Nattfjärilseffekt

Nattfjärilseffekt (även blicklåsning) används som benämning på att fordonsförare kan attraheras till mötande fordon som har uppseendeväckande/stressande ljuseffekter, till exempel utryckningsfordon. Föraren skulle på grund av nattfjärilseffekten omedvetet styra mot det mötande fordonet, varvid en olycka kan uppstå^[1].

Nattfjärilseffekten observerades efter att många piloter i B2-bombflygplan under andra världskriget berättat om hur de upplevt sig blivit alltför blickfixerade vid det ledande flygplanet och aktivt styrt mot detta^[2]. Liknande berättelser finns bland svenska stridspiloter.

Bland utryckningspersonal som polis är det inte ovanligt att nattfjärilseffekten nämns som olycksorsak^[3][4].

Det är känt att ju längre förare betraktar "dramatiska föremål", t.ex. en bilolycka, desto längre är föraren distraherad och desto svårare har föraren att bibehålla rätt kurs^[2].

Teorin om en nattfjärilseffekt har studerats bl.a. vid Washington State University, där med hjälp av data från över 100.000 olyckor. Resultaten visar att människor är som små insekter; när vi ser ett starkt ljus så flockas vi kring detta. Däremot ansågs inte resultaten räcka till att varken bekräfta eller förkasta teorin om nattfjärilseffekt^[5].

Nattfjärilseffekten nämns också i en avhandling från University of Michigan Transportation Research Institute, angående effekterna av varningslyktors färg och intensitet på bilförares uppmärksamhet^[6].

Effekten sägs vara särskilt märkbar i mörker, då ljuseffekterna är extra starka i förhållande till hur de upplevs i dagsljus.

Stridspilotaspiranter med hög risk för den typ av försvarsmekanism som nattfjärilseffekten utgör, sållas i Sverige sedan 1960-talet bort med hjälp av Flygvapnets Defence Mechanism Test (DMT), utvecklat av Ulf Kragh^[7][8]. Det vid Flygvapnet utvecklade DMT används i Sverige även vid uttagning till nationella insatstyrkan, helikopterpiloter, civila flygplanspiloter samt flygtrafikledare.