1949–1951: Per-Hjalmar Bauer
- 1951–1953: Karl Sergel
- 1953–1959: Lennart Lundmark
- 1959–1962: Atos Gordh
- 1962–1966: Lars-Fritiof Melin
- 1966–1970: Gunnar Eklund
- 1970–1972: Bo Varenius
- 1972–1974: Gustaf Peyron
- 1974–1978: Bengt Hallenberg
- 1978–1979: Jan-Henrik Torselius
- 1979–1981: Lennart Jedeur-Palmgren
- 1981–1983: Harry Winblad
- 1983–1989: Bertil Daggfeldt
- 1989–1991: Lars-Olof Strandberg
- 1992–1993: Vakant[9]
Namn, beteckning och förläggningsort
|
|
Galleri
- Stabsbyggnaden "Österhus" på Kyrkgatan 53.
- Portalen till stabsbyggnad på Kyrkgatan 53, Österhus, är utförd av den kände skulptören professor Bror Marklund.[10]
- Vy över de två stabsbyggnaderna på Kyrkgatan.
- Stabsbyggnaden på Kyrkgatan 76, "Västerhus".
- Entréparti till stabsbyggnaden på Kyrkgatan 76.
- Baksidan av stabsbyggnaden på Kyrkgatan 76.
Se även
Referenser
Anmärkningar
- ^ Lars-Olof Strandberg blev sista militärbefälhavaren för militärområdet.
- ^ Generallöjtnant Lars-Erik Wahlgren hade ett förordnade på två år (1992–1994),[8] men tillträdde aldrig tjänsten. Milo NN lades sedan ner 1993. År 1992 blev istället stabschefen överste 1. graden Lars-Olof Strandberg siste militärbefälhavaren för militärområdet.[9]
Noter
- ^ [a b] Holmberg (1993), s. 86-92
- ^ Lindström (2001), s. 9-12
- ^ Arméns indelning i Sveriges statskalender 1945
- ^ Arméns indelning i Sveriges statskalender 1955
- ^ Arméns indelning i Sveriges statskalender 1964
- ^ Westerberg (1993), s. 59
- ^ Westerberg (1993), s. 68-69
- ^ Spiegelberg, Christina, red (1992). Sveriges statskalender 1992. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. sid. 387. Libris 3682771. ISBN 913812694X. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/59882/1/gupea_2077_59882_1.pdf
- ^ [a b c] Almqvist, Gerd, red (1993). Sveriges statskalender 1993. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. sid. 379. Libris 3682772. ISBN 9138128098. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/59883/1/gupea_2077_59883_1.pdf
- ^ Westerberg (1993), s. 62
Tryckta källor
- Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6
- Lindström, Anders, red (2001). Minnesskrift över Norra militärområdesstaben. Boden: Norra militärområdesstaben. Libris 8650515
- Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8
- Westerberg, Lennart (1993). Militär ledning i nedre Norrland: minnesskrift med anledning av Milo NN upphörande 1993. Östersund: Nedre Norrlands militärområde. Libris 1698050
Vidare läsning
- Lindström, Anders, red (2001). Minnesskrift över Norra militärområdesstaben. Boden: Norra militärområdesstaben. Libris 8650515
- Westerberg, Lennart (1993). Militär ledning i nedre Norrland: minnesskrift med anledning av Milo NN upphörande 1993. Östersund: Nedre Norrlands militärområde. Libris 1698050
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Nedre Norrlands militärområde.
|
Media som används på denna webbplats
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.
The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.
It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.Författare/Upphovsman: Joshua06, Licens: CC BY-SA 4.0
i RAÄ:s bebyggelseregister (BBR).
Författare/Upphovsman: Koyos
, Licens: CC BY-SA 3.0
See about CoA blazoning: [Expand]
Författare/Upphovsman: Joshua06, Licens: CC BY-SA 4.0
i RAÄ:s bebyggelseregister (BBR).
Författare/Upphovsman: Joshua06, Licens: CC BY-SA 4.0
i RAÄ:s bebyggelseregister (BBR).
Författare/Upphovsman: User: David Newton, Licens: CC BY-SA 3.0
Swedish war flag and naval ensign ↑
Adoption: Dates back to the mid-1600s. Described in law on November 6, 1663. Current design: June 22, 1906
Författare/Upphovsman: Joshua06, Licens: CC BY-SA 4.0
i RAÄ:s bebyggelseregister (BBR).
Författare/Upphovsman: Armémuseum, Licens: CC BY 4.0
Kommandotecken för Nedre Norrlands militärområde (Milo NN). Kommandotecknet är maskinsytt. Det är dubbelsidigt med gul botten i sidenkypert. I mitten av duken på båda sidor finns motiv av intarsia med två korslagda svärd. Ovanför svärden finns en romersk tvåa även den i intarsia. Duken är spikad i tre rader om vardera 13 tännlikor i varje rad. Duken är vid stången klädd med sidenrips. Stången är vitmålad av typ standarstång som ej är delbar. På doppskon texten "Andra Militärområdet".
Författare/Upphovsman: Joshua06, Licens: CC BY-SA 4.0
i RAÄ:s bebyggelseregister (BBR).
Författare/Upphovsman: Joshua06, Licens: CC BY-SA 4.0
i RAÄ:s bebyggelseregister (BBR).
Författare/Upphovsman:
- Försvarets_krigsspelscentrum_vapen.svg: Lokal_Profil
- derivative work: Edaen (talk)
See about CoA blazoning: [Expand]