Fotograf

Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2024-11) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

(c) Foto: Jonn Leffmann, CC BY 3.0

En fotograf (ytterst av grekiskans φωτός, photos, "ljus", och γράφω, graphos, "skrivet") är en person som framställer fotografier. Ordet syftar i första hand på yrkesfotografer,^[1] i andra hand även amatörfotografer. Fotograf som spelar in rörlig bild kallas för filmfotograf.

De första yrkesfotograferna uppträdde i samband med offentliggörandet av daguerreotypin 1839. I Sverige brukar Lars Jesper Benzelstierna räknas som den förste yrkesfotografen, verksam 1840-1845.

Många fotografer, inklusive inom reportage- och dokumentärsektorn, arbetar ofta som frilans. Då produceras foton som senare säljs vidare till tidningar eller förlag.^[1]

Särskilda bildbyråer har ofta fasta relationer till olika fotografer, där det är byrån som sköter försäljning, arkivering och i en del fall även ombesörjer förmedlandet av olika fotograferingsuppdrag.^[1]

Större tidningar och tidskrifter har åtminstone tidigare ofta haft anställda fotografer. Inom mode och reklam växlar arbetsvillkoren mellan anställd och frilans, och de flesta fotograferna driver här egna ateljéer. I den teknisk-vetenskapliga sektorn har de flesta fotografer varit anställda på respektive institution.^[1]

Fotografin blev snabbt ett socialt accepterat kvinnoyrke, med Brita Sofia Hesselius som tidigaste svenska namn. Hesselius öppnade 1845^[2] ateljé i Karlstad, och hon var därmed en av världens allra första kvinnliga yrkesfotografer; endast en handfull andra kvinnor från de tidigaste åren är kända internationellt.

Under 1850-talet tillkom bland andra Marie Kinnberg i Göteborg och Hedvig Söderström i Stockholm. Av Stockholms 100 registrerade fotografer på 1860-talet var 15 kvinnor, och av dem hörde åtminstone tre till de ledande: Bertha Valerius, Rosalie Sjöman och Caroline von Knorring.

I slutet av 1800-talet var Emma Schenson^[3] och Anna Ollson^[4] två av de viktigaste kvinnliga fotogrfaferna.

Fotografen kan arbeta inom en eller flera av ett antal olika fotograferingsnischer. Dessa inkluderar:

• arkitekturfotografi^[1]
• bildjournalistik, dokumentärfotografi^[1] museifotografi och nyhetsreportage^[1]
• bröllop, skolfotografering
• konstfotografi (inklusive filmfotografi, stilleben och videokonst)
• glamourfotografering och pornografi
• teknisk-vetenskaplig sektor (industrifotografi,^[1] polisfotografi, sjukhusfotografi)
• naturfotografering (inklusive djurfotografering, landskapsfotografering och undervattensfotografering
• reklamfotografering (inklusive matfotografering och modefotografering^[1])
• sportfotografering
• studiofotografering (ofta med porträttfotografering^[1]

De tidigaste fotograferna började som amatörer. Genom fotohistorien har amatörer ofta stått för tekniska och konstnärliga genombrott. Å andra sidan har den tekniska utvecklingen vid flera tillfällen skapat kraftig tillväxt bland amatörfotograferna. Så till exempel introducerade Eastman Kodaks förenklade processer under 1880- och 1890-talen, deras Brownie- och Vest Pocket-kameror under tidigt 1900-tal, samt under 2000-talet den digitala fotografin i mobiltelefoner.