Nattlysande moln
Nattlysande moln är den molntyp i jordens atmosfär som ligger högst upp, på ungefär 85 kilometers höjd. Molnen har fått sitt namn av att de är så tunna att de inte syns på dagen, och samtidigt ligger så högt att de fortfarande är solbelysta även långt efter solnedgången. De nattlysande molnen syns vid Sveriges latituder oftast i juli och augusti, även om molnen har kunnat observeras så tidigt som i maj och så sent som i september. De förekommer nära mesopausen kring sommarpolen, som är det naturligt kallaste området på hela jorden och dess närhet – där är det mycket kallare än i det inre av Antarktis vintertid.[1]
De första dokumenterade observationerna av nattlysande moln skedde i slutet av 1800-talet. Den 8 juni 1885 gjorde den tyske astronomen Otto Jesse den första vetenskapliga beskrivningen av fenomenet.[2]
Under tre år i början av 1960-talet sköts raketer upp från Kronogård i Lappland för att undersöka nattlysande moln. Projektledare var Lars Rey och vetenskaplig ledare professor Bert Bolin.
Källor
Noter
- ^ K. Hultgren, et al. (2011). ”What caused the exceptional mid-latitudinal Noctilucent Cloud event in July 2009?”. Journal of Atmospheric and Solar-Terrestrial Physics 73: sid. 2125-2131. doi:. http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S1364682610003883. Läst 4 oktober 2011.
- ^ Schröder, W. (1979-05-15). ”Otto Jesse: A pioneer in the exploration of the upper atmosphere” (på engelska). Eos, Transactions American Geophysical Union 60 (20): sid. 457–458. doi:. ISSN 0096-3941. https://agupubs.onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1029/EO060i020p00457-01. Läst 20 augusti 2024.
Vidare läsning
- Kirkwood, Sheila (2004). ”Nattlysande moln”. Solen, klimatet, människan (Ymer): sid. 88–96. Libris 9747125
Externa länkar
- "Nattlysande moln" på SMHI
- Clas Svahn: "När molnen lyser" Dagens Nyheter 28 juni 2009
Wikimedia Commons har media som rör Nattlysande moln.
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Mika Yrjölä, Licens: CC BY 2.0
A bright noctilucent cloud over Lake Saimaa.